torsdag 15 januari 2015

Väljare som ännu inte bestämt sig kan avgöra valet

Ju närmare valet vi kommer, desto större roll kommer de väljare som ännu inte har bestämt sig att spela. 

Opinionsundersökningarna duggar tätt för tillfället. En hel del av dem pekar på ett övertag för Syriza. Den här nedan är tämligen representativ för hur det ser ut för närvarande:

SYRIZA 30.2%
ND 27.2 %
Potami 5.8 %
Gyllene gryning 4.8%
KKE 4.4 %
PASOK 3.6 %
Självständiga greker  2.7 %
Kinima/Papandreou 2.3 %

Övriga 3.8 %
Ännu inte bestämt sig 13.2%

(Källa: Rasmussen, publicerad 13/1)

Det intressanta med denna, och andra mätningar, är att de pekar på två saker som har bäring på valet:

1) Syriza ser ut att komma nära men inte få egen majoritet i parlamentet, även om man räknar in de femtio bonusmandaten som tillfaller det största partiet.

2) Den förhållandevis höga siffran av väljare som ännu inte har bestämt sig.

Dessa två aspekter av mätningarna är viktiga för sammanhanget. Om en stor del av de obestämda väljarna går till Syriza kan det få vågskålen att tippa över till Syrizas favör. Om Ny Demokrati lyckas övertyga samma grupp av väljare, så kan det leda till att spelplanen förändras: problemet för Syriza är nämligen det att det är tveksamt till om det kan få någon koalitionspartner om det inte får egen majoritet. KKE har uppvaktats men har avstått. De möjligheter till att förbättra förutsättningarna i mandatstriden som fanns verkar ha uttömts. Övriga partier har, som ett resultat av mätningarna, börjat ställa sig allt mer kallsinninga eller har skapat egna allianser och koalitioner. Därför försöker SYRIZA nå upp till egen majoritet. Som en konsekvens av dessa politiska realiteter pågår det därför intensiva försök från båda sidor att mobilisera väljare och förmå dem till att välja sida.

Det finns ytterligare en aspekt som är värd att föra fram: de frekventa opinionsundersökningarna för med sig ett ökat intresse för de partier som befinner sig nära treprocentspärren (vilken avgör om ett parti kommer in i parlamentet eller ej). Ett antal partier befinner sig relativt nära spärren.

Denna faktor kan påverka den slutliga mandatfördelningen och, vilket är av särskilt intresse, det antal mandat som behövs för att uppnå en enkel majoritet i parlamentet. Enkelt kan det uttryckas på följande vis: ju fler röster på partier som hamnar utanför parlamentet, desto färre röster behövs det (i relativa termer) för att få egen majoritet. Detta illustreras av bilden här nedan.

I och med att så många av de närmare 10 miljoner väljare som väntas rösta den 25 januari ännu inte har bestämt sig är det fortfarande höljt i dunkel hur det kommer att gå. Därför kan denna räkneexercis framstå som överflödig. Och samtidigt tämligen, till och med synnerligen, relevant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar