fredag 27 februari 2015

Ur askan i elden?

För en stund sedan kom uppgifter från BBC att det tyska parlamentet godkänt den grekiska regeringens reformlista. Det är ett viktigt besked. Dock ser det ut som att fler konfrontationer mellan Grekland och EU:s medlemsländer väntar framöver.

Det tyska parlamentets godkännande är en viktig signal. Den indikerar nämligen att övriga europeiska parlament väntas följa efter med att ge klartecken till att Grekland får tillgång till finansiering, vilken är en förutsättning för att den grekiska staten ska kunna genomföra sina åtaganden. Därmed undviker den grekiska regeringen en akut kris. Hade landet inte fått klartecken, så är det möjligt att statsbankrutt blivit följden och en Grexit blivit ett sannolikt scenario. Regeringen kan andas ut.

Andan kan dock snart fastna i halsen. Det är nämligen oklart hur den uppgörelse som träffades mellan Grekland och EU kommer att tas emot i det grekiska parlamentet. Kritik har förts fram av oppositionen med anledning av det sätt som de grekiska förhandlingarna har genomförts. Kritik förekommer även internt inom SYRIZA: i onsdags debatterade SYRIZAs parlamentsgrupp överenskommelsen i närmare 11 timmar, enligt uppgifter från Kathimerini. Det ser för närvarande ut att regeringen med nöd och näppe undvikit en kris bara för att ställas inför en annan.

En positiv utveckling av förra veckans överenskommelse är dock att den ekonomiska oron har minskat: enligt Wall Street Journal har närmare 800 miljoner euro återvänt till Grekland under veckan som har gått. Detta har betydelse i och med att det minskar sannolikheten för en Grexit, dvs. ett grekiskt utträde från eurosamarbetet. Detta kan dock ändras.

Landets och regeringens framtid beror mycket på hur de kommande förhandlingarna med EU och i synnerhet med IMF avlöper. Grekland deltar alltjämt i bailoutprogrammet; fortsatta reformer är en del i detta avtal. Mycket snart kan en debatt uppstå mellan parterna (framför allt inom arbetsmarknadslagstiftning och det grekiska pensionssystemet). En ny kris uppkomma, sannolikt mot slutet av juni, som är en kommande deadline. Den nytillträdda grekiska regeringen kan snart komma att upptäcka att det har lämnat askan bara för att ha hamnat i elden.


måndag 23 februari 2015

I valet och kvalet

I sista stund lyckades den grekiska regeringen och EU:s företrädare komma överens. Överenskommelsen hade dock ett pris.

Den grekiska regeringen får en frist på fyra månader och en välbehövlig finansiering för att fortsätta kunna betala ut löner och pensioner samt genomföra sina åtaganden gentemot sina medborgare. Detta var förmodligen det viktigaste utfallet från fredagens överenskommelse med EU. Hade förhandlingarna havererat så hade Grekland stått inför en allvarlig situation, som även haft återverkningar för EU som helhet. Villkoret för överenskommelsen är dock att en lista på reformer ska presenteras av den grekiska regeringen. Detta ska ske idag, måndag.

Valet av reformer som ska presenteras kan dock föra med sig ett antal kval. Det är nämligen inte en alldeles enkel uppgift att fylla ut listan. Den SYRIZA-ledda regeringen måste nämligen ta hänsyn till den interna opinionen i partiet. Tongivande medlemmar i partiet har satt sig emot fredagens överenskommelse. Partiveteranen och europaparlamentarikern Manolis Glezos är en av dem som offentligt kritiserat regeringens avtal. Även internt debatteras uppgörelsen häftigt, med följden att det kan bli svårt för partiet att hålla ihop i fortsättningen. (Det är på sin plats att uppmärksamma att SYRIZA består av en koalition av partier).

Detta leder till det dilemma som regeringen står inför när den ska göra sina val: om regeringen presenterar reformer som går för långt - sett ur SYRIZA-sympatisörers ögon - så riskerar regeringen splittring och missnöje. Om regeringen istället presenterar reformer som inte tillräckligt går långt - sett ur EU:s företrädares ögon - så riskerar regeringen att bryta med överenskommelsen och därmed inte få tillgång till den finansiering som behövs. Det är således en delikat balansgång som den grekiska regeringen har framför sig. Frågan är hur detta företag ska lyckas.

Den större frågan är dock hur överenskommelsen kommer att tas emot av väljarna. I mångt och mycket är det en kapitulation: den grekiska regeringen har släppt kraven på skuldavskrivningar. Den har även förbundit sig till att respektera ingångna avtal och att inte riva upp genomförda reformer. Vallöftet om att göra slut på åtstramningspolitiken har även det fått sig en törn när regeringen insett att det behöver fortsatt stöd från omvärlden. Överenskommelsen har haft ett politiskt pris.

Helt resultatlösa har dock inte förhandlingarna som ledde till fredagens överenskommelse varit: regeringen har nämligen fått möjligheten att själv föra fram vilka reformer som den vill genomföra. Skarpare kontroll av skatteindrivning och ytterligare åtgärder mot korruption är några av de reformer som det spekuleras i att regeringen kommer att finnas med i den lista som presenteras idag. Ett annat resultat av förhandlingarna är även att överskottsmålen ser ut att komma justeras nedåt: detta betyder i praktiken att regeringen kan använda mer pengar till andra områden som den prioriterar. Detta har betydelse för hur premiärminister Tsipras och dennes regering kommer att uppfattas och för regeringens förmåga att hålla ihop.

Frågan är, som sagt, hur allt detta som man kommit överens om kommer att tas emot. Kommer väljarna att rata eller välkomna utfallet av förhandlingarna? En sak är dock säker. Dynamiken inom regeringen har förändrats. Samtidigt som den står inför fortsatta val och kval.

Uppdatering 24/2: Tidigt på tisdagen har reformlistan lämnats in. Du hittar den här.

torsdag 19 februari 2015

Medverkar i P1 Morgon 20/2

Det är ännu inte 100% spikat, men som det ser ut just nu kommer jag imorgon, fredag, att medverka i P1-Morgon Sveriges Radio någon gång efter kl 07.00 för att samtala med europaparlamentariker Malin Björk (V) om Grekland och EU.

Vi hörs!


Uppdatering 20/2: Här är länken till inslaget i P1 Morgon: "Kan Grekland kompromissa sig ur krisen?"

onsdag 18 februari 2015

Replikerar europaparlamentariker Malin Björk (V)

Det är roligt att se att det finns ett intresse för att debattera och diskutera grekisk och europeisk politik. I måndags replikerade europaparlamentariker Malin Björk (V) på den artikel jag skrivit för Europaportalen angående det låsta läget som den grekiska regeringen försatt sig i under förhandlingarna med EU. Björks resonemang i sin replik är dock på många sätt märkliga. Idag har Europaportalen publicerat en replik som jag lämnat till Björk. I korthet skriver jag att debatten om Grekland bör föras på ett seriöst och konstruktivt sätt och utan att använda sig av medvetna missförstånd: 
"Jag tycker därför att det är djupt beklagligt att Björk medvetet missförstår och pådyvlar mig avsikter och åsikter jag inte har. Vi förlorar alla på ohederligt förda debatter. Värre är dock att det förstör möjligheterna till en seriös diskussion. För är det något som Grekland och även andra länder som befinner i samma sits behöver, så är det en konstruktiv diskussion om hur steg mot en hållbar återhämtning ska tas. Låt oss koncentrera oss på det."

Regeringen begär förlängning av bailoutavtal

Regeringen backar. Det är en tolkning som går att göra efter att beskedet kom från den grekiska regeringen att den begär en förlängning av bailoutavtalet. Uppgifterna kommer från BBC och får anses vara trovärdiga. 

Beskedet kom till slut. Men, likt oraklet i Delphis besked, så är det motsägelsefullt: innebär begäran om en förlängning även att Grekland kommer fortsätta reformarbetet? Just detta har varit en av de avgörande punkterna i förhandlingarna mellan EU och Grekland: EU har haft som krav att Grekland fortsätter reformarbetet och inte rullar tillbaka de reformer som genomförts. Den nytillträdda grekiska regeringen har avvisat åtstramningspolitiken och vägrat följa EU:s villkor. De frågetecken som finns skingras inte när man läser beskedet: 
"Greece will ask the eurozone for a six-month extension of its European loan on Wednesday, a Greek government official has confirmed. But the loan would not be a renewal of the current bailout agreement, which includes strict austerity measures."
En rimlig tolkning av beskedet är dock att regeringen söker hitta formuleringar som gör att den inte framstår som att den backar. Det skulle nämligen undergräva dess förtroende.

