onsdag 31 december 2014

Ett komplicerat val

På årets sista dag upplöste premiärminister Samaras det grekiska parlamentet. Nu stundar val. Redan nu kan man konstantera att valets efterspel ser ut att bli invecklat. 

När väl uppståndelsen från måndagens besked om nyval nu lägger sig börjar en insikt växa fram. Det kommer att bli svårt att bilda en handlingskraftig regering efter valet i januari, om opinionsiffrorna här nedan står sig:

SYRIZA 29,5%
Ny Demokrati 25%
Gyllene gryning 6%
Potami 5%
KKE 5%
PASOK 4%
Självständiga greker 2%
Övriga 8.5%

(Källa: SKAI, publicerad 30/12)

Anledningen är, om opinionsiffrorna här ovan blir verklighet, att inget parti ensamt kan bilda regering. Förvisso tillämpar det grekiska valsystemet förstärkt proportionalitet. I korthet innebär detta upplägg att det största partiet ges 50 mandat extra i parlamentet (av de totalt 300 som finns). Tanken är att ge förutsättningar för en regering som har majoritet i parlamentet och på så vis kan driva igenom sin politik. Men även om bonusmandaten räknas in räcker inte de nuvarande opinionssiffrorna till för att ett parti ensamt kan bilda regering efter valet den 25 januari.

En koalitionsregering ser således ut att bli följden. Det kommer dock att bli svårt att bilda en sådan regering. Prognosen pekar för närvarande på att SYRIZA får uppdraget att bilda regering. Dock är urvalet av partners begränsat.

Demokratisk vänster (DIMAR) har pekas ut som en trolig koalitionspartner. Demokratisk vänster är dock för närvarande på väg att hamna utanför parlamentet. Partiet har försvunnit helt i opinionsmätningarna de senaste månaderna. Även om Demokratisk vänster, som det har spekulerats i, rent av går ihop med SYRIZA innan valet hålls (och på så vis återvänder till det parti ur vilket det en gång bröt sig ur) är det tveksamt om det räcker till. Demokratisk vänster har varit den största förloraren, sett till den fallande utvecklingen av opinionsstöd, allt sedan parlamentsvalet 2012.

Ett annat parti som har pekats ut som koalitionspartner är Självständiga greker. Även denna konstellation är problematisk. Det som förenar de två partierna är motståndet mot det s.k. memorandumet samt den EU-kritiska inställningen. Det är nog allt. I praktiken blir det, för att uttrycka sig försiktigt, svårt att förena ett vänster- och ett högerradikalt/populistiskt parti i en regering som ska fatta gemensamma beslut. Dessutom befinner sig Självständiga greker klart under treprocentsspärren.

Man kan fråga sig om KKE och PASOK är tänkbara koalitionspartners. Sannolikheten för detta är mycket låg: KKE har vid upprepade tillfällen sagt att det ensamt vill bilda regering. Man kan även förmoda att PASOK inte vill samarbeta med ett parti till vilket det har förlorat en mycket stor del av sina väljare. PASOK har dessutom sina egna utmaningar att hantera (mer om detta i ett kommande blogginlägg).

Återstår då Potami. Den nyckelroll som partiet spekulerats i att spela - sedan det bildades och efter dess  framgång i EU-valet - ser ut att bli verklighet. Dock utgör det relativt unga partiet okänd materia (partiet bildades så sent som i vintras i år). Ingen vet riktigt var det står i sakpolitiska frågor. Partiet har sagt sig stödja reformer och är EU-vänligt men vill se en mildare tillämpning av det s.k. memorandumet. Det som gör att partiet är intressant för övriga är att det sagt sig vilja samarbeta med andra partier i parlamentet. Med andra ord är dess förhandlingsläge gott (om opinionssiffrorna står sig).

Potami är således även intressant för Ny Demokrati. Ny Demokrati ska inte räknas ut, även om det ligger efter Syriza i opinionen. Valet kan komma att handla om regeringsduglighet, vilket kan tänkas gynna de avgående regeringspartierna (inte heller får PASOK räknas ut helt). Mycket kan hända inom en månad.

Redan nu kan man dock inse att det kommer att bli svårt att bilda en regering. Även om Potami räknas in som en tänkbar koalitionspartner är det frågan om mandatunderlaget räcker till. Följden kan mycket väl bli en andra valomgång.

Uppdatering 2/1: Det tänkta samarbetet mellan SYRIZA och Demokratisk vänster ser ut att inte bli av. Det är en detalj som är värd att uppmärksamma.

måndag 29 december 2014

Nyval

Det blev inte tredje gången gillt. Regeringen misslyckades med att samla de 180 röster (av totalt 300) i parlamentet som behövdes för att dess kandidat till presidentposten, Stavros Dimas, skulle vinna. Därmed faller regeringen. Nyval väntar.

Regeringens vågspel med att tidigarelägga omröstningen till ny president och därigenom stärka dess möjlighet att regera vidare misslyckades. Det är den slutsats som kan dras efter förmiddagens omröstning om ny president för Grekland. Regeringen samlade totalt 168 röster. Det hade behövts 12 stycken till. Detta utfall sänker regeringen.

Resultatet av omröstningen blir att premiärminister Samaras kommer att lämna in sin avskedsansökan och att nyval utlyses. Nyvalet ska i så fall hållas om en månad. Den 25 januari är ett datum som har nämnts.

Konsekvensen av dagens omröstning vad gäller den politiska utvecklingen i landet är ännu för tidig att sia om. Vänsteralliansen och det största partiet i opinionsundersökningarna, Syriza, kan mycket väl vinna det kommande nyvalet men hamna i ett läge som liknar Sveriges.

Ytterligare en konsekvens av dagens omröstning är även att den ekonomiska oron stiger. Atenbörsen har i skrivande stund fallit med 11%. Räntan för den tioåriga statsobligationen har stigit till 9 procent. Det är ett tecken på att osäkerheten stegras.

Oron för vad som kommer att ske i Grekland kan lätt komma att spridas till övriga Europa. 2015 kan mycket väl bli ett år då den långvariga skuldkrisen i Europa åter igen gör sig påmind.


Tredje gången gillt?

Om ett par timmar hålls den tredje och sista omröstningen till ny president för landet i det grekiska parlamentet. Osäkerheten ökar om regeringen kommer att lyckas få sin kandidat godkänd. Nyval ser ut att bli följden. Då kan en våg av politisk oro och spekulation utlösas.

Idag kommer det att avgöras i parlamentet. Regeringen kommer att göra ett tredje och sista försök att få den föreslagne kandidaten till president, Stavros Dimas, godkänd av parlamentet.

Trots att regeringen närmar sig gränsen för att lyckas, ser det ut att bli nyval. Det saknas nämligen 6 stycken röster för att passera spärren på 180 röster, enligt en av de sammanställningar som gjorts (se bild nedan) angående parlamentsledamöternas röstavsikter. Misslyckas regeringen måste nyval hållas, enligt konstitutionen. Det skulle i så fall genomföras mot slutet av januari eller i början av februari. 

Samtidigt är det ännu inte avgjort. Det är inte omöjligt att det hinner hända en hel del innan och under det att omröstningen hålls. Vi återkommer då.

God fortsättning! Ta leme!


tisdag 23 december 2014

Närmare men fortfarande långt ifrån

Ett fall framåt och ett försök kvar. Så kan man kort sammanfatta den andra omröstningen till ny president för landet.

168 parlamentsledamöter valde tidigare idag att lägga sin röst på regeringens kandidat till ny president. Det är åtta stycken fler än vid den föregående omröstningen. Det var dock alldeles för lite.

Det var nämligen en bra bit ifrån de 200 stycken röster som hade behövts för att Stavros Dimas hade kunnat utropas som ny president och efterträdare till den avgående presidenten, Karolos Papoulias. Det är således fortfarande inte tillräckligt, men dock ett fall framåt, sett ur regeringens synvinkel. Nyval är dock fortfarande ett högst reellt hot/möjlighet.

Utsikterna för att nyvalsscenariot inträffar har dock börjat minska. Med 168 röster i ryggen betyder detta att regeringen bara behöver 12 stycken röster till i samband med den tredje och sista omröstningen, eftersom tröskeln för att kunna bli vald då sänks till 180 röster. Samtidigt är det 12 röster som kan bli svåra att samla.

För att säkra Dimas nominering till president behöver regeringen göra något för att vinna över röster från oppositionen. Någon form av uppgörelse behöver nås. Helgens utspel från premiärminister Antonis Samaras kan ses som ett sådant initativ till en så kallad politisk kohandel.

Samaras utlovade nämligen i söndags att val ska hållas senast vid utgången av 2015 (istället för först 2016, då ordinarie val senast bör hållas) och att en reformering av den grekiska konstitutionen genomförs, för på så vis nå en kompromiss mellan partierna i parlamentet och därmed undvika att politisk och ekonomisk oro drabbar landet. Samaras ord får i första hand sägas vara riktade mot Demokratisk vänster och Självständiga greker i andra hand. Dock har inviten nobbats av båda partier, någots som med emfas blev tydligt idag efter att omröstningen hållits och båda partier röstat emot.

Detta utfall betyder att spänningen stiger. Insatserna har nu höjts för samtliga parter i det chickenrace som för närvarande pågår.

Det ökande politiska trycket kan få en del att dra sig ur. Så har redan skett. Strax innan dagens omröstning hölls meddelade Niki Founta, ledamot för Demokratisk vänster, att hon lämnar sitt parti. Om Fountas avhopp följs av andras kan det få oanade konsekvenser när den sista omröstningen hålls den 29 december. Räkna med fler turer innan dess.

Med detta sagt vill jag önska alla läsare av denna blogg en god jul. Vi ses igen när den sista omröstningen hålls.

Ta leme!

torsdag 18 december 2014

Första omgångens utfall väntad - nu höjs insatserna

Gårdagens nederlag för regeringen i omröstningen till presidentposten var väntad. Nu höjs insatserna i det vågspel som regeringen inlett.

Till slut fick regeringens presidentkandidat, den förre EU-kommissionären Stavros Dimas, blott 160 röster i parlamentet. Det var en röst färre än vad många bedömare hade räknat med och långt ifrån de 200 röster som behövs för att vinna valet. Trycket på regeringen har därmed ökat.

Dock är inte spelet över. Två omgångar återstår innan nyval måste utlysas om inte parlamentet kan rösta fram en kandidat. I den tredje omgången sänks dessutom ribban till 180 röster. Detta är något som alla inblandade parter i parlamentet är insatta i. Nu pågår i praktiken ett chickenrace.

