fredag 30 januari 2015

Om en händelserik vecka och en oviss månad som väntar

Allt fler frågetecken uppstår efter den nytillträdda regeringens första vecka.

Att den nytillträdda regeringen hunnit lämna avtryck under sin första vecka vid makten får sägas vara något av ett understatement: den har rört om och komplicerat EU:s gemensamma linje gentemot Ryssland. Den har gått emot tidigare överenskommelser med EU om strukturreformer (t.ex. inom energimarknaden och Piraeus hamn). Den har tagit de första stegen i en politik som återställer tidigare beslut som den föregående regeringen tagit (genom att bl.a. ta beslut om att återanställa offentliganställda som blivit avskedade). Regeringen har med andra ord gått ut hårt.

Om regeringens första vecka vid makten ska ses som en indikator på vad som följer, så lär den kommande månaden följas med både oro och intresse. Regeringens handlingar har fått många att spekulera i (inte minst The Economist, se bild nedan) att den nya regeringen kommer att följa en hårdför linje gentemot EU i de kommande förhandlingarna i februari om att tina upp de 7,2 miljarder euro som frusits inne (samt om Greklands övriga avtal med EU). Dessa pengar ingår som en del av avtalet om stödlån i utbyte mot reformer (det så kallade memorandumet) och behövs om den grekiska staten ska kunna betala ut lån, pensioner och genomföra andra åtaganden som den har. Dessutom ska den nya regeringen även försöka förhandla om landets lån och skriva ned dessa. Just avskrivning av den skuld som landet har varit ett viktigt vallöfte som SYRIZA lämnade till sina väljare.


Mot bakgrund av SYRIZA ageranden hittills har det spekulerats i att SYRIZA snart kommer att inse att det blir svårt att genomföra sina vallöften. Om EU sätter sig emot SYRIZAs ambitioner om en skuldavskrivning på upp emot 50% av beloppet, så har SYRIZA inte så mycket att komma med: det är europeiska skattebetalare som står för lånen till Grekland. Det blir dessa som drabbas om lånen om skrivs ned. Finlands statsminister, Alexander Stubbs, är en av de europeiska ledare som uttalat sig vara emot en skuldavskrivning. Detta faktum skulle innebära att SYRIZA inom kort tvingas genomföra vad som med grekisk terminologi brukar kallas för "kolotoumba", det vill säga en politisk helomvändning.

 (En fyndig sketch av Dimitris Hantzopoulos, 30.1.2015. I bilden till vänster står det "Den engelska editionen" och i bilden till höger "och den tyska")

SYRIZA har inom loppet av en vecka satt igång ett chickenrace gentemot EU - ett race där någon av parterna förr eller senare tvingas ge vika. Nu väntar en månad då vi kommer att få veta vem som drar sig ur loppet.
  

Lästips: Om du vill veta mer om vad en kolotoumba är och vad det skulle innebära för SYRIZA, så kan denna artikel (på engelska) vara intressant att läsa.

torsdag 29 januari 2015

Ett historiskt katastrofval för socialdemokraterna

Greklands socialdemokrater har genomlevt ett historiskt katastrofval. För partiet, vars partisymbol är en uppåtgående sol, ser framtiden allt annat än ljus ut. 

Den 25 januari genomlevde socialdemokratiska PASOK en valnatt som det före detta regeringspartiet aldrig varit med om.  Det unikt låga valresultat som timme för timme räknades fram hade partiet aldrig varit med om. Det var, kort och gott, ett katastrofval.

För att förstå vidden av PASOKs valresultat räcker det med att gå igenom tabellen här nedan. Den listar partiets resultat sedan 1981 och säger nog allt om söndagens valresultat som behöver sägas: 

48.1% (1981)
45.8%
39.1%
40.7%
38.6%
46.9%
41.5%
43.8%
40.5%
38.1%
43.9% (2009)
13.2%
12.3%
4.8% (2015)

Det är därför delvis förståeligt att PASOKs partiordförande Evangelos Venizelos reagerade som han gjorde när han kommenterade valresultatet. Skulden lades till stor del på PASOKs företrädare: ”Ansvaret för att Gyllene Gryning blev tredje största parti har ett för- och efternamn: Georgios Papandreou”. Detta uttalande kan med lätthet ses, som Alexandra Pascalidou påpekar, som ett prov på retoriskt huliganism.

Det finns dock ett visst fog för Venizelos pekar ut sin företrädare. Papandreous tid på partiledar- och premiärministerposten sammanfaller med den grekiska krisen. PASOKs, Papandreous och den grekiska ekonomins fall går hand i hand med varandra. Detta illustreras av bilden här nedan.


Inte heller blev PASOK hjälpt av att Papandreou startade ett konkurrerande parti i början av januari. Därigenom splittrades de grekiska socialdemokraterna. Många röster förlorades i valet genom att de två partierna tävlade om samma väljare.

Samtidigt bör inte allt lastas på företrädaren. Det finns ytterligare (och betydligt tyngre) anledningar till partiets nedgång. Många av dem handlar om partiets (och även koalitionspartnerns) ansvar för hur krisen har uppkommit och hur den har hanterats. Med andra ord handlar det om den politik som den har förts.

För det parti vars symbol är den uppåtgående solen ser framtiden inte ljus ut. I maj ska en partikongress hållas. Kanske kommer man byta ut Venizelos. Kanske kommer partiet att splittras ytterligare. Kanske kommer partiet att läggas ned i sin nuvarande form. Frågorna är många. Den kanske viktigaste frågan som kommer att ställas under kongressen är: hur har partiet förlorat så många väljare? Sedan valet 2009 fram till valresultatet i söndags har 9 av 10 väljare lämnat partiet. Många av dem har gått vidare till SYRIZA, (vilket även nedanstående tabell fångar in). Hur dessa väljare ska förmås att återvända till PASOK kommer förmodligen bli den fråga som överskuggar alla andra.

Uppdatering 29/1: Venizelos meddelar idag att han avgår som partiordförande.

tisdag 27 januari 2015

En regering, många utmaningar

Mindre än 48 timmar efter det att vallokalerna stängdes har en ny regering presenterats i Grekland. 

Det har gått fort. På två dagar har rösterna i valet räknats, en ny premiärminister svurits in, en kontroversiell maktallians bildats och, som det framkommit för en timme sedan, en ny regering presenterats.

Det finns en anledning till de snabba vändningarna. Den som får uppdraget av landets president att bilda regering har tre dagar på sig. Sedan övergår uppdraget till den som kommit tvåa i valet. Alexis Tsipras har förmodligen haft ett hektiskt dygn.

Det finns en till anledning till att det går snabbt. Förhandlingarna med EU om det frysta stödpaketet på drygt 7 miljarder euro behöver kvickt återupptas. De pengarna behövs för att den grekiska staten ska kunna finansiera sina utgifter.

I dessa förhandlingar (och de som följer) kommer Yanis Varoufakis (finansminister) och Panagiotis Lafazanis (vice premiärminister) spela en viktig roll, ur SYRIZAs synvinkel. De två har haft en stor del i SYRIZAs vallöfte om att skriva ned landets skulder och ska nu försöka infria löftet. Det är en öppen fråga hur det kommer att gå.

I övrigt har ögonbrynen höjts över att högernationalistiska Självständiga/Oberoende greker (ANEL) och vänsterradikala Syriza bildar regering. Motståndet mot memorandumet är det enda politiska område som de två partierna kommer överens om. I övrigt står de mycket långt ifrån varandra. Med andra ord finns här en källa till slitning som över tid kan få regeringen att falla samman.

Det finns en intressant iaktagelse som har gjorts beträffande denna koalition och hur den kan komma att överleva de spänningar som uppstår. Den spekulerar i att ANEL kommer låta SYRIZA få igenom sin ekonomiska politik i utbyte mot att SYRIZA inte rör i frågor som är viktiga för ANEL, till detta hör frågor som försvars-och utrikespolitik, religion- och socialpolitik. En sådan uppgörelse skulle i så fall ge ett visst mått av frid för regeringen. Att  ANELs ordförande Panos Kammenos blir försvarsminister får sägas ge ett visst stöd till iaktagelsen.

En annan iaktagelse, som en hel del kommer att anmärka på, är att bara 6 av 39 statsråd i den nya regeringen är kvinnor. Dessutom är samtliga 6 biträdande ministrar. För SYRIZA, som lovat åtgärda jämställdhetsgapet, är det besvärande att inte mer än 15% av regeringen består av kvinnor. Det kommer förmodligen inte räcka långt med att regeringen visar på att med Zoe Konstantopoulou får landet en kvinnlig talman.
 
Not: En engelskspråkig förteckning över regeringens sammansättning hittar du här

måndag 26 januari 2015

Reflektion: Ett omtumlande dygn

Det har varit en hektisk dag, minst sagt.



Tidigt imorse fick jag stiga upp och det för att kl 07.15 prata om vad SYRIZAs valseger innebär i Gomorron Sverige tillsammans med Jonas Sjöstedt. Det var ett sensationellt resultat, kom vi bland annat fram till.

Därefter fick jag utveckla i SVT Rapport vilka konsekvenserna av valet kan bli.

Dagens höjdpunkt var, utan tvekan, att jag fick möjlighet att möta Theodor Kallifatides och prata om valet i Grekland i Studio Ett i P1 kl 16.00. Kallifatides har sin personliga ingång till valet, som var tänkvärd och intressant att ta del av.

Under dagen har jag dock hunnit med att skriva en kort reflektion kring den uppseendeväckande regeringskoalition som bildats mellan vänsterradikala SYRIZA och högernationalistiska Oberoende greker.

Det finns dock mycket mer att säga om gårdagens val, ett val som var både ovanligt och märkligt. Vi kommer att utveckla detta i kommande inlägg denna vecka.

Ta leme!

Om en märklig natt och en märklig dag

Det har varit ett ovanligt val med många märkliga resultat och oanade följder

Det har varit en märklig valnatt: SYRIZA blev, som väntat, största parti (men med en marginal som översteg opinionsmätningarna). Det betyder att det för första gången på snart 40 år kommer inte något av de två partier som turats om att styra landet att återfinnas i maktställning.  För konservativa Ny Demokrati och det socialdemokratiska PASOK är det med andra ord en ytterst ovanlig position att befinna sig i. Det är ett smått sensationellt utfall.

Det har även varit en märklig morgon: allt fler uppgifter pekar på att vänsterradikala SYRIZA kommer att bilda en koalitionsregering tillsammans med högernationalistiska Självständiga/oberoende greker (ANEL), något som även det får ses som sensationellt. Det enda som två partierna har gemensamt är motståndet mot det s.k. "memorandumet" (överenskommelsen mellan Grekland och IMF, EU och ECB om ekonomiska stödpaket till Grekland i utbyte mot budgetsanering och reformer). I övrigt står de ideologiskt sett på två helt olika sidor. Om det blir verklighet av denna koalition så lär fler märkliga turer följa inom kort. Därmed lär följande fråga bli allt mer aktuell: vilka vallöften kommer SYRIZA att tvingas offra för att kunna bilda regering och för att klara av att regera? Risken för en svekdebatt har i ett slag ökat betydligt.

Foto: TT

Uppdatering: Koalitionen mellan Syriza och Självständiga/oberoende greker är numera verklighet.

söndag 25 januari 2015

Diskuterar valet i Grekland i Gomorron Sverige 26/1 med Jonas Sjöstedt

Imorgon kl 07.15 kommer jag i Gomorron Sverige på SVT diskutera kvällens valresultatet i Grekland tillsammans med Jonas Sjöstedt.

Jag är väldigt glad över denna möjlighet och har bara en fråga att ställa: vad vill du veta om valet imorgon?


Uppdatering: Länken till inslaget i Gomorron Sverige hittas här.

Valets viktigaste siffra?

En unik aspekt i det grekiska valsystemet, förutom inslaget av bonusmandat, är att andelen partier som inte kommer in i parlamentet kan avgöra om ett parti uppnår egen majoritet eller ej. Denna andel är förmodligen den viktigaste siffran som många kommer att uppmärksamma ikväll.

Prognoserna har sedan en tid tillbaka pekat på att SYRIZA blir största parti, men att det inte kommer att uppnå egen majoritet. Detta konstaterande behöver utvecklas.