Mycket talar därför för att det sista ordet inte är sagt i förhandlingarna mellan Grekland och EU. En hel del kan förändras tills dess att Grekland lämnar in sin begäran om en förlängning. När den väl skickas.



Regeringen nominerar kompromisskandidat till presidentposten

Prokopis Pavlopoulos har blivit nominerad till presidentposten. Nomineringen kan ses som en kompromiss för att undvika nyval.



Det blev inte Avramopoulos, som det spekulerats i. Det blir istället Pavlopoulos som nomineras till posten som president för Grekland. I praktiken är det en kompromisskandidat som byts ut mot en annan. Både Avramopoulos och Pavlopoulos hör nämligen till Ny Demokrati. Att det blev just Pavlopoulos har troligen att  göra med att det, enligt uppgifter, har funnits synpunkter internt inom SYRIZA angående Avramopoulos. Pavlopoulos är förmodligen ett mindre kontroversiellt val, sett ur SYRIZAs perspektiv. Det är ett tryggt men tråkigt val. 

Framför allt är det ett taktiskt val: det finns nämligen en logik i att den SYRIZA-ledda regeringen väljer att nominera en kandidat från oppositionen istället för att hämta en kandidat från de egna leden. Det är ett sätt att nå en kompromiss, för att på så vis säkra tillräckligt många röster (åtminstone 180) så att en president kan väljas.

Därmed kan ett nyval undvikas. Fokus och energi kan istället riktas mot ett annat, mer angeläget område. Med tanke på läget i det låsta förhandlingarna mellan EU och Grekland för närvarande går det att förstå att den nyligen tillträdda grekiska regeringen agerar som den gör i valet av presidentkandidat. Det gäller att välja sina strider.

Uppdatering 19/2: Med 233 röster bakom sig röstades Pavlopoulos igår kväll fram av det grekiska parlamentet som ny president för Grekland.

måndag 16 februari 2015

Viktig vecka väntar

Det är långt ifrån en överdrift att hävda att det är en kritisk vecka som väntar. Idag möts eurogruppen återigen. Misslyckas den grekiska delegationen och företrädarna från de övriga medlemsländerna komma överens, så kommer troligen en kris att bli följden. 

Hittills har förhandlingarna inte vara konstruktiva. Parterna uppges stå långt ifrån varandra. Dock finns det drivkrafter för att komma överens. Frågan är dock hur pass långt parterna är villiga att sträcka sig. Kommer premiärminister Tsipras kunna kompromissa, eller kommer han att stå fast vid den hårdföra linje som han hittills följt? En kris och en möjlig Grexit är något som alla parter troligen inte vill se.

Veckan är även kritisk i en annan bemärkelse. Någon gång under de närmaste dagarna väntas den SYRIZA-ledda regeringen presentera sin kandidat till posten som president. En ny president ska enligt den grekiska konstitutionen utses eftersom den nuvarande presidentens mandat löper ut. Misslyckas regeringen med detta återstår nyval. Ett nyval så kort inpå valet i januari är ett scenario som den nyligen tillträdda regeringen sannolikt vill undvika.

Valet av kandidat har dock inte varit problemfritt. Det uppges att regeringen inte kunnat enas kring en gemensam kandidat. Den förre EU-kommissionären Avramopoulos är ett namn som har nämnts i diskussionen kring presidentposten. Avramopulous, som är medlem i Ny Demokrati, skulle kunna vara en kandidat som även oppositionen skulle kunna komma överens om. Dock uppges det att det inom SYRIZA finns ett motstånd kring Avramopoulos. Det kan helt enkelt bli något annat namn som presenteras.

Utöver att hantera den interna oppositionen i regeringen, så har den grekiska regeringen att lösa de externa förhandlingarna med Europas ledare. Det kommer att bli spännande att följa hur denna viktiga vecka utvecklas.

torsdag 12 februari 2015

Ingen uppgörelse, men ändå en början

Ingen uppgörelse nåddes igår kväll  när eurogruppen sammanträdde. Ingen bör vara förvånad.

