fredag 28 juni 2013

Almedalen

Det finns i skrivande stund 2285 evenemang i årets upplaga av Almedalen. Ett par av dessa berör Grekland. Bloggen kommer att bevaka några av dem.

Vi kanske ses i vimlet!

Till alla andra läsare, vi hörs på twitter @haralamposk

Ta leme!

tisdag 25 juni 2013

Ny regering, gamla ansikten

Sent igår kväll meddelade den grekiske premiärministern Samaras att regeringen ombildas. En ny regering tar vid idag. Det är många bekanta ansikten som återvänder. Frågan är om det ger en nytändning eller bara är ett sätt för att skapa stabilitet i ett utsatt läge?

Regeringsombildningen är förståelig. Förutsättningarna har ändrats på bara ett par veckor. Demokratisk Vänster har lämnat regeringskoalitionen. Majoriteten i parlamentet har krympt. Det har funnits ett behov att skapa stadga.

Den största förändringen i den nya regeringen är att den får ett ökat inslag av Pasok. Elva av trettionio poster besätts av Pasok eller av personer som tillsatts av partiet.

Man kan tolka detta drag som att Pasok höjer sin insats. Som tidigare har nämnts befinner sig partiet i ett trängt läge opinionsmässigt. Att ta en större del av regeringsansvaret kan möjligtvis medföra att Pasok kan skörda en större del av de politiska framgångarna. Myntet har dock en baksida. Den blir tydlig om utvecklingen inte blir den som partiet har hoppats på. Det är något av ett vågspel.

Samtidigt är det förståeligt att Pasok tar/får en större plats. I och med att den parlamentariska majoriteten har krympt till några få rösters övervikt ökar behovet av, försiktigt uttryckt, samordning.

En konsekvens av regeringsombildningen är, förutom att inslaget av Pasok ökar, att kabinettet utökas med fjorton poster till trettionio. Detta sker för att ge plats åt Pasok: en hel del av dessa utökade poster utgörs i praktiken av biträdande ministerposter.

Mer intressant är att se är hur förändringarna ser ut på posterna. Samaras fortsätter som premiärminister. Pasoks ordförande, Evangelos Venizelos, blir ny utrikesminister. Yannis Stournaras får fortsatt förtroende i den tunga posten som finansminister. I övrigt kvarstår många gamla ministrar i den nya regeringen. (Hela listan på ministrar kan för övrigt hittas här).

Kommer regeringsombildningen att ge en nytändning? Många av de nya medlemmarna i regeringen tillhör gamla bekanta ansikten, såsom Kyriakos Mitsotakis och Evi Christofilopoulo (båda två kommer att arbeta med administrativa reformer). Beskedet om en regeringsombildning har inte direkt skapat en våg av entusiasm.

Samtidigt finns det ett antal intressanta tillskott i den nya regeringen: Georgios Mavraganis, som kommer att ansvara för att öka statens intäkter. Mavraganis har tidigare arbetat som skatteexpert på en global revisionsbyrå.

Ett annat intressant namn är Haralampos Athanassiou. Athanassiou blir den nye justitie-, mänskliga rättigheter och transparensministern. Athanassiou har tidigare varit domare i högsta domstolen. Både Mavraganis och Athanassiou kan komma att spela viktiga roller framöver.

Intressant att notera är även att andelen kvinnor höjs i regeringen. Fyra av de trettionio ministrarna är kvinnor. Det är en ökning med tre stycken kvinnor. Samtidigt visar det på att det finns ett tomrum i grekisk politik. Det kommer med andra finnas anledning till att återvända i denna fråga.

Ta leme! 

måndag 24 juni 2013

En vingligare färd väntar regeringen

Och så var de till slut två. Demokratisk vänster (DimAr) har valt att lämna koalitionsregeringen. Det är ingen överraskning. Snarare är frågan varför det dröjde så länge. DimArs besked kommer sannolikt medföra en osäkrare och mer instabil tillvaro för den grekiska regeringen.

