onsdag 26 mars 2014

En gordisk knut

Efter segdragna förhandlingar med trojkan ska det nya avtalspaketet röstas igenom i det grekiska parlamentet. Det är lättare sagt än gjort.

Det har tagit sju månader av sega förhandlingar för den grekiska regeringen och trojkan (EU, ECB och IMF) att komma överens. Stundtals var det oklart om de skulle kunna träffa ett avtal. Det gick dock till slut. För ett par dagar sedan kunde den grekiska regeringen meddela att det har åtagit sig att genomföra merparten av 329 åtgärder som OECD rekommenderat att Grekland anammar för att få landet på fötter igen. I utbyte kommer landet att få fortsatt ekonomiskt stöd. Det kan bli minst lika svårt att rösta igenom det grekiska parlamentet.

Ett växande antal parlamentsledamöter har nämligen opponerat sig mot ett antal av de föreslagna åtgärderna som ska klubbas igenom. Ändrad datummärkning för mjölk, vilket skulle öppna upp för  billigare import och tuffaren konkurrens för lokala producenter, har blivit ett tvisteäpple. Motståndet finns även internt inom regeringskoalitionen. Detta har försatt regeringen i ett dilemma.

Regeringen kan inte köra över sina egna parlamentsledamöter. Den parlamentariska situationen är nämligen sådan att den har krympt till knappt tre rösters övervikt för koalitionsregeringen.

Regeringen kan dock inte backa för mycket heller. Att framstå som undfallande skulle även ge oppositionen ytterligare vind i seglen. Det skulle även devalvera den prestigevinst som det nya avtalspaketet innebär för den sittande regeringen.

Med andra ord står regeringen inför en gordisk knut. Det kan bli ett vanskligt företag att lösa upp den.

Samtidigt har det uppstått en situation för regeringen som kan göra det enklare att nysta sig ur den härva som den står inför. Sedan en tid tillbaka väntar  sex stycken parlamentsledamöter för Gyllene Gryning på en rättslig prövning. Ytterligare två stycken ledamöter för Gyllene Gryning har meddelat att de lämnar partiet. Idag meddelade två parlamentsledamöter för Självständiga greker att de lämnar sitt parti.

Oppositionen är således, om inte splittrad, så åtminstone reducerad och mindre samspelt. I praktiken kan det sänka tröskeln för den majoritet som behövs för att rösta igenom det med trojkan överenskomna avtalspaketet. Hur detta försök kommer att falla ut är i skrivande stund oklart. Alexanderhugget kan låta vänta på sig.







måndag 10 mars 2014

Om ett tomrum som består

Källa: Electionista

Lite mer än 20% av parlamentsledamöterna i Grekland är kvinnor. Det är lägre än genomsnittet för EU som är cirka 27 %.

Inget parti i parlamentet i Grekland har en kvinna som ordförande. Ingen kvinna har varit premiärminister för landet. Ingen kvinna har varit president för republiken. Det finns bara en kvinnlig minister i den grekiska regeringen.

Det finns återigen anledning till att uppmärksamma ett tomrum i politiken i Grekland.

torsdag 6 mars 2014

Det flyter på

Den politiska arenan i Grekland förändras. En ny aktör har tagit steget in på scenen.

Det nybildade partiet To Potami (Floden) får sägas haft en lyckad öppning. Partiet samlar 6,4% av rösterna i en mätning som genomfördes av Alco (27/2 - 4/3). Med dessa siffror skulle partiet ta sig in i parlamentet med god marginal.

Intressant att notera är att partiet attraherar röster både från höger och vänster: 12,8% av rösterna har hämtats från Demokratisk Vänster (DIMAR) 12,1% kommer från Självständiga Greker, 8,1% från PASOK och 7,7% från Syriza. Det visar på att partiet appellerar till många väljargrupper.