I det grekiska valsystemet påverkar andelen partier som inte kommer in i parlamentet  om ett parti uppnår egen majoritet eller ej. Enkelt kan det uttryckas på följande vis: ju fler röster på partier som hamnar utanför parlamentet, desto färre röster behövs det (i relativa termer) för att få egen majoritet. Detta illustreras av bilden här nedan.


I de senaste mätningarna några dagar innan valet har SYRIZA stigit till ca 31-32% av rösterna. Som lägst skulle SYRIZA behöva få 34% av rösterna och dessutom att 16% av rösterna läggs på partier som inte når upp till 3%-spärren, och således hamnar utanför, för att partiet skulle få 151 mandat och egen majoritet i parlamentet. Visserligen röstade 19% (1,19 miljoner) av väljarna i det första valet 2012 på ett parti som hamnade utanför. Det får dock ses som ett undantag. I den andra valomgången 2012 sjönk den siffran till 368 000. SYRIZA får förmodligen räkna med att det krävs en högre procentsats för att nå egen majoritet.

Det finns nämligen ytterligare en faktor som är viktig att ha koll på: i och med att så många av de närmare 10 miljoner röstberättigade som väntas rösta idag ännu inte har bestämt sig (andelen osäkra väljare har pendlat mellan 10 och 15%) är det fortfarande höljt i dunkel hur det kommer att gå. En hel del av de osäkra väljarnas röster går förmodligen till partier som ligger nära spärren: PASOK, Kinima, Självständiga greker är några av de partier som hoppas på kamrat 3%.

Vad som är helt säkert är dock att andelen partier som hamnar alldeles ovanför, strax utanför och klart under spärren kommer att ha ett avgörande inflytande om det blir en regering med egen majoritet, eller om det blir en koalitionsregering. Med andra ord är denna andel kvällens och valets viktigaste siffra.

lördag 24 januari 2015

En guide inför valet i Grekland

Om mindre än ett dygn går Grekland till val. Denna guide ger dig en överblick om hur valet kommer att gå till, hur det kommer att bevakas, och vad som kommer att ske efteråt:

- 9,8 miljoner är berättigade till att rösta i valet till parlamentet imorgon.

- 21 partier ställer upp i valet. En förteckning över alla partier samt kommentarer hittar du här.

- För att ett parti ska ta sig in i parlamentet krävs 3% av rösterna. Det finns ett antal partier som befinner sig strax över eller strax under denna spärr.

- Det största partiet i valet får 50 mandat i bonus. Det är totalt 300 mandat som står på spel i valet till parlamentet. Det grekiska valsystemet kan ses som en blandning av proportionella val (som i Sverige) och majoritetsval (som t.ex. Storbritannien). Mandaten fördelas dock proportionellt.

- Vallokalerna öppnar kl 07.00 grekisk tid (kl 06.00 svensk tid) och stänger 19.00.

- Det kommer att publiceras exit polls strax efter det att vallokalerna har stängt.

- Man kan följa rösträkningen och valresultatet på inrikesdepartements hemsida.
Den engelskspråkiga sidan hittar du här.
Den grekiskspråkiga sidan hittar du här.

- Det parti som får förtroendet att bilda regering har femton dagar på sig att presentera en regering som kan bestå den förtroendeomröstning som kommer att hållas. För att klara denna omröstning krävs det åtminstone 151 mandat. I skrivande stund ser inget parti ut att ensamt kunna samla så pass många mandat, även om bonusmandat räknas in.

- Om inget parti förmår att bilda regering, ensamt eller i koalition med andra partier, så kommer en interimsregering att formas med uppgift att förbereda en ny valomgång. Om så sker, kommer en ny valomgång förmodligen att hållas någon gång under februari eller mars.

- Denna blogg kommer att bevaka valet och det som sker både före och efter det att valet har hållits. För löpande kommentarer kan du med fördel vända dig till twitterkontot @haralamposk

Ta leme!

fredag 23 januari 2015

Tredje mätningen: På valfronten inte mycket nytt.