Två av de partier som har mycket att förlora på ett nyval är två partier som igår röstade mot regeringens kandidat. Det rör sig om Demokratisk vänster (DIMAR) och Självständiga greker. I dagsläget pendlar de på kring treprocentsspärren. Demokratisk vänster befinner sig rent av sedan en tid tillbaka under den nivån och skulle därmed inte vara kvar i parlamentet om opinionssiffrorna står sig i ett eventuellt nyval nästa år.

Detta sätter agendan för de två återstående omgångarna i parlamentetet: vågar de två partierna att fortsätta rösta emot regeringens kandidat? Vågar regeringen, å sin sida, att köra på samma linje som hittills? Något och någon måste ge vika.

Vad dessa partier kan hoppas på, och vad regeringen förmodligen behöver göra, är att regeringen ger något i utbyte så att Dimas blir vald ny president. Det är med andra ord läge för en klassisk så kallad kohandel. Rösterna från Dimar och Självstädniga greker skulle kunna, om förhandlingarna lyckas, bidra till att regeringen samlar åtminstone 180 röster, så att premiärminister Samaras regering slipper falla. Det vore även en bonus för  Demokratisk vänster och Självständiga greker som på så vis köper sig tid i parlamentet.

Samtidigt finns det risker som talar emot ett sådant utfall i en eventuell förhandling. De två sistnämnda partierna, och i synnerhet Självständiga greker, har profilerat sig skarpt gentemot regeringen. De har kritiserat det memorandum som Grekland följer (DIMAR har dock haft en mer pragmatisk hållning) under den grekiska koalitionsregeringens ledning.

Detta kan skapa låsningar i en eventuell förhandling: de båda partierna har nämligen något att tappa genom att ingå i en uppgörelse med regeringen. På något sätt behöver en kompromiss nås och ansikten räddas. Tiden för detta är dock kort. Den 29 hålls den sista omgågen i presidentvalet. Räkna med att nya turer väntar i det vågspel som pågår just nu i det grekiska parlamentet.

Opinionen just nu (Palmos 17e december)

Syriza 28%,
Ny Demokrati 21,9%
Gyllene gryning 5,6%,
KKE 4,7%,
To Potami 4,3%,
Pasok 3,6%
Självständiga greker 3,4%
Antarsya 1,7%
Laos 1,1%,

onsdag 17 december 2014

Dagen P

Idag är det dagen P, som i presidentval. Utsikterna för att regeringens kandidat till posten som president, Stavros Dimas, ska vinna omröstningen ser små ut. Samtidigt ökar intresset från omvärlden.

Det krävs 200 röster för att regeringens kandidat ska vinna omröstningen i parlamentet. I dagsläget samlar regeringen 161 stycken, det vill säga 155 från de egna leden samt 6 stycken röster från oberoende parlamentsledamöter (se även bild nedan). Det betyder att regeringens kandidat inte kommer att passera det nålsöga som parlamentet utgör. För detta behövs, som sagt, åtminstone 200 stycken röster.

 

Dagens omröstning är det första försöket att rösta igenom en presidentkandidat. Misslyckas det återstår två försök till. Vid den tredje försöket sänks tröskeln till 180 röster. Även vid denna nivå är utsikterna små för regeringen (övertalningsförsök pågår dock ständigt). Då återstår nyval. I så fall sker kommer detta besked att lämnas ungefär samtidigt som den svenska regeringen formellt utlyser nyval.

Samtidigt ökar omvärldens engagemang i presidentvalet. Kommentarer har kommit från EU-håll om vilket utfall i presidentvalet som är önskvärt. Börskurserna i Atenbörsen har under den förra veckan fallit, då investerare drar sig ur. Räntorna för grekiska statskuldsväxlar har stigit, i och med att omvärlden ser en tilltagande politisk risk i landet. Tal om en grexit kan åter höras. Det ligger med andra ord en hel del i potten. Räkna med att omröstningen kommer att följas med intresse både inom och utom Grekland.

torsdag 11 december 2014

Konsekvenser

Måndagens besked från regeringen att presidentvalet tidigareläggs togs inte väl av marknaden. Atenbörsen störtdök (se bild nedan). Det får tolkas som att den politiska risken har ökat. Börsfallet är även en av konsekvenserna av det politiska vågspel som regeringen har initierat. Fler konsekvenser är att vänta.

Oklarheten kring om regeringens nominering till presidentposten, den förre EU-kommissionären Stavros Dimas, kommer att bli vald består för övrigt. Det finns nämligen frågetecken kring hur koalitionsregeringen ska samla de 180 röster som behövs i parlamentet för att vinna omröstningen nästa vecka. Räkna med att spänningen har stegrats tills dess.

PS. Min text om regeringens vågspel har även publicerats på Europaportalen.

tisdag 9 december 2014

Presidentvalet ett vågspel av regeringen

Samma dag som den grekiska koalitionsregeringen lyckades lotsa igenom 2015 års budget meddelade den att presidentvalet ska hållas den 17 december. Det är ett vågspel som kan få oväntande konsekvenser.

Måndagen den 8e december var onekligen ett dramatiskt dygn. Tidigt på morgontimmarna baxades budgeten för 2015 igenom, en budget som för första gången på mycket länge tecknar en positiv bild av det kommandet året. Tillväxten väntas öka (med ca 2,9%), arbetslösheten spås sjunka. Det är delvis denna bild om landets framtida ekonomiska utveckling som kan ha påverkat till att regeringen samma dag tog beslutet att meddela att presidentvalet ska hållas nästa vecka, onsdagen den 17 december.

Möjligen kan det ha varit ett beslut som präglats av lätt hybris: regeringen samlar i dagsläget 155 mandat av 300, vilket är långt ifrån de 180 som behövs för att koalitionsregeringens presidentkandidat ska kunna lyckas samla en tillräcklig majoritet och därmed vinna nomineringen. Misslyckas regeringen blir nyval följden, som i så fall ska hållas en månad senare. I skrivande stund, och sedan en tid tillbaka, leder oppositionspartiet Syriza mätningarna. Sett ur detta perspektiv framstår måndagens beslut som ett vågspel.

Samtidigt finns det en logik med beslutet: regeringen tar initiativet. Tillsammans med en optimistisk budget, som innehåller bland annat ett antal skattelättnader, kan opinionsvindarna vända. Så är i alla fall tanken.

Det finns dock ett par krux. Den så kallade trojkan, (det vill säga EU, ECB och IMF) har ett antal invändningar gentemot budgeten, som framstår som lätt vidlyftig. Dessutom så har landet ett antal åtaganden kvar att genomföra inom ramen för det memorandum som landet följer. Detta kan underminera koalitionsregeringens försök att vinna kampen om opinionen och om presidentposten.

Den grekiska regeringen tar med andra ord en kalkylerad risk. Misslyckas dess taktik kan följden bli att en ny våg av finansiell oro drar fram över EU lagom till årsskiftet. Det finns all anledning till att följa händelseutvecklingen i Europas sydöstra hörn. 


måndag 1 december 2014

(Ännu) ett parti i kris

Ännu en ledamot ledamot har lämnat skutan. I och med att parlamentsledamoten Panayiotis Melas idag meddelade att han lämnar Självständiga greker betyder detta att partiets kris förvärras. 12 av 20 stycken ledamöter har hoppat av sedan 2012 års val. Partiet riskerar att sjunka helt i opinionen.

Formellt sett var det skiljaktigheter i en sakfråga som var anledningen till att Melas idag meddelade sin avgång från Självständiga greker. Han ville inte ansluta sig till partiets linje inför presidentvalet 2015. Partiet kommer att motsätta sig regeringens förslag till presidentkandidat. I och med att regeringen saknar den majoritet som behövs för att få igenom sitt förslag skulle Självständiga grekers linje medföra att regeringen avgår och att nyval hölls. Melas hade, enligt uppgifter, en avvikande åsikt i frågan gentemot sitt parti, vilket medförde att han lämnat partiet.

Att en partiledamot lämnar ett parti får vanligtvis inte så stor uppmärksamhet (det händer tämligen ofta inom grekisk politik) om det inte vore så att det markerar än tydligare krisen inom Självständiga greker. I färska mätningar balanserar partiet på treprocentsspärren till parlamentet.

Det finns ett antal anledningar till partiets nedåtgående trend. En sägs vara partiledaren Panos Kammenos agerande och ledarskap i partiet. Partiet kretsar i stort sett kring honom.

En annan, och kanske mer relevant, anledning är att partiet fortsatta existens ställs under lupp. Självständiga greker uppstod som en konsekvens av memorandumet. Det motsatte sig de avtal som landet slöt och har seglat på en populistisk våg. När nu memorandumet är på väg mot sitt slut (eller åtminstone ta steg mot att närma sig en avvecklingsfas), börjar partiets existensberättigande att granskas.

Partiet söker med andra ord hitta ett skäl till att vara relevant för väljarna och kanske hitta nästa våg att surfa på. Melas avhopp är en indikation på att det finns växande tvivel om partiets strategi kommer att bära. Hans avgång kan komma att följas av flera andras.




torsdag 27 november 2014

En resa mot bättre vetande?

Medan de båda koalitionspartierna förhandlar med trojkan i Paris drar oppositionspartiet Syriza ut på en roadshow utomlands för att övertyga investerare. I båda fallen har komplikationer uppstått.

Företrädare för den grekiska regeringen befinner sig för närvarande i Paris för att förhandla med trojkan (EU, IMF och ECB) om att avsluta det memorandum som Grekland följer. Ett snabbt avslut skulle stärka regeringens utsatta position och öka utsikterna att regera visare efter 2015 års presidentval.

Det var i alla fall tanken. Förhandlingarna har inte gått regeringens väg. Nu väntar förmodligen nya förhandlingar och ett fortsatt åtföljande av memorandumet. Det skapar fortsatt huvudvärk för regeringen. Det  underminerar även den bild som regeringen försöker måla upp att en ekonomisk vändning är på väg.

Ungefär samtidigt har två företrädare för Syriza rest till London för att träffa investerare och berätta om partiets ekonomiska politik. Syftet är att öka partiets trovärdighet.

Det gick inte riktigt som det var tänkt. Rubriker som denna var förmodligen inte var de båda företrädarna för Syriza hade tänkt sig. Det orsakar fortsatt huvudbry för Syriza i ett politiskt område som är strategiskt viktigt och som väljarna inte är övertygade om när det gäller Syrizas kompetens.
 