Det brast till slut. Turerna kring ERT visar att banden mellan regeringens medlemmar tänjdes till sin bristningsgräns, och en bit därtill. Orsaken till Dimars besked att lämna regeringen står att finna hos premiärministerns utspel för snart två veckor sedan. Premiärminister Samaras överraskaskade alla, inklusivive sin egen regering, när han lät med meddela beslutet att reformera ERT och låta desss sändningar upphöra med ytterst kort varsel. Beslutet motsattes av regeringens två juniora koalitionspartier. Efter såväl interna som externa krafiga reaktioner och påtryckningar ändrade sig dock premiärministern delvis. Nu syns resultaten av utspelet.

För DimArs del är avhoppet logiskt. Det har under en tid upplevt att det inte har fått gehör för sina åsikter. Det handlar inte enbart om ERT. Även i frågan om en skärpt lagstiftning mot rasism har Dimar inte kunnat få regeringen med sig. Dimars partiordförande Fotis Kouvelis var redan i samband med att regeringskoalitionen bildades tveksam till sitt partis medverkan. Det fanns ett uppenabart dilemma: skulle partiet få något inflytande i koalitionen? Eller skulle det användas till att ge regeringen stadga? Nu lutar analysen åt det sistnämnda.

Med fjorton parlamentsledamöter färre medför Dimars avhopp att regeringens marginaler är smalast tänkbara. Det är bara tre rösters övervikt till regeringens fördel för närvarande. Det betyder i praktiken att det blir svårare för regeringen att genomföra sin politik. Samtidigt kan det öka frestelsen för enskilda parlamentsledamöter att ställa krav på regeringspartierna eller bli politiska vildar. Så har nämligen skett tidigare under denna mandatperiod. Och så kan det även ske framöver.

Dock betyder det inte nödvändigtvis att regeringen kommer att haverera. Regeringens mindre partner, PASOK, har mycket att förlora om regeringen upplöses. Dess opinionssiffror är så pass låga, och har så varit under en längre tid, att det mycket väl kan försvinna helt om nyval hålls i dagsläget. Dess chans är att hålla sig kvar i koalitionen. Enbart genom att visa att det kan genomföra den politik som regeringen kommit överens kan partiordförande Venizelos rimligtvis hoppas på att skapa förutsättningar för att Pasok ska fortleva.

Även premiärminister Samaras parti har ett incitament till att koalitionen består. Ny Demokrati ställs under tryck av väljarna att det kan visa att det genomföra sina åtaganden. Oppositionspartiet Syriza bidrar till att öka trycket på regeringen.

Mycket talar därför för att regeringen kommer att fortsätta att regera. Samtidigt väntar en tuff tid framöver: många av de politiskt mer känsliga delarna av reformpaketet ska genomföras enligt den plan som spikats. Marginalerna för att kunna genomföra dessa åtaganden har minskat väsentligt.  Läget har spetsats till. Man kan därför fråga sig hur premiärminister Samaras analys ser ut i efterdyningarna till ERT. Många är nog de som undrar.  

tisdag 18 juni 2013

Status inte längre quo

Det är en lite annorlunda dag idag. Idag för exakt ett år sedan hölls det val som förde med sig att den nuvarande koalitionsregeringen i Grekland såg dagens ljus. På denna årsdag kan beskedet mycket väl komma att koalitionen upplöses, att de olika regeringspartierna går skiljda vägar och att nyval hålls. Det tillstånd av relativt lugn som rådit under första halvan av 2013 är idag som bortblåst.

Få har trott att den nuvarande regeringen skulle hålla ihop och göra det så pass länge. Efter många om och ännu fler men har regeringen genom olika turer göra så att det turbulenta tillstånd som landet befann sig i 2012 blev mindre turbulent ju längre tiden gick:

De omaka koalitionsparterna har lyckats kommit överens om och även sökt hålla sig till (med vissa förbehåll) den överenskommelse som träffats mellan landet och trojkan som består av ECB, IMF och den europeiska kommissionen.

Detta har medfört att talet om en Grexit i stort sett har upphört. Premiärminister Samaras har även sökt föra fram att en Greekovery är på väg.

Det finns olika uppfattningar om så är fallet (särskilt med tanke på att arbetslösheten i Grekland är rekordhög), men det har funnits anledning till att tro att ett förtroende, om än bräckligt, var på väg att byggas upp. Att Greklands rating höjts ett par grader har setts som ett tecken på detta.

Så är dock inte längre fallet. Anledningen är allmänt bekant och stavas ERT. Beslutet i förra veckan att stänga ned ERT har spridit chockvågor. Reaktionerna har varit häftiga, såväl inom landet som i omvärlden.