Givetvis är det så att Floden åtnjuter något av nyhetens behag. Det återstår dock att se hur länge de här initiala siffrorna står sig. Förr eller senare kommer partiet att behöva presentera sin politik och ta ställning till olika sakfrågor. Väljarna lär vilja få besked om hur partiets "politik utan politiker" ser ut. Då kan reaktionen komma.

Så här ser det ut för övrigt:

Syriza 23,3%
ND 22,3%
Gyllene Gryning 7,7%
Floden (To Potami) 6,4%
KKE 5,8%
Självständiga Greker 4,5%
PASOK 4,2%
Demokratisk Vänster 3,1%

onsdag 5 mars 2014

En politisk arena i förändring

Nya partier har dykt upp medan äldre partier har krympt ihop. Den politiska arenan i Grekland förändras på ett uppseendeväckande sätt.

Länge dominerades den politiska arenan i Grekland av två stora partier: Pasok och Ny Demokrati. Dessa två antagonister - vilka kan jämföras med (S) och (M) i Sverige - brukade samla i regel fyra av fem röster i valen. Sedan 2012 är denna situation historia.

Skulle val hållas idag, så skulle Pasok riskera att hamna utanför parlamentet. Ny Demokrati har försvagats (även om det har återhämtat sig en del). Dock är det svårt att se hur Ny Demokrati  skulle kunna återfinnas i regeringsställning. Det är väl värt att uppmärksamma att i dagsläget är det bara ett fåtal mandat till fördel för regeringskoalitionen mellan Ny Demokrati och Pasok. Ett nyval kan inte uteslutas. Detta gäller i synnerhet om resultaten i de kommande valen i år går i fel riktning.

Samtidigt förändras den politiska arenan i Grekland. Den som har följt denna blogg under den senaste tiden har noterat att ett antal partier har sett dagens ljus: Nya Partiet, Unionen för hemlandet och folket samt Floden har dykt upp inom loppet av ett par veckor. Dessutom har ett antal politiska allianser och nätverk bildats, såsom Olivträdsalliansen och De 58, vilka kan gå över till att bli partier. Det finns med andra ord är rik flora av partier i det politiska landskapet.

För att ytterligare röra till det är det inte ovanligt att nya partier knoppas av från befintliga, eller att befintliga partier går samman till att bilda ett nytt. Det för närvarande största partiet, Syriza, består i själva verket av en koalition av sexton (!) partier. Den svenska politiska arenan kan framstå som ett under av överblickbarhet, i jämförelse.

Varför har det blivit så? Den långvariga kris som Grekland dras med är en katalysator till denna förändring av den politiska floran och faunan. Väljarna misstror de etablerade partier och letar efter andra alternativ. En annan katalysator, desto mindre uppmärksammad, är den relativt låga tröskeln för att komma in parlamentet: blott tre procent är spärren för att klivet in i parlamentet.

Mer intressant att fråga sig är i vilken riktning sker förändringen? Mer specifikt verkar mycket av förändringen koncentreras till den politiska centern och centrumvänstern. Nya Partiet framstår som ett slags socialliberalt parti av mittenkaraktär. Olivträdsalliansen och De 58 verkar för en förnyelse av politik som kan definieras som socialdemokratisk; de två rörelserna har för övrigt fört samtal med Pasok om samverkan. Nu verkar de två överväga att starta eget.

En annan intressant fråga att ställa är vem som tar initiativ till förändring. Det är en allra högsta grad en relevant fråga. När man går igenom den offentliggjorda listan på Flodens medlemmar, så har få - om någon -  en partipolitisk koppling. "Politik utan politiker" är för övrigt partiets paroll. Denna beskrivning är (mer eller mindre) även giltig för de övriga partier och konstellationer som sett dagens ljus nyligen.

"Gör det själv" verkar vara ett mantra som gäller för dessa nya partier. Vi får se hur det går. 2014 ser i vart fall ut att bli ett spännande politiskt år.