Komplikationer har med andra ord uppstått i båda fallen, vilket gör det svårare att sia om hur det politiska läget kommer att utvecklas. I nuläget ser det däremot ut på följande vis:

Syriza: 23,9%
Ny Demokrati 19,6%
Potami 7,5, %
KKE 5,0%
Gyllene gryning 4,9%
Pasok 4,9%
Självständiga greker 3,1%

Källa: MRB (22 november) 

fredag 14 november 2014

Recessionen är över men inte krisen

För första gången visar den grekiska ekonomin på tillväxt. På årsbasis växte den med 1,4%. Därmed är den sex år långa recessionen över; dock inte krisen.


För den grekiska koalitionsregeringen var dagens besked ingen nyhet (siffrorna har varit på gång sedan i våras). Dock är faktumet att ekonomin växer förmodligen välkommet. Regeringen har blivit hårt ansatt av oppositionen och har även visat tecken på att krackelera. Nyheterna kan förmodligen komma att användas för att visa på att regeringens politik har givit effekt.

Dock har oppositionen en del att komma med för att bemöta regeringens besked: arbetslösheten är fortfarande extremt hög (och kretsar kring 27%), hushållens disponibla inkomst har fallit kraftigt, många barn lever i dagsläget i ekonomisk utsatthet. Krisen är med andra ord inte över, även om recessionen formellt är det.

fredag 31 oktober 2014

Ekonomiska utmaningar

Den grekiska regeringen strävar efter att kunna lämna memorandumet och dess krav i förtid. Syftet är att kunna stärka chanserna vid ett eventuellt nyval under 2015. Det finns tveksamheter kring den strategin.



Grafen ovan är problematisk för regeringen. Den är hämtad från The Economist och visar på ett barskt företagsklimat. För att få ner den rekordhöga arbetslösheten (som ligger på runt 27%) behöver den ekonomiska aktiviteten stiga. Det blir svårt att få höja temperaturen när det är svårt för företagen att bedriva affärer, särskilt när företagsklimatet är bottenfruset.

Svårigheter möter även privatiseringsprogrammet som landet genomför som ett led av memorandumet. Det har svårt att nå upp till målsättningar vad gäller intäkter. Kontinuitet har saknats: TAIPED, som är akronomynen för den myndighet som satts upp för att genomföra programmet, har ett åtminstone tre chefer lämna sin post inom en relativt kort tidsrymd. Frågan är om dess nuvarande chef, Paschalis Bouchoris, blir den senaste att lämna. I denna artikel kan man läsa mer om de utmaningar som denne möter.

Förutsättningarna för att regeringens strategi ska lyckas förefaller vara små. Att lämna memorandumet skulle bland annat medföra svårigheter att låna till samma gynnsamma villkor som under memorandumets hägn. Den slutsatsen har marknaden dragit. Sedan regeringen presenterade sina planer har börsen backat under dramatiska former. Det återstår att se hur denna utveckling kommer att påverka regeringen. Kommer den att lägga om kursen eller surra sig fast vid sin strategi?

måndag 27 oktober 2014

Skifte i opinionen

Det verkar som om det största opinionspartiet, Syriza, drar allt mer ifrån det största regeringspartiet, Ny Demokrati. Det ökar sannolikheten för att nyval hålls någon gång under 2015.

Det har funnits tecken. Nu börjar de bli allt fler. Ett skifte i opinionen håller på att äga rum.
Siffrorna nedan är hämtade från förra veckan (via Public Issue) och visar på att Syriza får ett allt starkare stöd bland grekiska väljare:

Syriza 35.5%
ND 27%
Potami 10.5%
KKE 6.5%
Pasok 6%
Gyllene gryning 6%
Självständiga greker 3 %
Demokratisk vänster (Dimar) 1%

Det finns andra mätningar som visar på att avståndet mellan de två största partierna är ännu större (en mätning påstår att det är så mycket som 11 procentenheter). Det finns ett antal hypoteser som söker förklara varför den här utvecklingen sker. Några av dessa är:

1) Syriza har varit skickligast på att samla missnöjet med memorandumet. Landet genomgår ett tufft spar- och reformpaket och har haft svårt att ta sig ur en kris som snart varat i ett halvt decennium. Partiet har varit tydligt i motståndet mot memorandumet och har på så vis kunnat skörda vinster i opinionen.

2) Kollapsen i centrumvänsterspektrumet i grekisk politik. I takt med att Pasok sjunkit samman sedan parlamentsvalet 2009 har ett tomrum uppstått på den politiska mitten och -vänstern. Ett antal partiet har sökt täcka upp detta vakuum, men misslyckats av olika skäl. (Demokratisk vänster är ett av partierna som försökt, men som nu verkar vara i upplösningstillstånd). Syriza sägs ha varit skickligast på att exploatera Pasoks tillbakagång. Syriza gynnas framför allt genom att inte förknippas med de två regeringspartierna, som av många hålls som ansvariga för att krisen har uppstått.

3) Trötthet med regeringen. Det påstås att en del väljare som tidigare stöttat regeringen på senare tid har gått över till Syriza. Anledningen är trötthet med regeringens politik, vilket gynnar oppositionen.

Det finns ett antal poänger med hypoteserna. Det finns ett missnöje med memorandumet och hur det har implementerats. Regeringen hoppas dock kunna visa att ekonomin i landet växt under 2014. Det skulle kunna ses som ett trendbrott och på sikt vända på opinionen. Under 2013 uppvisade landet ett nollresultat. Regeringen kunde även peka på att krisen i alla fall inte förvärras (även om arbetslösheten på cirka 27% är rekordhög och ytterst alarmerande).

Vidare så är det väl värt att uppmärksamma uppstickarpartier som Potami (Floden). Partiet startades upp tidigare i år (läs även tidigare blogginlägg) och gjorde även avtryck i Europaparlamentsvalet i våras. Potami kan ses som en utmanare på mitten i den grekiska politiken.  Det är ett i raden av partier som dykit upp på den politiska arenan under vintern och våren 2014 och som kan omdana hur det politiska arbetet bedrivs.
Det kan sätta sina spår och även påverka opinionen.

Syriza har för närvarande ett växande stöd i opinionen och kan mycket väl kunna driva igenom ett nyval nästa år som resulterar i att det hamnar i regeringsställning. Dock är den grekiska politiken volatil. Mycket kan hända tills dess. Det finns med andra ord anledning till att följa utvecklingen, vilket denna blogg avser att göra.

Ta leme!

lördag 11 oktober 2014

Ny förtroendeomröstning, nya turer att vänta

Förtroendeomröstningen sent i fredags kväll följdes med intresse. Om regeringen röstades ned, skulle följden bli omval. Med fem rösters marginal klarade regeringen omröstningen. Detta bådar för nya turer framöver.

Det var till slut bara regeringens egna ledamöter (155 stycken av totalt 300) som gav sitt stöd i omröstningen. Det forna koalitionspartiet Demokratisk vänster (DIMAR) röstade emot regeringen. Det indikerar även att det inte heller kommer att ge sitt stöd till regeringens kandidat till presidentvalet i mars 2015. Detta, och resultatet från förtroendeomröstningen, visar på regeringens belägenhet.

I praktiken hade regeringen en större marginal än de som slutligen gav sitt stöd till regeringen: nio stycken ledamöter från Gyllene gryning var frånvarande från parlamentet eftersom de väntar åtal. I slutändan var det 133 stycken som röstade emot regeringen

Man kan dock fråga sig varför förtroendeomröstningen hölls. En tes som har förts är att visa på det stöd som koalitionsregeringen har (och indirekt visa på oppositionens frånvaro av stöd). Detta kan fylla ett syfte. Inför den viktiga presidentomröstningen 2015 kan sådana demonstrationer påverka dynamiken i parlamentet och opinionen.

Men omröstningen kan även motverka sitt syfte. Det har påpekats att förtoendemröstningar är ett drag som visar på hur utsatt en regering är: den fjärde november 2011 hölls en förtroendeomröstning på premiärminister Georgios Papandreous begäran. 153 röstade för honom. 145 emot honom. Två dagar senare avgick Papandreou.

tisdag 7 oktober 2014

Medvind och motvind

Sakta men säkert börjar det största oppositionspartiet, Syriza, dra ifrån i mätningarna. Det finns fler orsaker till denna utveckling.

En sådan orsak är väljarnas trötthet med den rådande situationen. En flerårig kris har ännu intekunnat  lösas upp. Arbetslösheten har bitit sig fast kring 27%. En vändning syns ännu inte. Den styrande regeringen har många olösta utmaningar att hantera. Det ger av förståeliga skäl oppositionen vind i seglen.

En annan orsak till att Syriza kryssar sig fram är att partiet sökt ändra på sin framtoning och på sin politik. Partiordföranden Alexis Tsipras har åkt på turné utomlands för att träffa olika prominenta personen. I förra månaden träffade denne påve Francis. Kanske är ambitionen att få höja Tsipras profil och få denne (och i förlängningen partiet) att framstå som mer statsmannamässig och regeringsfähig.

Men även politiken har ändrats. Syriza har sökt mildra tidigare ståndpunkter, främst motståndet mot memorandemet, vilket The Economist noterar:

"Mr Tsipras is no longer pledging to rip up Greece’s bail-out agreement, yet many are still suspicious of his new €11 billion ($14 billion) tax-and-spend economic programme. It calls, among other things, for restoring the minimum monthly salary to €750 (about 60% higher than the average salary now being paid by cash-strapped private employers), cracking down on tax evasion, creating 300,000 new jobs and restoring Christmas bonuses for pensioners. “It’s much too good to be true,” sighed Koula Peristeri, an unemployed factory worker who nonetheless supports Syriza."

Regeringen, å sin sida, har försökt  kontra Syrizas framfart och vända på utvecklingen i opinionen, vilket jag skrivit mer i föregående blogginlägg. Siktet är att samla tillräckligt med stöd för att kunna vinna ett hotande nyval. Detta scenario kan nämligen inträffa i samband med att en efterträdare ska utses till president Karolos Papoulias 2015. Dock är det fortfarande för tidigt att sia om en gamechanger verkligen ska kunna inträffa. Just nu är motvinden påtaglig

tisdag 23 september 2014

Gamechangers?

 Efter en månadslång paus med anledning av valrörelse återkommer denna blogg med ett nytt inlägg. Det har hänt en del på politiska arenan i Grekland under denna tid.