Oppositionen har reagerat kraftigt och har begärt att regeringen avgår. Även inom koalitionen har de två juniora regeringspartierna motsatt sig beslutet att släcka ned ERT. Spänningen inom koalitionen har stigit. Det är rimligt att anta att premiärminister Samaras inte hade räknat med detta.

Det är även rimligt att anta premiärministern tvingats avgå om ERT fortsatt vara nedsläckt. Igår hölls krissamtal inom koalitionen med anledning av ERT. Det har spekulerats i att regeringen var på väg att utlysa nyval.

Nu är inte heller det fallet. Den högsta grekiska förvaltningsdomstolen har nämligen ogiltigförklarat beslutet om att upphöra med ERTs sändningar. ERT ska återvända till etern (dock oklart när). Samtidigt meddelar domstolen att premiärministern har mandat till att stänga ned ERT och att låta omorganisera det. Detta skapar ett oklart läge. Vem har egentligen rätt?

Medan spekulationerna pågår om hur domstolens beslut ska tolkas så har detta utfall skapat en väg ut för regeringen. Samaras kan hävda att domstolen givit honom rätt till att stänga ned ERT. För koalitionsmedlemmarna innebär domstolens utfall att de fått gehör för sina synpunkter att ERT ska åter öppnas. Beslutet har även givit oppositionen, kanske främst Syriza, vind i seglen i och med att domstolen ogiltigförklarat regeringens tilltag.

Det återstår att se om regeringen faller eller om den består. Den ska mötas igen idag för nya överläggningar. Situationen mellan koalitionens olika partners är fortsatt spänd. Det är oklart hur koalitionen ska hitta en väg ut ur det dödläge som råder.

Vad man med säkerhet kan säga att regeringen har (och går igenom) den svåraste prövningen hittills. Med säkerhet kan man säga att den kommer att förlora i trovärdighet i väljarnas ögon. Med säkerhet kan man även säga att status inte längre är quo.

Om ett tomrum

Det finns ett tomrum på den politiska arenan i Grekland. Efter Dora Bakoyannis återförening med Ny Demokrati 2012 och efter Aleka Paparigas avgång från ordförandeposten för KKE i april 2013 saknas det en kvinnlig partiledare bland de partier som återfinns i det grekiska parlamantet.

Än mer besynnerligt blir det när sammansättningen i regeringen granskas. Av de tjugofem ministrarna i regeringen är det bara en som är kvinna, nämligen Olga Kefalogianni, som ansvarar för turismfrågor.

Något bättre ställt är det när det gäller parlamentet. 56 av 300 medlemmar av parlamentet är kvinnor. Det motsvarar 19%. Fördelningen av kvinnor skiljer sig åt mellan partierna. Störst andel kvinnor återfinns, i tur och ordning, Syriza (33%), Dimar (31%) och Självständiga greker (27%). Lägst andel kvinnor hittas hos Ny Demokrati (11%) och PASOK (10%).

Den allra lägsta andelen kvinnliga parlamentariker återfinns hos Gyllene Gryning: av partiets tjugoen parlamentariker finns det bara en kvinna. Detta motsvarar knappt 5%.

För att förstå siffrorna behöver de sättas in i ett sammanhang. Om dessa 19% i parlamentet jämförs med omvärlden uppvisas ett gap jämfört med tio länder som uppvisar en mer jämlik representation mellan könen inom nationella parlament. Nedanstående siffror har hämtats från IPU och gäller för 2013.

RankCountryLower or Single HouseUpper House or Senate
1Rwanda56.3%38.5%
2Andorra50%-
3Cuba45.2%-
4Sweden44.7%-
5Seychelles43.8%-
6Finland42.5%-
7South Africa42.3%17%
8Netherlands40.7%27%
9Nicaragua40.3%-
10Iceland39.7%-

I sammanhanget kan det vara värt att nämna att utvecklingen har förändrats till det bättre jämfört med när rösträtten för kvinnor infördes i Grekland 1953 (i Sverige infördes den 1921; i Schweitz 1971). Under årens lopp har andelen kvinnor i parlamentet ökat.

Hur man än vrider och vänder på dessa siffror är de dock anmärkningsvärda. De vittnar om att det finns ett tomrum i grekisk politik.