Partierna är mitt inne i en frenetisk valspurt. Igår kväll mobiliserade nästan samtliga partier sina sympatisörer i massmöten runt om i Grekland. Av detta märks det dock inte så mycket av i den tredje mätningen som denna blogg har genomfört tillsammans med Gavagai, vilken studerar perioden från den föregående mätningen fram till och med idag, fredag. De större rörelserna i valet har förmodligen redan inträffat. Det är i periferin som aktiviteten sker för närvarande.

Den tredje mätningen bekräftar vad den föregående mätningen påvisat: SYRIZA är det parti som valrörelsen i mycket stor utsträckning rör sig kring. Det man kan notera i denna tredje mätning är att uppmärksamheten kring SYRIZA mattats av marginellt. Partiets andel av antal omnämnanden har sjunkit till 40,3% (jämfört med 41,3% i den föregående mätningen). En marginellt sjunkande andel av uppmärksamheten noterar även Ny Demokrati, som noterar 24,7% (25,3%). Denna trend upprepas för övrigt för båda partierna i de diagram som presenteras här näst. Bilden här nedan är dock en mycket intressant indikator inför valet nu på söndag: valrörelsen tycks ha satt sig. De större rörelserna i valet har förmodligen redan inträffat.

En rimlig anledning till att vi ser denna utveckling är att intresset börjar förflyttas till de övriga partierna i valrörelsen. Dessa partier kommer att få en allt större betydelse i och med att inget av de två större partierna ser ut att  kunna nå egen majoritet. I takt med att andelen osäkra väljare minskar, så blir dessutom opinionssiffrorna mer robusta. Därmed är det naturligt för väljarna att fråga sig vilket parti (eller vilka) som kan tänkas bilda koalition med SYRIZA eller Ny Demokrati. Det man kan notera i bilderna här nedan är att det förvisso sker en viss aktivitet bland de mindre partierna, men att den är mindre påtaglig. 


En intressant iaktagelse är dock att KKE fallit tillbaka något jämfört med den föregående mätningen, vilket förmodligen har att göra kring diskussionen om SYRIZA och KKE skulle bilda en koalitionsregering tillsammans. Den diskussionen får sägas ha blivit avslutad i och med att KKE avvisat SYRIZAs invit. Därmed är den uppvisade reaktionen förståelig.

Med bara någon dag kvar till valet kvarstår dock ett antal frågor som väntar på svar:

- Kommer att Syriza lyckas i sin vädjan att låta väljarna ge partiet egen majoritet (vilket är det budskap som  SYRIZA har gått ut med i att antal utspel och även i en rad tal som partiledaren Alexis Tsipras hållit de senaste dagarna)?
- Kommer Ny Demokrati kunna krympa avståndet till SYRIZA?
- Vad kommer att ske med de mindre partierna som kan tänkas bilda regeringskoalition med något av de två större?

Trots att det inte händer så mycket på valfronten, så kan del mycket väl ske en hel del aktivitet i periferin. Det grekiska politiska landskapet förändras ständigt. Något kan mycket väl ske nu på söndag som rubbar tidigare slutsatser.

Not: Mätningen har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

torsdag 22 januari 2015

Kommenterar valet i Grekland

Det finns tydligen ett intresse för politik i Grekland: jag har just blivit intervjuad av GP och jag kommer imorgon medverka i P1 Morgon kl 07.20, då jag och Kajsa Ekis Ekman kommer att prata om Grekland.

Imorgon kommer även jag förhoppningsvis tillsammans med Gavagai kunna publicera en tredje mätning om hur väljarna ställer sig inför valet kommande söndag. Den andra mätningen, som publicerades i måndags, har visat att Syriza polariserar väljarna. Kan det komma att påverka valets utfall?

För övrigt är det både överraskande och glädjande att det finns ett växande intresse för grekisk politik.

Tack för att du läser denna blogg.

Ta leme!

Uppdatering: Här är länken till programavsnittet i P1 Morgon då jag och Ekman analyserar det politiska läget i Grekland inför valet på söndag.

onsdag 21 januari 2015

En politisk sammanfattning

Nedanstånde infografik som AFP tagit fram sammanfattar väl förutsättningarna inför valet den 25 januari. Den ger en överskådlig bild över de politiska utmaningarna och lyfter även fram en mindre uppmärksammad fråga. 


Ovanstående bild ger en koncis överblick angående förutsättningarna inför valet på söndag: den höga arbetslösheten, den sjunkande tillväxten, den växande statsskulden och den grasserande korruptionen är några av de frågor som tillsammans och var för sig påverkar hur väljarna ställer sig i röstbåset på söndag.

Det finns dock en aspekt som sticker ut i bilden. Den återfinns nere i det högra hörnet av grafiken. Lite mer än var femte ledamot i det grekiska parlamentet är en kvinna. Det är lägre än genomsnittet för EU som är cirka 27 %. Det finns med andra ord ett tomrum i grekisk politik. För den som vill läsa mer kan detta inlägg vara av intresse.

tisdag 20 januari 2015

Väljarströmmar

Väljarna är ombytliga och räds inte för att byta parti. De är även mer bestämda jämfört med tidigare. Det indikerar en ny och mycket intressant studie som publicerades igår.

Med mindre än en vecka kvar till valet pekar opinionssiffrorna på att SYRIZA vinner valet men att partiet inte kommer att få egen majoritet (för detta krävs 151 mandat). Givetvis kan detta mandatförhållande förändras på själva valdagen av väljarna. Men ju närmare valet vi kommer desto mer robusta kommer troligtvis opinionssiffrorna att bli. Efter valet kan den parlamentariska situationen se ut på följande vis:


En ny studie som Makedoniens universitet har genomfört och som publicerades igår bekräftar ett antal av de tendenser som beskrivits ovan. Den ger även en fördjupad bild inför valdagen. Därför kan det vara av intresse att ägna ett inlägg åt studien.

När det gäller vilken regeringskonstellation som väljarna föredrar är en samlingsregering det mest attraktiva alternativet. 28% av de som tillfrågades föredrar en sådan regering framför en regering som består av enbart SYRIZA:

Ecumenical government 28%
SYRIZA government 23%
SYRIZA-led coalition 19.5%
ND-led coalition 14%
ND government 9%

En annan mycket intressant siffra är att oavsett vilket parti som den tillfrågade föredrar så vill 79,5% att partierna samarbetar så att en regering kan bildas (och att omval/nyval kan undvikas). Detta gäller om det uppstår en situation efter valet där inget parti ensamt har tillräckligt med mandat för att bilda en egen regering. Det är en mycket intressant siffra att ha i åtanke. 

Studien visar även att andelen väljare som ännu inte har bestämt sig fortsätter att sjunka. 72% säger sig ha bestämt sig (jämfört med 56,5% i den föregående undersökningen). Detta ger stöd till uppfattningen till att opinionssiffrorna blir mer robusta. Detta är en relevant uppgift som undersökningen lyfter fram eftersom gruppen väljare som inte har bestämt sig kan avgöra valet.

Studien bekräftar även den trend som andra undersökningnar har uppmärksammat. Med 33,5% för SYRIZA jämfört med 27% för Ny Demokrati, så leder SYRIZA i opinionsmätningarna, men saknar de väljare som behövs för att uppnå egen majoritet.

Det mest intressanta med undersökningen har sparats till sist: väljarströmmarna. De är relativt starka. Det gäller kanske framför allt de mindre partierna. I synnerhet är PASOK drabbat: 23% av partiets väljare har gått till SYRIZA, 11% till To Potami, 7% till Ny Demokrati samt 10% till Papandreous nybildade parti Kinima. Denna sistnämnda siffra ger stöd till uppfattningen att PASOK och Kinima hamnar i en situationen då de stjäl röster från varandra. Den socialdemokratiska partisplittringen är ett problem för båda partier.




Här nedan finns, till sist, en tabell som sammanfattar väljarströmmarna:
Väl värt att uppmärksamma är, som sagt, strömmarna för de mindre partierna. KKE, Gyllene gryning och Självständiga greker kan sammanföras till denna grupp. Väljarna tycks fly de mer extrema positionerna i det politiska landskapet.

måndag 19 januari 2015

Andra mätningen: Valrörelsen blir mer intensiv och polariserar allt mer

Valrörelsen ser ut att gå över i ett mer intensivt skede, med SYRIZA och Ny Demokrati som de främsta antagonisterna om valsegern. Den andra mätningen som Politik i Grekland och Gavagai genomfört, vilken redovisas i detta inlägg, visar på att SYRIZA hamnar allt mer i fokus i valrörelsen.