Läget börjar bli spänt för premiärminister Samaras. Mycket tyder på att han och den grekiska koalitionsregeringen kommer att få svårt att samla 180 röster i parlamentet för att få igenom en tänkt ersättare till president Karolos Papoulias nästa år. Misslyckas han återstår nyval. Skulle så ske blir det ett maktskifte i Grekland.

Det är ett scenario som koalitionsregeringen av förklarliga skäl söker undvika, men som allt mer ser ut att bli troligt. Regeringen har tappat koalitionspartners och mandat. I opinionsmätningar (se nedan) har Syriza tagit en klar ledning. Därför söker regeringen vända på detta.

En möjlig gamechanger, för att använda ett uttryck som populariserats på sistone, är premiärminister Samaras kommande besök den tyska förbundskanslern Merkel. Tidigare besök har renderat i stöd (och respit) i Greklands förhandlingar med den s.k. trojkan. Ett lyckat av utfall av besöket kan möjligen resulterat i en förändrad opinion.

En annan gamechanger är att regeringen tidigare denna månad aviserat att skatter och andra pålagor ska sänkas. Hur detta ska gå igenom är oklart. Grekland ligger efter med sina åtaganden gentemot trojkan. Landet har ännu inte har återhämtat sig ekonomiskt.

Dock kan Grekland visa på att den för landet viktiga turistnäringen upplevt en ännu god säsong. Även arbetslöshetsiffrorna ser ut att sluta stiga. Den värsta krisen är med andra ord förbi, även om läget fortfarande är akut.

Om dessa utspel från regeringens sidar verkligen visar vara gamechangers återstår givetvis att se. Klart är dock att opinionen är emot regeringen. Samaras är förmodligen väl medveten om detta.

Opinionen enligt Alco:

Syriza 26%,
Ny Demokrati 22.2%, Gyllene gryning 6.2%
KKE 4.4%
PASOK 4.3%
Potami 4.3%
Självständiga greker 3,1%
Demokratisk vänster 1.7%
LAOS 1.1%

Obs. Spärren för att komma in i det grekiska parlamentet ligger på 3%.

torsdag 31 juli 2014

Försvarsminister Avramopoulos nominerad kommissionär

Den grekiska regeringen har valt att nominera försvarsminister Dimitris Avramopoulos som kandidat till posten som kommissionär. Det är inget oväntat val.

Avramopoulos får sägas passa in i profilen för en kommissionär. Han har tidigare varit verksam som diplomat och utrikesminister och har erfarenhet av internationell politik. Han uppfattas som att ha förmåga till samarbete samt - vilket är viktigast i detta läge - är en kandidat som de båda koalitionspartierna Ny Demokrati och Pasok kan enas kring. Ett tryggt men kanske tråkigt val med andra ord.

Det har spekulerats i om Dora Bakoyanni skulle ha blivit regeringens val. Hon har förekommit i spekulationerna kring nomineringen till posten som kommissionär. För henne talade att hon har arbetat som diplomat och har lång politisk erfarenhet. Emot henne talade att hon upplevs som kontroversiell inom hennes eget parti; faktumet att hon lämnade Ny Demokrati och startade ett eget parti kan ha spelat in.

Ytterligare en anledning till att blev Avramopoulos istället för Bakoyanni är att Avramopoulos varit en konkurrent till posten som ordförande för Ny Demokrati. Genom utnämningen till kommissionär försvinner en konkurrent till premiärminister Samaras, vilket möjligtvis kan ha haft inverkan till nomineringen.

Att det inte blev Bakoyanni, samt att den nuvarande inte grekiske kommissionären Maria Damanaki inte fick fortsätta innebär att det blir en kvinna färre i kommissionen. Det går stick i stäv med den nye kommissionsordförandens Jean-Claude Junckers ambitioner att fler kvinnor ska återfinnas i den blivande kommissionen. Av femton nominerade till EU-kommissionen hittills är två kvinnor: Vera Jourouva, Tjeckien och Cecilia Malmström, Sverige.




onsdag 16 juli 2014

Exit Demokratisk vänster?

Från voice till exit: nu lämnar ledamöter som haft invändningar mot DIMAR partiet.

DIMARS (Demokratisk vänsters) resa, från att ha varit ett förenande kitt i regeringkoalitionen till en allt mer marginaliserad plats på den politiska arenan, har tagit ganska så exakt ett år. Det var i samband med att det statliga public servicebolaget (ERT) släcktes ned sommaren 2013 som DIMAR valde att lämna regeringen. Avhoppet har i praktiken varit ett enda långt fall för partiet. Nu hotas DIMARs existens.

I valet till Europaparlamentet i maj fick partiet blygsamma 1,2% av rösterna. Det satte fart på en intern diskussion om partiets framtid och fortsatta politiska kurs. Partiordförande Fotis Kouvelis har blivit allt mer kritiserad sedan han valde att lämna regeringskoalitionen.

Nu har två stycken ledamöter lämnat skeppet. Katerina Markou och Grigoris Psarianos har valt att gå över till To Potami (Floden), ett parti som för närvarande har vind i sina segel. Det betyder att 11 ledamöter kvarstår i DIMAR. Det betyder i sin tur att partiet förlorat 6 av sina 17 mandat sedan valet 2012. Nu hotar ytterligare ledamöter att lämna skutan.

DIMARs dilemma är att det inte riktigt kunnat förlika sig med den förda politiken när det satt i regeringsställning: partiet har varit för EU-samarbetet och även (med vissa förbehåll) för den framförhandlade memorandumet, men velat se en mildare implementering av det. Som den mest juniora partnern i koalitionen har det dock inte kunnat påverka i den utsträckning som partiet har önskat. Det har helt enkelt blivit överkört. Kouvelis avhopp hade därför en viss logik, då, sommaren 2013.

Övergången till att bli en del av oppositionen blev dock inte det lyft som partiledningen hoppades på. Syriza har varit duktigare på att vara tongivande oppositionsparti, samtidigt som DIMAR inte lyckats karva ut en egen politik.

När sedan To Potami, och andra partier dykt upp på den politiska mitten och den mer moderata vänstern, så är den efterföljande händelseutvecklingen förståelig. Frågan är dock om DIMAR kommer att lyckas hejda den utveckling som det befinner sig i. Som det ser ut för närvarande är det tveksamt.

torsdag 10 juli 2014

Rörelser i mitten

Under vintern och våren 2014 har det börjat ske saker och ting i den politiska mitten i Grekland. Det bubblar, puttrar och jäser i en omfattning som inte skådats tidigare. Agenten för denna förändring är i mångt och mycket det nybildade partiet To Potami. Frågan är om det kommer att lyckas stöpa om den politiska mitten, eller om de etablerade mittpartierna kommer att återta förlorad mark.

To Potami är verket av en journalist. Stavros Theodorakis, ett bekant ansikte för många i Grekland, drog i gång partiet i början av detta år. Hans handling sågs av en del en protest och av andra som en politisk handling riktad mot de etablerade partierna. Som så många andra partier och konstellationer avfärdades To Potami som en fluga. Det blev inte så.

När rösterna i Europavalet räknats hade 6,6% av väljarna gett partiet sitt stöd. Partiet levde inte upp till hyperbolen (ett tag spåddes ett tvåsiffrigt valresultat). Men det blev inte heller pannkaka av allt sammans. I helgen som gick höll partiet sin första kongress. Theodorakis blev vald som partiets ordförande (en titel som han dock söker undvika att använda). Grunden är på så vis lagd för att partiet kommer att bli en viktig spelare på den politiska mitten. Det finns goda möjligheter att så sker.

De senaste åren har nämligen den grekiska politiken blivit allt mer polariserad. Nya ytterkantspartiet har sett dagens ljus, medan befintliga partiet blivit skuggor av sina forna jag . De etablerade partierna (läs Pasok och Ny Demokrati) som återfunnits i politikens mittfåra har tappat många av sina väljare (Pasok i synnerhet är på väg att plånas ut). Ett vakuum har uppstått i den politiska mitten.

Det är detta vakuum som To Potami söker fylla. Med en politik som dels söker fortsätta värna de reformer som landet genomgår och dels söker laga de revor som uppstått i den sociala väven i sviterna av landets besparingsprogram har det vunnit väljarnas uppmärksamhet. Och deras stöd.

Visserligen har partiet dragit fördel av Theodorakis är ett känt namn. Genom tv-rutan har han kunnat ta klivet in i många väljares vardagsrum. Men att partiet är på väg att bli en viktig spelare har mycket att göra med att det kan knyta till sig företrädare som kan bredda partiet.

En sådan företrädare är Antigone Lyberaki. Hon var vice ordförande för det liberala partiet Drassi, innan hon valde att förena sig med To Potami. Samtidigt har andra politiker börjat tala väl om partiet. Såväl Syriza som de både regeringspartierna har börjat uppvakta partiet. Det finns givetvis en anledning. To Potami kan mycket väl komma att bli en vågmästare, den som avgör vem som styr landet. Därför spelar partiets framfart en roll.

Samtidigt befinner sig partiet i ett formativt skedde. Det saknar en politisk identitet. Det märktes i efterspelet till Europarlametsvalet då det först meddelade att det anslutit sig till den liberala gruppen, bara för att någon dag senare meddela att det istället väljer att förena sig med den socialdemorkratiska och progressiva gruppen. Fler sådana lappkast kan komma.

Att partiet svajar i sin ideologi är förståeligt givet att det funnits under en kort tid. Vad som avgör dess framtid är om det kan växla in väljarnas förtroende till politiska resultat. Det är inte en enkel uppgift. Partier av liberal och centristisk ideologi har försökt i Grekland, med blandade och blygsamma resultat. Det återstår att se hur To Potami lyckas.

torsdag 26 juni 2014

Sommarhägringar och gräsrotsekon

Lugnet på den politiska arenan är skenbar. Det har flera orsaker. 

En månad efter valen och ett par veckor efter regeringsombildningen råder ett lugn över den politiska arenan. Det blev inget maktskifte. Det största oppositionspartiet Syriza försöker dra lärdom av detta utfall. Partiet söker hitta en ny strategi för att kunna övertyga osäkra väljare och tvekande samarbetspartners. Regeringen söker, å sin sida, konsolidera sin bräckliga ställning; regeringsombildningen var ett första steg. När sommaren är över kommer regeringen att behöva visa vilken väg den avser att följa.

Fotbolls-VM i Brasilien är en annan anledning till att det råder ett lugn. Sedan turneringen sparkade igång för ett par veckor sedan har medfört att fokus flyttats bort från politiken. VM-feber råder. Det händer saker som inte vanligtvis sker.

Snart stundar även semesterledigheter, för dem som har ett jobb. Visserligen har arbetslöshetssiffrorna sakta börjat sjunka, men det är för närvarande på marginalen. Läget är fortfarande utsatt.

Detta faktum sätter sina spår i debatten. Faktum är att det görs redan nu. På gräsrotsnivå händer rätt många intressanta saker. Omikronprojektet hör till de mest intressanta: det kartlägger och sammanför och samordnar olika grupper som försöker påverka ändra och förändra. Medan man väntar på att sommaren ska sluta och den politiska aktiviteten ska stiga igen kan det vara värt att luta sitt öra mot marken.

Ta leme!






tisdag 10 juni 2014

Regeringen ombildas

Åsikterna lär vara uppdelade. Gårdagens regeringsombildning är nog varken radikal eller konservativ. Sanningen ligger nog, som det brukar vara, någonstans mitt emellan.

Den har varit på gång ett tag nu. Igår offentliggjordes den. Regeringsombildningen innebär att ett par namn lämnar och ett par nya tillkommer. Allt som allt omfattades 9 av 19 departement av förändringen. En klar majoritet av regeringen berördes således inte alls av ombildningen.

Den mest anmärkningsvärda (och på förhand mest haussade förändringen) i den sedan länge aviserade regeringsombildingen som offentliggjordes igår var att finansminister Stournaras lämnar sin post. Stournaras kommer förmodligen att tillträda som ny chef för Bank of Greece. Han ersätts av Gikas Hardouvelis. Det betyder att en så kallad teknokrat ersätts av en annan.

Mer specfikt är Hardouvelis en nationalekonom, som dock växlat mellan akademins, näringslivets och politikens domäner. I den senare domänen arbetade han för premiärminister Papademos och var  inblandad i 2012 års förhandlingar mellan den grekiska regeringen och den så kallade trojkan om en nedskrivning av landets skulder. Denna erfarenhet samt att han kommer från en mer neutral bakgrund kan, om man får göra en bedömning, spela en nyckelroll i de återkommande förhandlingarna med EU, IMF och ECB.



Några av utnämningarna kommer säkerligen att bli debatterade. Till dessa hör Makis Voridis och Andreas Loverdos. Den sistnämnde blev kritiserad för sina uttalanden gentemot HIV-drabbade kvinnor.

En annan aspekt av utnämningarna som är värd att uppmärksamma är att antalet kvinnor på regeringsposter stiger: Angeliki Gerekou, Fofi Gennimata och Evi Christofilopoulou är nya  namn i regeringen. Sedan tidigare återfinns Olga Kefalogianni i posten som turismminister. Tilläggas bör att Sofia Voultepsi blir ny talesperson för regeringen. Man bör dock notera att de tre förstnämnda enbart är biträdande ministrar. När det gäller kvinnor, så är tomrummet i grekisk politik stort.

Sett i sin helhet är det ännu något för tidigt att göra en slutlig bedömning av ombildningen. Regeringen knyter till sig ett par personer, som i fallet Loverdos, som tidigare hade lämnat de två regeringspartierna, vilket kan bidra till att stabilisera det bräckliga regeringsunderlaget. Det har spekulerats i att utnämningarna är ett led i att dra tydligare konfliktlinjer gentemot oppositionen och anlägga ett fränare tonläge. Det återstår att se.

Gårdagens regeringsombildning utgör i praktiken en marginell förändring (med ett par undantag). Mer avgörande är hur den nya regeringen lyckas med sina åtaganden. Där har den nye finansministern en mer substantiell roll att spela. Hardouvelis har, likt sin företrädare Stournaras, ett tufft jobb framför sig.

torsdag 29 maj 2014

Frågetecken består efter valet

Resultatet efter söndagens val i Grekland är tankeväckande. Det visar att det är en klar framgång för det största oppositionspartiet, Syriza. Samtidigt pekar valresultatet på att regeringskoalitionen i viss utsträckning lyckas mobilisera ett stöd för att motverka en hotande kollaps. Valresultatet är även ett tecken på att ytterkantspartier vinner stöd, men visar även att spännande saker sker i den politiska mitten.  Valet visar på att många frågetecken består.

National voting by party Turnout: 59.9%
Current or declared group Party/list name Seats won +/- (2009) Vote share
EPP New Democracy (ND) 5 -3 22.7%
S&D Olive Tree – Democratic Alignment (Elia) 2 -6 8.0%
GUE/NGL Coalition of the Radical Left – Unitary Social Front (Syriza) 6 +5 26.6%
GUE/NGL Communist Party of Greece (KKE) 2 0 6.1%
S&D The River (To Potami) 2 +2 6.6%
EFD Independent Greeks 1 +1 3.5%
new Golden Dawn 3 +3 9.4%

Söndagens besked från väljarna är på många sätt och vis mycket intressant. Ser man till söndagens valresultat till Europaparlamentet är det en framgång för Syriza. Partiet vann flest röster bland samtliga partier, vilket mynnade ut i fem nya mandat till Europaparlamentet; en avsevärd ökning jämfört med föregående val. Lägg till att partiets kandidat till guvernör för Atenregionen (Attiki), Rena Dourou, med knapp  men avgörande marginal lyckades vinna över den sittande guvernören Yannis Sgouros (50,83% mot 49,17%). Att partiet lyckades vinna en guvernörspost i en sådan strategisk region är ett genombrott. Nu har partiet något av ett skyltfönster för att visa upp sin politik.

Att  Syrizas partiordförande, Tsipras, dagen därpå stegade in till residenset för landets president för att framföra sin partiets åsikt om att val ska hållas inom en snar framtid, är en följdriktig konsekvens av valresultatet. Syriza har en förlig vind i sina segel för närvarande.

Valresultatet är dock även en påtaglig besvikelse för Syriza. Marginalen jämtemot regeringskoalitionen är inte tillräckligt stor för att begära att nyval hålls omgående. Översatt till mandat (vilket Syriza har gjort en poäng av) skulle söndagens valresultat inte räcka till ett maktskifte. Sett till 2012 års valresultat är söndagens valresultat en knapp men tydlig tillbakagång för partiet. Det finns ett antal förklaringar till detta - denna analys är en av de intressantaste.

Det finns, enkelt utttryckt, en berättigad skepsis mot partiet. En del av denna skepsis har sin grund i partiets politik och historik: Syriza består av en samling olika partier, några av dessa med en renodlad marxistisk prägel, och uppfattas som ett vänsterpopulistisk parti (statsvetaren Andreas Johansson Heinö bidrar med några intressanta uppslag här). Syrizas kärna står med andra ord långt ut till vänster. Dess ledning har försökt föra partiet mot mitten, för att attrahera nya och större väljargrupper. Partiet har dock inte lämnat sitt förflutna, och har ej konkretiserat sin politik: partiet har fört en hårt opposition mot regeringskoalitionens politik, men har ej formulerat vad det - uttryckt i konkreta förslag med tillhörande finansiering -  istället vill genomföra. Det återstår att se om Dourou kan ändra bilden av detta. Valresultatet visar som sagt  att väljarna hyser många frågetecken gentemot partiet.

Söndagens besked är även ett tecken på att regeringskoalitionen, numera bestående av Ny Demokrati och Pasok lyckades mobilisera ett stöd för att stävja en hotande kollaps. Om resultatet för de två regeringspartierna kombinerna, så överträffar de Syrizas resultat. Det lär bidra till att regeringen, om än haltande söker regera vidare.

För Pasok var resultatet oväntat men sannolikt välkommet; en frånvaro av representation i Europaparlamentet hade bidragit till att krisstämpeln partiet blivit än mer tydligt. Nu lyckades partiet behålla två mandat.

Samtidigt är valresultatet intressant om man beaktar Greklad som helhet: pm Syriza gick starkt i storsstaden Aten, så hävade Ny Demokrati och Pasok sina positioner i övriga Grekland. Det finns en intressant stad-landsbygdsdimension som kan vara värd att beakta. En gissning är att den följer samma trend som i övriga Europa. Grekland är långt ifrån en isolerad ö när det gäller strömmar i opinionen.

Denna strömning gäller även framväxten av ytterkantspartier. Från vänster har Syriza vuxit fram, från höger Gyllene Gryning. Det senare partiet fick tre mandat; i föregående val hade partiet noll. Något som inte visas av mandatfördelningen är att det högerpopulistiska/nationalistiska LAOS - var bara ett par tiondelar från ett mandat. Räknar man in KKE och Självständiga greker, så har ytterkantspartier vunnit 12 av 22 grekiska mandat till Europaparlamentet. Det visar på den förändring som skett av det politiska landskapet på bara ett par år.

Förändringens vindar har även blåst hos Demokratisk vänster (Dimar). Valresultatet var en katastrof. I veckan som gick fick dess partiordförande, Fotis Kouvelis, att meddela sin avgång. För ett år sedan satt partiet i regeringsställning. Dess framtid är oklar. Nu ser partiet ut att få lämna det grekiska parlamentet, om Syriza lyckas forcera igenom ett val.

Det finns dock, avslutningsvis, ett par detaljer av valresultatet som är värda uppmärksamma här. Om ytterkantspartiet träder fram, så danas även den politiska mitten om. Under 2014 har ett antal partier sett dagens ljus. Ett sådant är To Potami, (ung. Floden). 6,6% av rösterna och två mandat får sägas vara en god avkastning. Partiet har som mantra en politik utan politiker. Det återstår att se hur det kan påverka politiken. Dess framtid är ett av många frågestecken som kvarstår efter söndagens val.

Uppdatering 2 juni: Den här eftervalsanalysen av The Economist kan vara intressant att ta del av. 

fredag 23 maj 2014

Kommer att tiebreaket att brytas - inför Europaparlamentsvalet

Den första valomgången blev en oviss histora. Eller rättare sagt, det råder ett tiebreak för närvarande. Inför den andra valomgången kommande söndag, då även valet till Europaparlamentet ska hållas, ser opinionen ut att röra på sig.

Två opinionsmätningar som presenterades idag, knappt 48 timmar innan vallokalerna öppnar, ger Syriza ett visst övertag. Syriza har sagt sig söka få till stånd nyval ifall utfallet blir tillräckligt stort till partiets fördel - en siffra som nämnts är 4,6%. Om så blir fallet avgörs i den utsträckning partierna lyckas mobilisera väljarna att gå till vallokalen och lägga sin röst i valurnan. Valdeltagandet till Europaparlamentsvalet har sjunkit. Den som bäst lyckas mobilisera väljarna att lämna sofflocket och gå ut och rösta har mycket att vinna. Varje röst kommer i praktiken att ge en extra tyngd när valresultatet ska sammanställas.

Mycket av intresset inför valet, och som kan påverka röstbenägenheten, är det som händer i Aten med omnejd. Syriza gick fram i den första valomgången förra söndagen, men lyckades inte gå hela vägen. Detta har påverkat slutspurten i valkampanjen. Atens borgmästare Kaminis (oberoende, men med socialdemokratisk bakgrund) och dennes utmanare Sakellaridis (Syriza) gick hårt åt varandra i denna debatt. Tonläget lär intensifieras innan valkampanjen är över.

De hårda verbala kängorna som delas ut av kandidaterna och partierna drar möjligtvis uppmärksamhet ifrån det nybildade partiet To Potamis (Floden) framfart. Partiet säger sig föra en politik utan politiker, och kan ses som en reaktion på det sätt som den politiska debatten förs. Till skillnad från de många nybildade partier som sett dagens ljus under det senaste året, så verkar luften inte ha gått ur Potami. I alla fall inte än. Partiet ser ut att lyckas ta ett mandat.

Dock innehåller de nedanstående opinionssiffrorna ett mått av osäkerhet. De ger inte en exakt bild av hur det politiska landskapet ser ut i Grekland. Först på söndag, fram emot midnatt, kommer dimmorna att skingras. Vi får veta mer då.

(Alco)

Syriza 24,2%
ND 20.8 %
Gyllene gryning 7,7 %
Potami 5,8 %
Pasok 5.3 %
KKE 4,8 %
Självständiga greker 3,3 %
Demokratisk vänster 1,8 %

Osäkra väljare: 12,4 %

(GPO)

Syriza 23,2 %
ND 22,2 %
Gyllene gryning 8 %
Pasok 7 %
Potami 7 %
KKE 5,6 %
Självständiga greker 3,5 %
Demokratisk vänster 2,5 %
Ekologerna (De gröna) 2 %

tisdag 20 maj 2014

Tiebreak efter den första valomgången

Det har utmålats som en folkomröstning, ett avgörande om huruvida de grekiska väljarna stödjer antingen regeringen eller oppositionen. Om så vore fallet, så är en tolkning av resultatet efter den första omgången av de lokala och regionala val som hölls i söndags runt om i Grekland att väljarna ännu inte är övertygade.

Resultatet kan nämligen ses som ett entydigt...nja. Oppositionspartiet Syriza gick fram i Athen och i dess omnejd, medan Ny Demokrati höll ställningarna i övriga landet. Det gör att utfallet är ovisst inför den andra valomgången som hålls kommande söndag, då även valet till Europaparlamentet hålls.

Tonläget har inför söndagens första valomgång stadigt höjts, likaså insatserna. Ett stort väljartapp för koalitionsregeringen hade sannolikt medfört att den fallit (och att regeringspartiet Pasok, efter år av ständiga väljartapp, fortsatt på den nedåtgående bana som slutat med att partiet brytits ned). En tydlig vinst, och oppositionen hade stärkt sina positioner inför de kommande valomgången.

Om detta höjt intresset för valet kan diskuteras. Valdeltagandet låg på 61,47%, en marginell ökning med en halv procentenhet jämfört med 2010.

Tydligt var dock att Syriza gått starkt fram i Aten. Partiet samlade mest röster i regionalvalet och dess kandidat samlade näst mest röster. Där kommer deras kandidater Gavriil Sakellaridis (till posten som borgmästare) och Rena Dourou (som guvernör för regionen) ställas mot Yiannis Sgouros respektive Giorgos Kaminis i den andra valomgången som hålls kommande söndag

Intressant att följa närmare utfallet då är spelet kring den den sistnämnde kandidaten Giorgos Kaminis. Kaminis ställer nämligen upp som oberoende kandidat, men backas upp av Pasok och Demokratisk vänster. Efter det att Ny Demokratis egna kandidater slagits ut, så har partiet deklarerat att ställer sig bakom Kaminis. Att det konservativa partiet Ny Demokrati ställer sig bakom en socialdemokratisk kandidat hade varit otänkbart för bara ett par år sedan. Att så sker visar hur höga insatserna är inför den kommande och avgörande valomgången. Då återstår det att se om det taktiska spelet leder till att det rådande tiebreaket får ett slut.


Tillägg: de officiella valresultaten återfinns här.

fredag 16 maj 2014

Notiser

Dagen V, som i Valdag, närmar sig. Det är nu drygt en vecka kvar. Inför valet kan det vara värt att notera följande:

* Gyllene gryning har av den grekiska högsta domstolen tillåtits ställa upp i de kommande valen. Beskedet kom i söndags. Det har länge varit osäkert om partiet tillåtits ställa upp i och med att rättsliga utredningar pågår. Partiet har under det senaste året tappat stöd i opinionsmätningarna och tappat ett antal parlamentsledamöter.

* De senaste opinionsmätningarna inför Europaparlamentsvalet visar på att det står mellan Syriza och Ny Demokrati, med viss övervikt till det förra partiet. Europarlamentsvalet har kommit att framstå som en folkomröstning för eller emot regeringen. Det ställer saker och ting på sin spets. Jag har skrivit mer om detta i föregående inlägg på denna blogg (här och här).

Det nybildade partiet To Potami (Floden) förefaller uppskattas av väljarna. Partiet utlovar en politik utan politiker. Man kan se partiet som en reaktion mot de etablerade partierna. I övrigt ser opinionen ut på följande vis (Alco)

Syriza 23,4 %
Ny Demokrati 22%
Gyllene gryning 7,3%
To Potami 7%
Pasok 5,1%
KKE 5%
Självständiga greker 4,6%
Demokratisk vänster 2,4%

* Den senaste OECD-rapporten med fokus på Grekland har kommit. Rapporten visar på att byråkratin i landet kostar 3,3 miljarder euro årligen. Uppemot en fjärdedel av detta belopp kan sparas in genom eliminering av krångliga regler och genom förenklad skatte- och momsrapportering. Mer om rapporten kan man läsa här.

torsdag 8 maj 2014

Valtemperaturen stiger, korruptionen sjunker

Den grekiska valtemperaturen stiger. Den uppskattade korruptionen sjunker. Den sistnämnda utvecklingen kan påverka den förstnämnda

Kampanjerna inför de stundande lokalvalen och europaparlamentsvalet i slutet av denna månad pågår för fullt. Fokus under denna tid är och har varit om huruvida den (vacklande) koalitionsregeringen kommer att bestå utfallet av valet samt vad väljarna egentligen tycker om den (brokiga) oppositionen.

Mindre uppmärksammad är dock denna rapport från Transparency International, en institution som bevakar korruptionens utbredning i olika länder. Sedan krisen blommade ut 2009 har den uppskattade korruptionen närmast halverats i Grekland.


Anledningen till denna utveckling beror på delvis på en ökad uppmärksamhet på korruptionens kostnader och dess konsekvenser. Det är en välkommen utveckling som på sikt kommer att få konsekvenser även på förtroendet för politiken och förtroendevalda. Utvecklingen för den förstnämnda påverkar med andra ord den sistnämnda.

fredag 25 april 2014

Det drar ihop sig

Det är en månad kvar till de kommande Europaparlamentsvalen. Mycket har hunnit ändras under denna mandatperiod.

En av de mindre uppmärksammade sidorna med de stundande Europaparlamentsvalen är personvalet. Det är en nyhet som har införts i år. Det har orsakat en del kontroverser inom partierna att väljare ska kunna markera vilken kandidat de föredrar.

En annan aspekt som kan väcka uppmärksamhet är den förändring som det politiska landskapet har genomgått. Det blir mer påtaglig om man jämför de senaste opinionsammanställningen (Electionista) ...

Syriza 24,8%
Ny Demokrati 23,8%
To Potami (Floden) 11,5%
Gyllene Gryning 8,5%
KKE 7,2%
PASOK/Elia 6,1%

... med resultatet vid Europaparlamentsvalet 2009:

Pasok 36,6%
Ny Demokrati 32,3%
KKE 8,4%
Syriza 4,7%

Det är en väsentlig skillnad.

Det har dock sagts om Europaparlamentsvalen att röstbeteendet skiftar. Väljarna röstar helt enkelt annorlunda jämfört med valen till kommun och rike och hur man brukar rösta i övrigt.

Detta gäller dock inför de stundande valen. Som tidigare har påpekats i denna blogg har valen i slutet av maj (man röstar även lokalt, förutom till Europaparlamentet) mer och mer antagit karaktären av en förtroendemätning för den sittande regeringen. Det kan bära eller brista. Ett nyval kan inte uteslutas som en följd. Därför har vi en intressant månad framför oss. 

onsdag 16 april 2014

Glad påsk

Καλό Πάσχα, en glad påsk, tillönskas alla läsare.

Bloggen återkommer med nya inlägg nästa vecka. Under tiden kan denna opinionsundersökning (Rasmussen,  publ. 12/4) vara av intresse:

Ny Demokrati 21.4%
Syriza 21.2%,
To Potami ("floden") 10.3%,
Gyllene Gryning 6.1%,
KKE 5.2%,
Elia ("oliven")/Pasok 4%,
Självständiga greker 3.1%,
Demokratisk vänster 2%

Med andra ord: 

- Dött lopp mellan det största regeringspartiet och det största oppositionspartiet.
- Ett nybildat parti har på kort tid blivit det tredje största i Grekland.
- Det kanske är mer korrekt att tala om en solnedgång än en gyllene gryning.

- Två avknoppningar ser ut att falla ut ur parlamentet, om nyval skulle hållas imorgon.
- Det finns anledning till att återkomma efter påsk, mot bakgrund av det som nämnts ovan.

Ta leme!


 

 

torsdag 10 april 2014

Väntar volatila tider?

Med knappt en halv månad kvar till valen i Grekland blir läget, återigen, mer volatilt.

För första gången på flera år säljer den grekiska staten idag obligationer på den internationella kapitalmarknaden. Dagens händelse kan ses av den grekiska regeringen som en återgång till en mer normal tillvaro, ett konkret resultat av saneringspolitiken, och en fjäder i hatten inför de stundande lokalvalen. Så var i alla fall tanken.

