torsdag 31 juli 2014

Försvarsminister Avramopoulos nominerad kommissionär

Den grekiska regeringen har valt att nominera försvarsminister Dimitris Avramopoulos som kandidat till posten som kommissionär. Det är inget oväntat val.

Avramopoulos får sägas passa in i profilen för en kommissionär. Han har tidigare varit verksam som diplomat och utrikesminister och har erfarenhet av internationell politik. Han uppfattas som att ha förmåga till samarbete samt - vilket är viktigast i detta läge - är en kandidat som de båda koalitionspartierna Ny Demokrati och Pasok kan enas kring. Ett tryggt men kanske tråkigt val med andra ord.

Det har spekulerats i om Dora Bakoyanni skulle ha blivit regeringens val. Hon har förekommit i spekulationerna kring nomineringen till posten som kommissionär. För henne talade att hon har arbetat som diplomat och har lång politisk erfarenhet. Emot henne talade att hon upplevs som kontroversiell inom hennes eget parti; faktumet att hon lämnade Ny Demokrati och startade ett eget parti kan ha spelat in.

Ytterligare en anledning till att blev Avramopoulos istället för Bakoyanni är att Avramopoulos varit en konkurrent till posten som ordförande för Ny Demokrati. Genom utnämningen till kommissionär försvinner en konkurrent till premiärminister Samaras, vilket möjligtvis kan ha haft inverkan till nomineringen.

Att det inte blev Bakoyanni, samt att den nuvarande inte grekiske kommissionären Maria Damanaki inte fick fortsätta innebär att det blir en kvinna färre i kommissionen. Det går stick i stäv med den nye kommissionsordförandens Jean-Claude Junckers ambitioner att fler kvinnor ska återfinnas i den blivande kommissionen. Av femton nominerade till EU-kommissionen hittills är två kvinnor: Vera Jourouva, Tjeckien och Cecilia Malmström, Sverige.




onsdag 16 juli 2014

Exit Demokratisk vänster?

Från voice till exit: nu lämnar ledamöter som haft invändningar mot DIMAR partiet.

DIMARS (Demokratisk vänsters) resa, från att ha varit ett förenande kitt i regeringkoalitionen till en allt mer marginaliserad plats på den politiska arenan, har tagit ganska så exakt ett år. Det var i samband med att det statliga public servicebolaget (ERT) släcktes ned sommaren 2013 som DIMAR valde att lämna regeringen. Avhoppet har i praktiken varit ett enda långt fall för partiet. Nu hotas DIMARs existens.

I valet till Europaparlamentet i maj fick partiet blygsamma 1,2% av rösterna. Det satte fart på en intern diskussion om partiets framtid och fortsatta politiska kurs. Partiordförande Fotis Kouvelis har blivit allt mer kritiserad sedan han valde att lämna regeringskoalitionen.

Nu har två stycken ledamöter lämnat skeppet. Katerina Markou och Grigoris Psarianos har valt att gå över till To Potami (Floden), ett parti som för närvarande har vind i sina segel. Det betyder att 11 ledamöter kvarstår i DIMAR. Det betyder i sin tur att partiet förlorat 6 av sina 17 mandat sedan valet 2012. Nu hotar ytterligare ledamöter att lämna skutan.

DIMARs dilemma är att det inte riktigt kunnat förlika sig med den förda politiken när det satt i regeringsställning: partiet har varit för EU-samarbetet och även (med vissa förbehåll) för den framförhandlade memorandumet, men velat se en mildare implementering av det. Som den mest juniora partnern i koalitionen har det dock inte kunnat påverka i den utsträckning som partiet har önskat. Det har helt enkelt blivit överkört. Kouvelis avhopp hade därför en viss logik, då, sommaren 2013.

Övergången till att bli en del av oppositionen blev dock inte det lyft som partiledningen hoppades på. Syriza har varit duktigare på att vara tongivande oppositionsparti, samtidigt som DIMAR inte lyckats karva ut en egen politik.

När sedan To Potami, och andra partier dykt upp på den politiska mitten och den mer moderata vänstern, så är den efterföljande händelseutvecklingen förståelig. Frågan är dock om DIMAR kommer att lyckas hejda den utveckling som det befinner sig i. Som det ser ut för närvarande är det tveksamt.

torsdag 10 juli 2014

Rörelser i mitten

Under vintern och våren 2014 har det börjat ske saker och ting i den politiska mitten i Grekland. Det bubblar, puttrar och jäser i en omfattning som inte skådats tidigare. Agenten för denna förändring är i mångt och mycket det nybildade partiet To Potami. Frågan är om det kommer att lyckas stöpa om den politiska mitten, eller om de etablerade mittpartierna kommer att återta förlorad mark.

To Potami är verket av en journalist. Stavros Theodorakis, ett bekant ansikte för många i Grekland, drog i gång partiet i början av detta år. Hans handling sågs av en del en protest och av andra som en politisk handling riktad mot de etablerade partierna. Som så många andra partier och konstellationer avfärdades To Potami som en fluga. Det blev inte så.

När rösterna i Europavalet räknats hade 6,6% av väljarna gett partiet sitt stöd. Partiet levde inte upp till hyperbolen (ett tag spåddes ett tvåsiffrigt valresultat). Men det blev inte heller pannkaka av allt sammans. I helgen som gick höll partiet sin första kongress. Theodorakis blev vald som partiets ordförande (en titel som han dock söker undvika att använda). Grunden är på så vis lagd för att partiet kommer att bli en viktig spelare på den politiska mitten. Det finns goda möjligheter att så sker.

De senaste åren har nämligen den grekiska politiken blivit allt mer polariserad. Nya ytterkantspartiet har sett dagens ljus, medan befintliga partiet blivit skuggor av sina forna jag . De etablerade partierna (läs Pasok och Ny Demokrati) som återfunnits i politikens mittfåra har tappat många av sina väljare (Pasok i synnerhet är på väg att plånas ut). Ett vakuum har uppstått i den politiska mitten.

Det är detta vakuum som To Potami söker fylla. Med en politik som dels söker fortsätta värna de reformer som landet genomgår och dels söker laga de revor som uppstått i den sociala väven i sviterna av landets besparingsprogram har det vunnit väljarnas uppmärksamhet. Och deras stöd.

Visserligen har partiet dragit fördel av Theodorakis är ett känt namn. Genom tv-rutan har han kunnat ta klivet in i många väljares vardagsrum. Men att partiet är på väg att bli en viktig spelare har mycket att göra med att det kan knyta till sig företrädare som kan bredda partiet.

En sådan företrädare är Antigone Lyberaki. Hon var vice ordförande för det liberala partiet Drassi, innan hon valde att förena sig med To Potami. Samtidigt har andra politiker börjat tala väl om partiet. Såväl Syriza som de både regeringspartierna har börjat uppvakta partiet. Det finns givetvis en anledning. To Potami kan mycket väl komma att bli en vågmästare, den som avgör vem som styr landet. Därför spelar partiets framfart en roll.

Samtidigt befinner sig partiet i ett formativt skedde. Det saknar en politisk identitet. Det märktes i efterspelet till Europarlametsvalet då det först meddelade att det anslutit sig till den liberala gruppen, bara för att någon dag senare meddela att det istället väljer att förena sig med den socialdemorkratiska och progressiva gruppen. Fler sådana lappkast kan komma.

Att partiet svajar i sin ideologi är förståeligt givet att det funnits under en kort tid. Vad som avgör dess framtid är om det kan växla in väljarnas förtroende till politiska resultat. Det är inte en enkel uppgift. Partier av liberal och centristisk ideologi har försökt i Grekland, med blandade och blygsamma resultat. Det återstår att se hur To Potami lyckas.