Att inte Varoufakis, Schäuble och de övriga finansministrarna i eurogruppen  inte steg ut ur förhandlingsrummet med en påskriven överenskommelse att presentera för en samlad presskår vara bara väntat. Ingen bör vara överraskad av gårdagens utfall.

Positionerna är nämligen låsta sedan en tid tillbaka. Det vore märkligt om någon av parterna överger sin ståndpunkt. Ändå finns det ett intresse att lösgöra sig från tidigare ståndpunkter för att kunna nå en överenskommelse. För Greklands del handlar det om att kunna fortsätta få tillgång till likvida medel så att den grekiska staten ska kunna genomföra sina åtaganden. Tiden håller på att rinna ut för landet: den 28 februari är en deadline som sätter en snäv tidsram för förhandlingen. Då upphör fristen för bailoutprogrammet, vilket har försett Grekland med likviditet. Om inte en överenskommelse nås innan dess kommer landet att behöva klara sig för egen maskin. I skrivande stund är detta inte ett realistiskt alternativ.

För EU:s del handlar det om att undvika sätta igång en process som leder till att Grekland, men även andra länder, lämnar euron och sätter hela eurosamarbetet i gungning. Det skulle nämligen drabba hela EU. Det finns så att säga en gemensam nämnare. Detta faktum bör underlätta för att kunna bli överens.

En låsning i de pågående förhandlingarna har handlat om storleken på de räntebetalningar som Grekland åtagit sig. Som denna läsvärda artikel i The Economist påpekar, så är de inte lika stora som de nominellt anges. Det kunde vara värre.

Dock är frågan hur skuldåterbetalningen ska fördelas. Den tillträdande regeringen vill genomföra ett antal sociala satsningar. De europeiska länderna har haft synpunkter på regeringens ambitioner och vill se till att de skattemedel som använts för att hjälpa Grekland i form av lån återbetalas. Utmaningen handlar om att hitta en lösning till denna låsning.

Därför är det mycket möjligt att man i slutändan kommer överens om att förlänga löptider och/eller komma fram till olika konstruktioner som leder till en mildare återbetalningshorisont. Det är även mycket möjligt, för att inte säga sannolikt, att Grekland förbinder sig att återgå till att genomföra de ekonomiska reformerna som träffats inom ramen för (det omdebatterade) memorandumet, men att man byter ut namn på avtalet och gör ett par mindre modifikationer.

Innan man når så långt kommer det dock att behövas ett par omgångar till i förhandingsrummet. Vi har att se fram emot ett antal nattmanglingar till.

tisdag 10 februari 2015

Tsipras tal skapar ovissa utsikter inför Eurogruppens möte

Det bådar inte gott inför Eurogruppens möte på onsdag. Det är ett intryck som vuxit sig allt starkare efter att den grekiske premiärministern Alexis Tsipras höll sitt linjetal i det grekiska parlamentet i söndags. Då slog han fast att det är "ett oåterkalleligt beslut" att implementera vallöftena "i sin helhet" och att den grekiska regeringen ska avsluta det spar- och reformprogram som landet genomför. Tsipras tal indikerar att hans regering inte kommer att backa i förhandlingarna gentemot EU. Därmed finns det anledning till att tro att Eurogruppens möte inte kommer att bli produktivt.

Talet, och den kompromisslösa tonen i talet, är annars förvånande. Är det något som den grekiska regeringen behöver göra är det nämligen backa. Den grekiska staten är i akut behov av en utbetalning på 7,2 miljarder euro från EU för att kunna betala ut löner, pensioner och genomföra andra åtaganden som den har. Det beloppet har inte betalats ut eftersom förhandlingarna med EU, ECB och IMF strandat. Dessutom har skatteinbetalningarna minskat och pengar förts utomlands i tilltagande flöden  i avvaktan på den politik som den SYRIZA-ledda regeringen ska presentera. Detta bidrar till att minska manöverutrymmet för premiärministern och hans regering.