Tidigare idag sprängdes nämligen en bilbomb utanför Bank of Greeces lokaler i centrala Aten. Lyckligtvis skadades ingen, enligt uppgift från den grekiska polisen. Det är dock en brutal påminnelse om att den turbulens som omgivit landet långt ifrån har lugnat ner sig.

De två händelserna är signifikativa för läget i Grekland: (modesta) framgångar varvas med kännbara bakslag. Frånvaron av spektakulära yttringar, såsom massdemonstrationer, strejker och andra utåtriktade aktiviteter har fört med sig att landet sakta försvunnit ut ur strålkastarnas sken.

Det betyder dock inte att krisen har klingat av. Långt ifrån. Mer än 27% av landets arbetsföra befolkning är arbetslös. Nästan  sex av tio unga går utan jobb. UNICEF rapporterar om att en halv miljon barn har drabbats av fattigdom. Amnesty riktar kritik mot landets rättsväsende. Läkare utan gränser (MSF) uppmärksammar flyktingars prekära situation. Krisen kvarstår, lika akut som innan.

Dock är den mest akuta fasen krisen sannolikt på väg att nå ett slut: dagens försäljning av obligationer, de nyligen avslutade förhandlingarna med trojkan (dvs. EU, ECB och IMF) om ett åtgärdspaket, samt de  aktuella rapporterna om att den grekiska statens vid årskiftet de facto visat ett primärt överskott i räkenskaperna pekar på att den värsta fasen av krisen är över.

Lägg därtill att det kommer rapporter om att den för Grekland viktiga turistnäringen har en rekordsäsong att vänta, så börjar framtiden se lite mer ljus ut än innan.

Dock är det mer sannolikt att läget blir mer volatilt inför de stundande valen. För drygt en vecka sedan klarade sig koalitionsregeringen, med en lövtunn marginal, att få igenom det framförhandlade åtgärdspaketet, men till priset av en pyrrhusseger. Turerna kring Baltakos förehavanden, en av premiärminister Samaras närmaste medarbetare, kan sarga den bräckliga regeringskoalitionen ytterligare. Den fjäder i hatten som dagens obligationsförsäljning innebär kan lätt blåsa bort i den mediala storm som för närvarande råder.

Samtidigt vädrar oppositionen morgonluft. Syriza har gått om Ny Demokrati i opinionsmätningarna. Skulle Syriza gå framåt i de stundande Europarlaments- och lokalvalen, så kan inte nyval och ett resulterande maktskifte inte uteslutas. Hur omvärlden skulle reagera på att ett parti som motsätter sig landets bail outprogram kommer till makten går förmodligen att räkna ut.

Ytterligare en komplicerande faktor är att den politiska arenan är på väg att förändras. Allt detta göra att läget, återigen, är på väg att blir mer volatilt. Den europeiska krisen är långt ifrån historia.

onsdag 2 april 2014

En pyrrhusseger?

Efter att regeringen lyckats rösta igenom om ett åtgärdspaket är det nu klart att Grekland kommer att få nya stödpengar av EU. För regeringen kan det ha varit en dyrköpt pyrrhusseger.

Skrapar man en smula bakom denna nedtonande rubrik så kan man hitta stoff till ett drama: eller vad sägs om följande? Det största oppositionspartiet vandrar i gemensam trupp ut ur parlamentet. En maktkamp inom ett av regeringspartierna bryter ut inför öppen ridå. Åskådare får följa uteslutningar av parlamentsledamöter. Allt detta inträffade i samband med söndagens omröstning i parlamentet om antagandet av ett åtgärdspaket. Inget av detta skeende röjs av rubriken.

Men låt oss börja med oppositionspartiets agerande, för att bena ut vad som har hänt. Formellt handlade omröstningen i söndags om anta ett stödpaket . Antagandet av detta paket har varit krav för att Grekland ska få fortsatt ekonomiskt stöd av EU. Inför omröstningen meddelade Syriza att det vill ställa ett misstroendevotum riktat mot finansminister Stournaras. Syrizas förslag avslogs. Parlamentets talman  motiverade avslaget med att det inte går att begära ett nytt mistroendevotum inom loppet av ett halvår (Syriza hade drivit igenom ett misstroendevotum i november). Då lämnade Syrizas parlamentsgrupp, anförda av partiledare Tsipras, parlamentet i protest.

Hade Syriza lyckats få igenom att en misstroendeomröstning skulle hållas, så skulle det medföra att omröstningen om stödpaketet senarelagts. Följden hade då varit att EU:s stödpengar inte hade kunnat betalats ut till Grekland. Detta skulle i så fall innebära att regeringen satts under ytterligare tryck. Kanske hade den rent av fallit.

Möjligen hade regeringen fallit även utan Syrizas inblandning. En parlamentsledamot som tillhör regeringskoalitionen röstade emot paketet, med följden att denne (i likhet med föregående fall) uteslöts. Därmed reducerades regeringens majoritet till två rösters övervikt.

Hade regeringspartierna varit konsekventa i sitt agerande skulle övervikten reducerats till noll. Två parlamentsledamöter till som tillhör koalitionsregeringen röstade nämligen emot sin egen regering. Att dessa inte uteslöts beror på att de som gjorde så var Apostolos Kaklamanis och Georgios Papandreou. Kaklamanis är en veteran inom Pasok. Papandreou är före detta ordförande för Pasok. Båda två är nyckelfigurer inom Pasok. En uteslutning hade troligen medfört att Pasok brutit samman i olika fraktioner och att regeringen - i förlängningen - fallit.

Nu blev det inte så. Regeringen lyckades (med vissa kompromisser) få igenom stödpaket. Men det bör oroa regeringenskoalitionens båda parter att en intern maktkamp så tydligt har brutit ut. I mångt och mycket var söndagens händelser en pyrrhusseger.

 

onsdag 26 mars 2014

En gordisk knut

Efter segdragna förhandlingar med trojkan ska det nya avtalspaketet röstas igenom i det grekiska parlamentet. Det är lättare sagt än gjort.

Det har tagit sju månader av sega förhandlingar för den grekiska regeringen och trojkan (EU, ECB och IMF) att komma överens. Stundtals var det oklart om de skulle kunna träffa ett avtal. Det gick dock till slut. För ett par dagar sedan kunde den grekiska regeringen meddela att det har åtagit sig att genomföra merparten av 329 åtgärder som OECD rekommenderat att Grekland anammar för att få landet på fötter igen. I utbyte kommer landet att få fortsatt ekonomiskt stöd. Det kan bli minst lika svårt att rösta igenom det grekiska parlamentet.

Ett växande antal parlamentsledamöter har nämligen opponerat sig mot ett antal av de föreslagna åtgärderna som ska klubbas igenom. Ändrad datummärkning för mjölk, vilket skulle öppna upp för  billigare import och tuffaren konkurrens för lokala producenter, har blivit ett tvisteäpple. Motståndet finns även internt inom regeringskoalitionen. Detta har försatt regeringen i ett dilemma.

Regeringen kan inte köra över sina egna parlamentsledamöter. Den parlamentariska situationen är nämligen sådan att den har krympt till knappt tre rösters övervikt för koalitionsregeringen.

Regeringen kan dock inte backa för mycket heller. Att framstå som undfallande skulle även ge oppositionen ytterligare vind i seglen. Det skulle även devalvera den prestigevinst som det nya avtalspaketet innebär för den sittande regeringen.

Med andra ord står regeringen inför en gordisk knut. Det kan bli ett vanskligt företag att lösa upp den.

Samtidigt har det uppstått en situation för regeringen som kan göra det enklare att nysta sig ur den härva som den står inför. Sedan en tid tillbaka väntar  sex stycken parlamentsledamöter för Gyllene Gryning på en rättslig prövning. Ytterligare två stycken ledamöter för Gyllene Gryning har meddelat att de lämnar partiet. Idag meddelade två parlamentsledamöter för Självständiga greker att de lämnar sitt parti.

Oppositionen är således, om inte splittrad, så åtminstone reducerad och mindre samspelt. I praktiken kan det sänka tröskeln för den majoritet som behövs för att rösta igenom det med trojkan överenskomna avtalspaketet. Hur detta försök kommer att falla ut är i skrivande stund oklart. Alexanderhugget kan låta vänta på sig.







måndag 10 mars 2014

Om ett tomrum som består

Källa: Electionista

Lite mer än 20% av parlamentsledamöterna i Grekland är kvinnor. Det är lägre än genomsnittet för EU som är cirka 27 %.

Inget parti i parlamentet i Grekland har en kvinna som ordförande. Ingen kvinna har varit premiärminister för landet. Ingen kvinna har varit president för republiken. Det finns bara en kvinnlig minister i den grekiska regeringen.

Det finns återigen anledning till att uppmärksamma ett tomrum i politiken i Grekland.

torsdag 6 mars 2014

Det flyter på

Den politiska arenan i Grekland förändras. En ny aktör har tagit steget in på scenen.

Det nybildade partiet To Potami (Floden) får sägas haft en lyckad öppning. Partiet samlar 6,4% av rösterna i en mätning som genomfördes av Alco (27/2 - 4/3). Med dessa siffror skulle partiet ta sig in i parlamentet med god marginal.

Intressant att notera är att partiet attraherar röster både från höger och vänster: 12,8% av rösterna har hämtats från Demokratisk Vänster (DIMAR) 12,1% kommer från Självständiga Greker, 8,1% från PASOK och 7,7% från Syriza. Det visar på att partiet appellerar till många väljargrupper.

Givetvis är det så att Floden åtnjuter något av nyhetens behag. Det återstår dock att se hur länge de här initiala siffrorna står sig. Förr eller senare kommer partiet att behöva presentera sin politik och ta ställning till olika sakfrågor. Väljarna lär vilja få besked om hur partiets "politik utan politiker" ser ut. Då kan reaktionen komma.

Så här ser det ut för övrigt:

Syriza 23,3%
ND 22,3%
Gyllene Gryning 7,7%
Floden (To Potami) 6,4%
KKE 5,8%
Självständiga Greker 4,5%
PASOK 4,2%
Demokratisk Vänster 3,1%

onsdag 5 mars 2014

En politisk arena i förändring

Nya partier har dykt upp medan äldre partier har krympt ihop. Den politiska arenan i Grekland förändras på ett uppseendeväckande sätt.

Länge dominerades den politiska arenan i Grekland av två stora partier: Pasok och Ny Demokrati. Dessa två antagonister - vilka kan jämföras med (S) och (M) i Sverige - brukade samla i regel fyra av fem röster i valen. Sedan 2012 är denna situation historia.

Skulle val hållas idag, så skulle Pasok riskera att hamna utanför parlamentet. Ny Demokrati har försvagats (även om det har återhämtat sig en del). Dock är det svårt att se hur Ny Demokrati  skulle kunna återfinnas i regeringsställning. Det är väl värt att uppmärksamma att i dagsläget är det bara ett fåtal mandat till fördel för regeringskoalitionen mellan Ny Demokrati och Pasok. Ett nyval kan inte uteslutas. Detta gäller i synnerhet om resultaten i de kommande valen i år går i fel riktning.

Samtidigt förändras den politiska arenan i Grekland. Den som har följt denna blogg under den senaste tiden har noterat att ett antal partier har sett dagens ljus: Nya Partiet, Unionen för hemlandet och folket samt Floden har dykt upp inom loppet av ett par veckor. Dessutom har ett antal politiska allianser och nätverk bildats, såsom Olivträdsalliansen och De 58, vilka kan gå över till att bli partier. Det finns med andra ord är rik flora av partier i det politiska landskapet.

För att ytterligare röra till det är det inte ovanligt att nya partier knoppas av från befintliga, eller att befintliga partier går samman till att bilda ett nytt. Det för närvarande största partiet, Syriza, består i själva verket av en koalition av sexton (!) partier. Den svenska politiska arenan kan framstå som ett under av överblickbarhet, i jämförelse.

Varför har det blivit så? Den långvariga kris som Grekland dras med är en katalysator till denna förändring av den politiska floran och faunan. Väljarna misstror de etablerade partier och letar efter andra alternativ. En annan katalysator, desto mindre uppmärksammad, är den relativt låga tröskeln för att komma in parlamentet: blott tre procent är spärren för att klivet in i parlamentet.

Mer intressant att fråga sig är i vilken riktning sker förändringen? Mer specifikt verkar mycket av förändringen koncentreras till den politiska centern och centrumvänstern. Nya Partiet framstår som ett slags socialliberalt parti av mittenkaraktär. Olivträdsalliansen och De 58 verkar för en förnyelse av politik som kan definieras som socialdemokratisk; de två rörelserna har för övrigt fört samtal med Pasok om samverkan. Nu verkar de två överväga att starta eget.

En annan intressant fråga att ställa är vem som tar initiativ till förändring. Det är en allra högsta grad en relevant fråga. När man går igenom den offentliggjorda listan på Flodens medlemmar, så har få - om någon -  en partipolitisk koppling. "Politik utan politiker" är för övrigt partiets paroll. Denna beskrivning är (mer eller mindre) även giltig för de övriga partier och konstellationer som sett dagens ljus nyligen.

"Gör det själv" verkar vara ett mantra som gäller för dessa nya partier. Vi får se hur det går. 2014 ser i vart fall ut att bli ett spännande politiskt år.    

torsdag 27 februari 2014

Panta rei

Knappt hinner dammet falla förrän ytterligare ett parti dyker upp.

Det rör på sig. Denna gång är det en journalist som startat ett parti. Mer specifikt är det Stavros Theodorakis har tagit initiativ till "To Potami"(Floden). Ett mindre parlament, en tuktad byråkrati, ett snabbare rättssystem, en satsning på kultur och rätt för migranter att rösta i val, är några av partiets ståndpunkter. Det känns lite som om allting flyter för närvarande.

fredag 21 februari 2014

Ännu ett parti bildas

Förändring är, som sagt, den enda konstanten

Nya konstellationer dyker upp på den politiska arenan. På senare tid händer det allt mer frekvent. Tidigare i år har man kunnat läsa om nybildade "Neo Komma" (Nya Partiet) och centrum-vänsteralliansen "58". Nu kan man väljarna snart ställa sig inför "Unionen för hemlandet och folket" (hädanefter förkortat UHF).

Vad partiet egentligen vill kommer snart att utkristalliseras. I huvudsak säger sig UHF vara för Europa och mot memorandumet, vilket i vissa ögon kan förefalla vara något av en oxymoron. Mest kanske partiet kan liknas vid Junilistan. Precis som i fallet med Junilistan är det politiska veteraner som ligger bakom det. I detta fall är det Byron Polydoras (tidigare minister för den allmänna ordningen) och Christos Zois. Båda två har tidigare tillhört Ny Demokrati.

Det är nog för tidigt att uttala sig om UHFs chanser, men det nybildade partiet kan rimligen betecknas som ett högerparti. Det kommer förmodligen att konkurrera med Självständiga greker och kanske även Gyllene Gryning, om det är missnöjesröster som partiet siktar in sig på. När det gäller det sistnämnda partiet går det inte att utesluta att även det byter skepnad.
Mer om detta i ett kommande inlägg.

fredag 14 februari 2014

Ett supervalår?

Det är idag exakt 100 dagar till valet till Europaparlamentet. Det är även 100 dagar till lokalvalen i Grekland. Om 100 dagar blir det förmodligen tydligt om det blir ett tredje val i år - till parlamentet.

Om man ska tolka de senaste dagarnas besked, så går det inte att utesluta att det finns en påtaglig oro (från koalitionsregeringens sida) inför de val som stundar om etthundra dagar.

Beskedet att den grekiska koalitionsregeringen flyttar på valdagen till Europaparlamentet så att det sammanfaller med den andra omgången till lokalvalen (istället för den första omgången som det var avsett) har satt igång en våg av spekulationer. En tolkning av detta besked är att regeringen vill gardera sig /dämpa utsikten för ett negativt utfall. Valdeltagandet vid den andra omgången av lokalvalen brukar vara lägre. Därför menar man att ett lägre valdeltagande skulle gynna den sittande regeringen.

En annan tolkning är att regeringen fruktar oppositionens (och främst Syrizas) uppgång i opinionen. En framgång för partiet kan förändra dynamiken i den politiska debatten. Partiet får sägas ha vind i seglen (se även opinionssiffrorna nedan). Syriza tog mot slutet av förra året iniativ till ett misstroendevotum för att fälla regeringen. Partiet har även deklarerat att det kan fälla regeringen nästa år i samband med att en ny president ska väljas. En framgång i lokalvalen och till Europaparlementet kan sätta igång en kedjeraktion som leder fram till ett maktskifte. Det är i alla fall en tolkning.

Oavsett vilken tolkning man väljer, så kan man se det som att insatserna har höjts. Tonläget har även skärpts. (Noterbart är även att det parallellt med debatten om ändringen av valdag förs en hetsig diskussion om planerna på att öka inslaget av personval).

För regeringspartiet PASOK är läget särskilt prekärt. Partiet riskerar att tappa samtliga av sina åtta mandat i Europaparlamentet och har därför gått med på en valteknisk samverkan med en centrumvänsterallians som går under namnet "58". Tanken är att det ska hjälpa partiet att samla cirka 4-5%, vilket förmodligen räcker till att få ett av de tjugoen EP-mandat som står på spel.

Det återstår givetvis att se hur utfallet till valen blir. I slutändan kan det handla om i vilken utsträckning de olika partierna lyckas mobilisera sina väljare till att gå och rösta. Det finns med andra ord ett stort inslag av osäkerhet, vilket man bör ha i åtanke när man går igenom opinionssiffrorna och drar slutsatser.
Allt detta borgar för ett lika intressant som spännande valår.

---
Siffror från ALCO den 13/2 avseende val till Europarlamentet:

Syriza 25.8%
Ny Demokrati 24.7%
Gyllene Gryning 7.8%
KKE 6.8%
Självständiga Greker 5%
PASOK 4.3%
Demokratisk vänster (DIMAR) 3.1%

---

Notis: För den som är behörig till att rösta till valen kan denna information (på grekiska) vara användbar.

måndag 10 februari 2014

Ett personligt meddelande

Det finns 26 personer i Sverige som heter Haralampos. Samtliga 26 har namnsdag idag.

Slut på meddelandet.

onsdag 5 februari 2014

Status (nästan) quo

Det förekommer perioder av stiltje, även i det vanligtvis stormiga hav som utgör den grekiska politiken.

För närvarande drar jordbävningen på Kefallonia den mesta av uppmärksamheten. Premiärministern och oppositionsledaren har båda besökt den drabbade ön. Den politiska debatten går därför mer eller mindre på sparlåga.

När dammet väl har lagt sig och saker och ting förr eller senare återgår till det normala kommer den här opinionsundersökningen (publicerad den 3/2) och kommande sådana att studeras närmare och med tilltagande intresse. Det mest anmärkningsvärda med undersökningen är två saker:

1) att Syriza är på väg att gå förbi Ny Demokrati. Vilket kan ändra dynamiken i den politiska debatten.

2) att Demokratisk vänster (Dimar) verkar vara på väg ut ur parlamentet, om val skulle hållas inom en snar framtid. Vilket inte kan uteslutas.

Syriza 32.3%
Ny Demokrati 27.2%
Gyllene Gryning 9.3%
Självständiga greker 5.9%
KKE 5.8%
Pasok 4.9%
Demokratisk vänster (Dimar) 2.7%

Källa: Palmos

tisdag 28 januari 2014

Ekonomisk statistik - en uppdatering



Elstats senaste rapport om tillståndet i den grekiska ekonomin är något av en kalldusch. Den visar att hushållens disponibla inkomster fortsätter att sjunka. De har sjunkit med cirka 29% de senaste fyra åren. Arbetslösheten har samtidigt stigit till rekordhöga 27% - högst inom EU.

Dessa två trender kan sammanfatta de utmaningar som präglar den politiska debatten. De är länkade med varandra och bildar något av en gordisk knut för politikerna att lösa upp. Det har diskuterats mycket huruvida 2014 kommer att bli det år då den negativa utvecklingen hejdas, bryts och vänds. Det återstår givetvis att se.*

---

* Det kan dock vara av intresse att följa hur näringlivsklimatet utvecklas i landet. Klimatet spelar nämligen en nyckelroll. Förbättras klimatet kan knuten lösas upp. I dagsläget är klimatet tämligen bistert. I  Doing Business Report återfinns Grekland på plats 72, det vill säga på en bottennivå inom EU (Sverige återfinns exempelvis på plats 14). Detta är en förbättring jämfört med föregående år och, framför allt, en tydlig indikation på att mer behöver göras.