Det verkar klarna nu. En vecka på dagen efter valet den 17 juni har dammet samlat sig. En för grekiska förhållanden ovanlig koalitionsregering ser nu ut att få i uppdrag att lotsa landet vidare på den färd som memorandumet har stakat ut. Därmed verkar de omedelbara farhågorna om en "grexit" inte besannas. Dock väntar ett antal utmaningar framöver.
Med 179 stycken mandat i ryggen ser den hastigt ihopsnickrande koalitionen mellan Ny Demokrati (129 mandat) PASOK (33) och Demokratisk Vänster ha en betryggande marginal för att rösta igenom lagförslag i det grekiska parlamentet. Det kan behövas. Närmast väntar ett beslut om ytterligare besparingar på 11,5 miljarder euro. Ytterligare ett antal tuffa beslut står uppradade efter detta, bland annat om reduktion av antalet statligt anställda. Koalitionen har med andra ord en tuff start framför sig.
Till skillnad mot valet i maj verkar de knutar som blockerade bildningen av en flerpartiregering har kunnat lösas. Redan innan valet föregående söndag gick de två mindre partierna i koalitionen ut om att de kunde tänka sig att ingå i en koalition. Märkta av stundens allvar, Syrizas framgångar och påtryckningar utifrån påverkade detta märkbart förhandlingsläget för PASOK och Demokratisk Vänster.
Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Koalitionsregeringar är ytterst sällsynta fenomen i grekisk politik. Delvis beror det på valsystemet, som är ordnat så att det största partiet uppnår egen majoritet med hjälp av bonusmandat. Delvis beror det på att regera i koalition förutsätter förhandlingar, kompromisser och reciprocitet. För de två traditionella rivalerna i grekisk politik, PASOK och Ny Demokrati är det en högst ovanlig sits. Att uppnå konsensus blir inte lätt.
Man kan spekulera i om misstänksamheten som finns mellan partierna i koalitionen har påverkat bildandet av den regering som i dagarna kommer att presenteras för parlamentet. Vare sig PASOK eller Demokratisk Vänster ställer upp med ministrar i regeringen. Den tillträdande premiärministern Antonis Samaras får i princip ensam stå i strålkastarljuset när besluten ska tas.
Redan här kan man skönja en utmaning för den nya koalitionsregeringen som nu ska ta vid. Att de två juniora medlemmarna i koalitioner så tydligt tar avstånd riskerar att underminera regeringens arbete. Oppositionen, som väntas anföras av Syriza, lär uppmärksamma det.
Syriza är annars en mer trolig anledning till att regeringsbildningen har gestaltat sig på detta vis. Med närmare 27% procent av rösterna är partiet en av valets stora vinnare trots att det kom tvåa i antal röster. Partiet har gjort en anmärkningsvärd resa på kort tid och knutit ett antal väljargrupper till sig. Missnöjet som kan väckas när den nya regeringen ska klubba igenom de åtgärder som ingår memorandumet kan bidra till att ytterligare väljare ansluter sig. För Syriza är det en ganska bekväm sits. Oron för att Syriza ska skörda ytterligare framgångar har satt sina spår i regeringsbildningsprocessen.
En tuff resa väntar således för den nya regeringen. Det finns farhågor om den kommer att kunna bestå ända fram till år 2014, det år som satts som slutmål i uppgörelsen för koalitionen. Färden kan bli än kortare om landet hamnar i en situation då det tvingas lämna euron. Samtidigt kan oron för att fortsätta tappa väljare och bli reducerade till partier i marginalen bli det kitt som binder samman denna högst märkliga och omaka koalition. Osvuret låter nog bäst, i alla fall för tillfället.
Mer att läsa: DN, SVD
Med 179 stycken mandat i ryggen ser den hastigt ihopsnickrande koalitionen mellan Ny Demokrati (129 mandat) PASOK (33) och Demokratisk Vänster ha en betryggande marginal för att rösta igenom lagförslag i det grekiska parlamentet. Det kan behövas. Närmast väntar ett beslut om ytterligare besparingar på 11,5 miljarder euro. Ytterligare ett antal tuffa beslut står uppradade efter detta, bland annat om reduktion av antalet statligt anställda. Koalitionen har med andra ord en tuff start framför sig.
Till skillnad mot valet i maj verkar de knutar som blockerade bildningen av en flerpartiregering har kunnat lösas. Redan innan valet föregående söndag gick de två mindre partierna i koalitionen ut om att de kunde tänka sig att ingå i en koalition. Märkta av stundens allvar, Syrizas framgångar och påtryckningar utifrån påverkade detta märkbart förhandlingsläget för PASOK och Demokratisk Vänster.
Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Koalitionsregeringar är ytterst sällsynta fenomen i grekisk politik. Delvis beror det på valsystemet, som är ordnat så att det största partiet uppnår egen majoritet med hjälp av bonusmandat. Delvis beror det på att regera i koalition förutsätter förhandlingar, kompromisser och reciprocitet. För de två traditionella rivalerna i grekisk politik, PASOK och Ny Demokrati är det en högst ovanlig sits. Att uppnå konsensus blir inte lätt.
Man kan spekulera i om misstänksamheten som finns mellan partierna i koalitionen har påverkat bildandet av den regering som i dagarna kommer att presenteras för parlamentet. Vare sig PASOK eller Demokratisk Vänster ställer upp med ministrar i regeringen. Den tillträdande premiärministern Antonis Samaras får i princip ensam stå i strålkastarljuset när besluten ska tas.
Redan här kan man skönja en utmaning för den nya koalitionsregeringen som nu ska ta vid. Att de två juniora medlemmarna i koalitioner så tydligt tar avstånd riskerar att underminera regeringens arbete. Oppositionen, som väntas anföras av Syriza, lär uppmärksamma det.
Syriza är annars en mer trolig anledning till att regeringsbildningen har gestaltat sig på detta vis. Med närmare 27% procent av rösterna är partiet en av valets stora vinnare trots att det kom tvåa i antal röster. Partiet har gjort en anmärkningsvärd resa på kort tid och knutit ett antal väljargrupper till sig. Missnöjet som kan väckas när den nya regeringen ska klubba igenom de åtgärder som ingår memorandumet kan bidra till att ytterligare väljare ansluter sig. För Syriza är det en ganska bekväm sits. Oron för att Syriza ska skörda ytterligare framgångar har satt sina spår i regeringsbildningsprocessen.
En tuff resa väntar således för den nya regeringen. Det finns farhågor om den kommer att kunna bestå ända fram till år 2014, det år som satts som slutmål i uppgörelsen för koalitionen. Färden kan bli än kortare om landet hamnar i en situation då det tvingas lämna euron. Samtidigt kan oron för att fortsätta tappa väljare och bli reducerade till partier i marginalen bli det kitt som binder samman denna högst märkliga och omaka koalition. Osvuret låter nog bäst, i alla fall för tillfället.
Mer att läsa: DN, SVD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar