Stanna eller gå?

Partnern som lämnade koalitionen kan bli partiet som återvänder till regeringen. Demokratisk vänster (DIMAR) befinner sig i ett vägval.

Ska det stanna kvar i opposition? Eller ska det återvända till regeringen? Från Demokratisk vänster väntas ett ställningstagande. Ett definitivt besked kan dröja. Situationen är, som det brukar heta, invecklad.

För närvarande ser den ungefär ut på följande vis. Demokratisk vänster lämnade regeringskoalitionen i sviterna av stängningen av ERT (den grekiska stats- och radiotelevisionen) i somras. Sedan dess för dock partiet en tynande tillvaro. I en opinionsmätning av Alco som publicerades den 16 november noterar Demokratisk vänster knappa 3,8%. Med andra ord, det befinner sig farligt nära treprocentsspärren. Något behöver göras för att undvika att partiet hamnar utanför parlamentet.

Frågan är om detta något är att tacka ja till de inviter att återvända till regeringskoalitionen som kan höras för närvarande. Det var i förra veckan som Dora Bakoyanni (tillhörande Ny Demokrati) ställde frågan till premiärminister Samaras. Frågan var inte oväntad.

Med tanke på att regeringen med knapp marginal överlevde ett misstroendevotum nyligen, behöver regeringen stärka sin krympande majoritet. I dagsläget samlar Ny Demokrati och Pasok blott 154 av 300 mandat i parlamentet. Efter det att Theodora Zakri (PASOK) röstat med oppositionen (och följdaktligen uteslutits) är regeringen än mer åderlåten. Om Demokratisk vänster kunde fås att återvända till koalitionen, skulle premiärministerns decimerade skara fyllas på med välbehövliga mandat. Därmed är Bakoyannis fråga logisk.

Men är den rimlig? För partiordförande Fotis Kouvelis är det nämligen inte nödvändigtvis rimligt att återvända till koalitionen. Långt innan ERT kunde Kouvelis höras bekymra sig över den förda politiken och Demokratisk vänsters marginella inflytande över den. Varför, är den retoriska frågan, skulle Demokratisk vänster vilja återvända?

Det finns dock faktorer som talar för en återförening. Kouvelis har ett gynnsamt förhandlingsläge. I takt med att regeringens majoritet krymper, stärks Kouvelis kort. Demokratisk vänster skulle kunna använda det för att få större gehör för sin politik: Demokratisk vänster har velat mjuka upp villkoren i det memorandum som den grekiska staten följer i överenskommelsen med trojkan. Det har velat att regeringen tar ett mer socialt hänsynstagande.

Samtidigt finns det andra faktorer att hänsyn till i vägvalet. Vad händer i det fall om regeringen faller? Hur går det om nyval hålls? Det skulle i så fall mycket väl leda till att det största oppositionspartiet, Syriza, kan vinna det. Det är inte uteslutet att Demokratisk vänster skulle kunna bilda regeringsunderlag till en vänsterkoalition. En svår stötesten är i så fall nämnda memorandum, som bildar en tydlig konfliktlinje i grekisk politik: Syriza är emot det. Demokratisk vänster är för det.

Därför är det inte lätt för Kouvelis att ge besked, även om han i tisdags (19/11) kände sig nödgad att lämna ett svar: "Demokratisk vänster", svarade Kouvelis, "är oense med regeringens politik, men även med allt som Syriza säger. Detta betyder att det saknas en grund för ett politikdrivet samarbete med endera sida."

Frågan är om Kouvelis besked är ett sätt att köpa sig tid. Det knorras inom leden. Även väljarna överger partiet. Samtidigt har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Det är koalitionernas tid. Partiordförande Fotis Kouvelis har en del att grunna på innan han lämnar ett definitivt svar.

Läget i opinionen den 16/11:

Syriza 25.3%,
ND 24.8%,
Gyllene gryning 9.9%,
Självständiga greker 6%,
Pasok 5.7%,
KKE 4.7%,
Demokratisk vänster 3.8%,
De gröna 1.9%