Efter långa och sega förhandlingar lyckades till slut koalitionsregeringen i Grekland komma överens om besparingar motsvarande 11,5 miljarder euro. Det var den lätta biten. Nu förväntas ett helt annat tempo i regeringens verksamhet. För finansminister Yannis Stournaras, som innehar en nyckelroll i den fortsatta arbetet, väntar en hektisk tid.
Tempot behöver ökas. När The Economist går igenom läget i förändringsarbetet sedan trojkans föregående besök i februari är detta det bestående intrycket. Av 300 planerade reformer som skulle ha genomförts enligt den plan som memorandumet satt upp har bara 100 slutförts. Av de 50 miljarder euro som staten skulle ha inkasserat genom privatiseringar har blott 3 miljarder räknats hem. Listan kan göras lång. Mycket kvarstår.
Det är svårigheterna med att hålla tidtabellen och till fyllest genomföra åtgärderna i den som i mångt och mycket förklarar den frustration som kan skönjas i trojkans (dvs. IMF, ECB och den europeiska kommissionen), uttalanden under det senaste året. IMF har rentav övervägt att dra tillbaka stödet till Grekland. ECB har slutat acceptera grekiska statsobligationer som säkerhet. EU:s representanter har på allvar skissat på för- och nackdelar att Grekland lämnar eurosamarbetet. Trojkans tålamod tryter.
En viktig faktor för att den grekiska koalitionsregeringen ska kunna vinna tid och tillit såväl hos trojkans representanter som hos greker i gemen är att återställa tilltron till rättsstaten. Att bekämpa korruption är en av dessa åtgärder som behöver genomföras.
Leandros Rakintzis, som sedan lång tid tillbaka anförtrotts uppgiften att bekämpa korruption, noterar att korruptionen minskar. Omfånget på de ökända "fakelakia", kuverten som krävts för att saker och ting ska ske, blir allt magrare. Men det beror till viss del på att grekers lönekuvert blir allt magrare. I längden kan det arbete som Rakintzis med flera lägger ned bidra till att återställa förtroendet för staten.
Vilket inte är helt lätt, i synnerhet när två av koalitionens huvudpartners, Pasok och Ny Demokrati, ansvarat för att det fallfärdiga system som de nu måste förändra.
Det är just därför finansminister Stournaras kommer att ha en nyckelroll. Som utomstånde, teknokrat en akademiker hämtad bortom den politiska världen belastas han inte av det förflutna på samma sätt som koalitionsregeringens kabinett. Det kan underlätta arbetet med att genomdriva reformer och förändringar. Samtidigt är det inte ett enkelt uppdrag. I och med att målgången är satt till 2014 innebär det att Stournaras, och regeringen som helhet, behöver växla från maratontempo till sprint.
Mer att läsa: Leandros Rakintzis har förmodligen världens mest otacksamma jobb. Du kan läsa mer om det här.
SVD, DN
Tempot behöver ökas. När The Economist går igenom läget i förändringsarbetet sedan trojkans föregående besök i februari är detta det bestående intrycket. Av 300 planerade reformer som skulle ha genomförts enligt den plan som memorandumet satt upp har bara 100 slutförts. Av de 50 miljarder euro som staten skulle ha inkasserat genom privatiseringar har blott 3 miljarder räknats hem. Listan kan göras lång. Mycket kvarstår.
Det är svårigheterna med att hålla tidtabellen och till fyllest genomföra åtgärderna i den som i mångt och mycket förklarar den frustration som kan skönjas i trojkans (dvs. IMF, ECB och den europeiska kommissionen), uttalanden under det senaste året. IMF har rentav övervägt att dra tillbaka stödet till Grekland. ECB har slutat acceptera grekiska statsobligationer som säkerhet. EU:s representanter har på allvar skissat på för- och nackdelar att Grekland lämnar eurosamarbetet. Trojkans tålamod tryter.
En viktig faktor för att den grekiska koalitionsregeringen ska kunna vinna tid och tillit såväl hos trojkans representanter som hos greker i gemen är att återställa tilltron till rättsstaten. Att bekämpa korruption är en av dessa åtgärder som behöver genomföras.
Leandros Rakintzis, som sedan lång tid tillbaka anförtrotts uppgiften att bekämpa korruption, noterar att korruptionen minskar. Omfånget på de ökända "fakelakia", kuverten som krävts för att saker och ting ska ske, blir allt magrare. Men det beror till viss del på att grekers lönekuvert blir allt magrare. I längden kan det arbete som Rakintzis med flera lägger ned bidra till att återställa förtroendet för staten.
Vilket inte är helt lätt, i synnerhet när två av koalitionens huvudpartners, Pasok och Ny Demokrati, ansvarat för att det fallfärdiga system som de nu måste förändra.
Det är just därför finansminister Stournaras kommer att ha en nyckelroll. Som utomstånde, teknokrat en akademiker hämtad bortom den politiska världen belastas han inte av det förflutna på samma sätt som koalitionsregeringens kabinett. Det kan underlätta arbetet med att genomdriva reformer och förändringar. Samtidigt är det inte ett enkelt uppdrag. I och med att målgången är satt till 2014 innebär det att Stournaras, och regeringen som helhet, behöver växla från maratontempo till sprint.
Mer att läsa: Leandros Rakintzis har förmodligen världens mest otacksamma jobb. Du kan läsa mer om det här.
SVD, DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar