torsdag 26 juni 2014

Sommarhägringar och gräsrotsekon

Lugnet på den politiska arenan är skenbar. Det har flera orsaker. 

En månad efter valen och ett par veckor efter regeringsombildningen råder ett lugn över den politiska arenan. Det blev inget maktskifte. Det största oppositionspartiet Syriza försöker dra lärdom av detta utfall. Partiet söker hitta en ny strategi för att kunna övertyga osäkra väljare och tvekande samarbetspartners. Regeringen söker, å sin sida, konsolidera sin bräckliga ställning; regeringsombildningen var ett första steg. När sommaren är över kommer regeringen att behöva visa vilken väg den avser att följa.

Fotbolls-VM i Brasilien är en annan anledning till att det råder ett lugn. Sedan turneringen sparkade igång för ett par veckor sedan har medfört att fokus flyttats bort från politiken. VM-feber råder. Det händer saker som inte vanligtvis sker.

Snart stundar även semesterledigheter, för dem som har ett jobb. Visserligen har arbetslöshetssiffrorna sakta börjat sjunka, men det är för närvarande på marginalen. Läget är fortfarande utsatt.

Detta faktum sätter sina spår i debatten. Faktum är att det görs redan nu. På gräsrotsnivå händer rätt många intressanta saker. Omikronprojektet hör till de mest intressanta: det kartlägger och sammanför och samordnar olika grupper som försöker påverka ändra och förändra. Medan man väntar på att sommaren ska sluta och den politiska aktiviteten ska stiga igen kan det vara värt att luta sitt öra mot marken.

Ta leme!






tisdag 10 juni 2014

Regeringen ombildas

Åsikterna lär vara uppdelade. Gårdagens regeringsombildning är nog varken radikal eller konservativ. Sanningen ligger nog, som det brukar vara, någonstans mitt emellan.

Den har varit på gång ett tag nu. Igår offentliggjordes den. Regeringsombildningen innebär att ett par namn lämnar och ett par nya tillkommer. Allt som allt omfattades 9 av 19 departement av förändringen. En klar majoritet av regeringen berördes således inte alls av ombildningen.

Den mest anmärkningsvärda (och på förhand mest haussade förändringen) i den sedan länge aviserade regeringsombildingen som offentliggjordes igår var att finansminister Stournaras lämnar sin post. Stournaras kommer förmodligen att tillträda som ny chef för Bank of Greece. Han ersätts av Gikas Hardouvelis. Det betyder att en så kallad teknokrat ersätts av en annan.

Mer specfikt är Hardouvelis en nationalekonom, som dock växlat mellan akademins, näringslivets och politikens domäner. I den senare domänen arbetade han för premiärminister Papademos och var  inblandad i 2012 års förhandlingar mellan den grekiska regeringen och den så kallade trojkan om en nedskrivning av landets skulder. Denna erfarenhet samt att han kommer från en mer neutral bakgrund kan, om man får göra en bedömning, spela en nyckelroll i de återkommande förhandlingarna med EU, IMF och ECB.



Några av utnämningarna kommer säkerligen att bli debatterade. Till dessa hör Makis Voridis och Andreas Loverdos. Den sistnämnde blev kritiserad för sina uttalanden gentemot HIV-drabbade kvinnor.

En annan aspekt av utnämningarna som är värd att uppmärksamma är att antalet kvinnor på regeringsposter stiger: Angeliki Gerekou, Fofi Gennimata och Evi Christofilopoulou är nya  namn i regeringen. Sedan tidigare återfinns Olga Kefalogianni i posten som turismminister. Tilläggas bör att Sofia Voultepsi blir ny talesperson för regeringen. Man bör dock notera att de tre förstnämnda enbart är biträdande ministrar. När det gäller kvinnor, så är tomrummet i grekisk politik stort.

Sett i sin helhet är det ännu något för tidigt att göra en slutlig bedömning av ombildningen. Regeringen knyter till sig ett par personer, som i fallet Loverdos, som tidigare hade lämnat de två regeringspartierna, vilket kan bidra till att stabilisera det bräckliga regeringsunderlaget. Det har spekulerats i att utnämningarna är ett led i att dra tydligare konfliktlinjer gentemot oppositionen och anlägga ett fränare tonläge. Det återstår att se.

Gårdagens regeringsombildning utgör i praktiken en marginell förändring (med ett par undantag). Mer avgörande är hur den nya regeringen lyckas med sina åtaganden. Där har den nye finansministern en mer substantiell roll att spela. Hardouvelis har, likt sin företrädare Stournaras, ett tufft jobb framför sig.