De möten som premiärminster Tsipras och finansminister Varoufakis haft med olika ledare runt om i Europa under den förra veckan har inte heller ändrat förutsättningarna: vallöftet om en skuldavskrivning har fått ett magert stöd från övriga EU-länder. Inte heller föll förslaget om ett övergångslån för landet i god jord. Budskapet som lämnats från de europeiska ledarna är att Grekland ska respektera de avtal som slutits. Pacta sunt servanda. Därmed finns det anledning att dra slutsatsen att den grekiska regeringen verkar ha målat in sig i ett hörn.

Samtidigt finns det ett par, dock motsägelsefulla, tecken på att regeringen försöker ta sig ut ur den återvändsgränd som det hamnat i. I måndags kunde man från finansminister Varoufakis höra att regeringen är redo att genomföra 70% av bailoutprogrammet. I tisdags rapporteras det från finansministern håll att man är redo att fortsätta med privatiseringen av hamnen i Piraeus. Bland de första besluten som den nyligen tillträdda regeringen tog var att avbryta den nämnda privatiseringen, samt stoppa ett antal avregleringsprocesser som den föregående regeringen initierat. Det kan tolkas som att regeringen försöker hitta en väg ut och skapa förutsättningar för en kompromiss.

Samtidigt så skapar detta osäkerhet inför onsdagens möte. Det är oklart vad som gäller. Är det premiärministerns hårda linje som gäller, eller är det finansministerns allt mer mjuknande? Räkna därför med att onsdagens möte i Eurogruppen kan bli turbulent och dess utfall oväntat.

Uppdatering 11/2: Inlägget återfinns nu även på Europaportalen. Rubriken har satts av redaktionen.

söndag 8 februari 2015

Ny talman för det grekiska parlamentet

Om en historisk omröstning


Fredagens omröstning till den symboliskt laddade posten som talman för parlamentet var historisk på många plan. Med 235 röster blev Zoe Konstantopoulou den kandidat som har fått flest röster i valet till talman sedan 1974, det år då demokratin åter infördes i landet. Röstsiffrorna visar även på att Konstantopoulou har ett stöd även från oppositionen, vilket är intressant i detta sammanhang.

Född två år efter juntans fall är Zoe Konstantopoulou dessutom den yngste person som blivit vald till denna post, vilket även det är historiskt. Historiskt är även att Zoe Konstantopoulou är den andra kvinnan som blivit vald till talman. Anna Psaroudi-Benaki blev den första 2004.

Vem är då den nya talmannen? Zoe Konstantopoulou är utbildad jurist och har företrätt SYRIZA sedan hon blev invald till parlamentet 2012. I parlamentet har hon varit verksam inom olika utskott, som till exempel transparens och EU-frågor, men fortsätter nu som talman.

Valet av Konstantopoulous som talman har dock hunnit bli omdebatterat redan innan omröstningen hölls i fredags. Detta på grund av hur den tillträdande SYRIZA-ledda regeringen formerat sig och de företrädare som partiet har nominerat till olika poster. Många är de som har uppmärksammat att bara 6 av 39 statsråd i den nya regeringen är kvinnor. Ingen av dessa är seniora ministrar. För SYRIZA, som haft som ett av sina vallöften att åtgärda jämställdhetsgapet, får det sägas vara det besvärande att inte mer än 15% av regeringen består av kvinnor, samt att dessa inte anförtros ett större ansvar. Detta pekar på att det fortfarande finns ett tomrum i grekisk politik.

torsdag 5 februari 2015

Nya drag i det grekiska politiska landskapet

Det grekiska politiska landskapet förändras ständigt. Inte minst ritades det om i samband med valet den 25 januari. I detta inlägg ges en överblick över den nuvarande situationen.

Ett parti åkte ut. Ett annat kom in. I och med att Demokratisk vänster (DIMAR) lämnade det grekiska parlamentet och To Potami tog sig över treprocentsspärren har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Återigen, kanske man ska tillägga. Landskapets karaktär förändrades även genom att SYRIZA gick fram markant i valet samtidigt som de två avgående regeringspartierna PASOK och Ny Demokrati backade; det förra partiet tappade markant och det senare marginellt. Detta har ritat om tidigare konfliktlinjer. Lägg därtill framväxten av partier såsom Gyllene gryning och högernationalistiska Oberoende greker (ANEL) och förekomsten av partier såsom kommunistiska KKE, så framträder bilden av ett polariserat och komplicerat landskap, vilket framgår av bilden här nedan.

Hur ser då landskapet ut? Ovanstående bild sammanfattar tämligen väl hur landskapet ser ut för närvarande. Den har hämtats från Open Democracy och sätter partierna dels i en traditionell höger-vänsterskala och dels i en värderingsskala.  Värderingsskalan är en slags rangordning av Open Democracy som delar upp de olika partierna baserat på hur de förhåller sig i skalan liberal-populistisk-auktoritär. Liberal i den här bemärkelsen avses om partierna accepterar den liberala modellen för en representativ demokrati (med andra ord samma parlamentariska modell som även används i Sverige): To Potami (River) PASOK och Ny Demokrati inryms därför i denna liberaldemokratiska axel, även om de skiljer sig åt ideologiskt. Auktoritär innebär att partierna är negativt inställda till den liberala demokratin och drar istället mot en auktoritär riktning; till denna kategori hör KKE och Gyllene gryning. I ett mellanläge befinner sig partierna som är populistiska, dvs SYRIZA och  Oberoende greker (ANEL).

Open Democracys gestaltning av det politiska landskapet får sägas vara rimlig. Dock borde PASOK och Potami byta plats med varandra. Potami är ett nischat och nybildat parti som uppvisar mitten-/centerdrag, medan PASOK är ett bredare center-vänsterparti som uppvisar likheter med socialdemokratiska partier. (Hur partiet har påverkats av den socialdemokratiska partisplittringen är en annan fråga). SYRIZA får sägas ha rört sig mer mot en liberaldemokratisk riktning, men hör tydligt hemma i det populistiska fältet.

Mest intressant med Open Democracys bild är att den även inrymmer röstsiffrorna för de olika kategorierna i värderingsskalan. Liberaldemokratiska partier samlar 38,5% av rösterna, medan populistiska och auktoritära partier samlar tillsammans nästan 53% av rösterna. Denna proportion säger oerhört mycket om hur det politiska landskapet har förändrats. Räkna med att uppmärksamheten kring denna förändring kommer att stiga i takt med att uppståndelsen från valet sjunker ned.

tisdag 3 februari 2015

Valanalyser

Det börjar dyka upp ett antal valanalyser. Resultaten är i många fall de väntade, men i ett fall högst oväntat.

Bilden av ett missnöjesval växer fram när man tar del av Public Issues mätresultat som studerar varför väljarna röstade som de gjorde. Missnöje, protest och besvikelse är de anledningar som toppar listan när frågan ställs varför SYRIZA vann valet. De samlar 47%. Detta ger intrycket att väljarna röstade mot ett parti (dvs. Ny Demokrati) snarare än för ett parti (dvs. SYRIZA).


Bilden av ett protestval ges visst stöd när frågan ställs vem som förlorade valet. Då framstår partiledarna för de två regeringspartierna som de stora förlorarna. Detta gäller i synerhet ND:s partiledare Samaras, som samlar 44%.  Hans vågspel när han utlyste nyval i slutet av december har inte lyckats.

Något överraskande är dock att partiledaren för Demokratisk vänster (DIMAR) inte får avsevärt högre siffror än 4%. Det är ett något oväntat resultat. Fotis Kouvelis parti hamnade nämligen utanför parlamentet i valet den 25 januari. Detta faktum kommer förmodligen att leda till att frågor kommer att ställas till partiets och partiledningens agerande innan valet. Trots att Demokratisk vänsters siffror låg klart under treprocentsspärren för att stanna kvar i parlamentet, så valde partiet att rösta emot regeringens kandidat till presidentposten. Därmed fälldes regeringen och nyval blev följden. Detta val framstår som ytterst märkligt i efterhand.


Dock kommer Demokratisk vänsters bekymmer att hamna mer i skymundan jämfört med Ny Demokratis. Vid en första anblick verkar inte valresultatet vara en katastrof. Partiet fick 27,8%. I valet 2012 (juni) fick partiet 29,7%. En marginell minskning kan tyckas. Frågan är dock hur valresultatet kommer att påverka partiordförande Samaras ställning inom partiet. 71% av väljarna tycker nämligen att han hade ett stort ansvar för Ny Demokratis valförlust. Därmed blir frågan om Samaras framtid högst aktuell även om valförlusten förefaller vara marginell.