Syriza är det parti som valrörelsen rör sig kring. Om man ser till graferna här nedan framstår det mer tydligt. Den övre grafen visar utvecklingen över tid. Sedan nyval utlystes i slutet av december har partiet stigit kraftigt sett till antal omnämnanden. Partiet rör dessutom om känslorna bland väljarna (vilket är för övrigt den trend som den föregående mätningen kunde notera). Det visar nämligen den undre grafen, som utöver att mäta utvecklingen över tid även sorterar omnämnanden efter typ. Antingen så tycker man som väljare om partiet, eller så tycker man inte om det. Ett mellanläge att tala om saknas, det är vad mätningarna tycks indikera.


En av anledningarna till att partiet engagerar väljarna har varit diskussionen om en eventuell Grexit, det vill säga om Grekland ska lämna eurosamarbetet. Om SYRIZA vinner valet spekuleras det i att sannolikheten för ett utträde ökar. Partiet har tidigare välkomnat en sådan utveckling men har sedan valrörelsen 2012 mer och mer skiftat i sin ståndpunkt i frågan.

Ytterligare en anledning till att SYRIZA omnämns allt mer är frågan om huruvida partiet kan vinna valet och bilda regering. Partiet leder för närvarande opinionsmätningarna. Jämfört med den föregående mätningen har partiets andel av omnämnanden ökat. Denna gång noterar SYRIZA 41,3 % (35% i den föregående mätningen). Ny Demokrati noterar denna 25,8% (28,3%). Hur man än vrider och vänder på det hela framstår SYRIZA som det parti som andra partier har att förhålla sig till.

Inline images 2

Den nya mätningarna visar att Syriza ökar sin andel i samtliga områden som mätningarna undersöker. Det gäller områdena positivt, skeptiskt och negativt och redovisas i bilderna här nedan. Detta stödjer uppfattningen att partiet drar åt sig allt mer av uppmärksamheten i valet.

Inline images 5
Inline images 3
Inline images 4
Intressant att notera är att KKE (det grekiska Kommunistpartiet) ökat markant i negativa känslor i denna mätning jämfört med den föregående. Förmodligen har det mycket att göra med att SYRIZA frågat om KKE vill  ställa upp som koalitionspartner. KKE har avvisat SYRIZAs invit.

För övrigt är det även intressant att uppmärksamma att Papandreous nystartade parti, Kinima, i denna mätning skiftat från negativ till skeptisk. En tänkbar tolkning att väljarna eventuellt ställer sig mer välkomnande eller neutrala. Om det lyckas ta sig in i parlamentet, så kan Papandreous parti bli något av en joker. Det är en öppen fråga dock om det lyckas.

Det finns ett par frågor till man kan ställa sig om man blickar framåt:

- Kommer Syriza att kunna behålla ledningen i opinionen och fortsätta engagera väljarna?
- Kommer Ny Demokrati kunna vända på utvecklingen och även sluta gapet gentemot Syriza?
- Kommer intresset för Kinima, Papandreous avknoppning från PASOK, att bli mer positiv; samt, återigen, vad kommer att ske med PASOK?

Förhoppningsvis kan den kommande mätningen ge ett par ledtrådar till. Det börjar dra ihop sig nu. Det är mindre än en vecka kvar till valdagen.

Not: Mätningen har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

söndag 18 januari 2015

Söndagsläsning: En motsvarighet till Josiah Bartlett

Många som har sett tv-serien "The West Wing" minns nog president Josiah Bartlett - nationalekonomen som blev president för USA. Mindre bekant är att det har funnits en liknande motsvarighet i Grekland. Loukas Papademos är akademikern som under den mest akuta fasen i krisen blev premiärminister för Grekland.


Många har nog hunnit glömma Loukas Papademos tid som premiärminister i Grekland. Färre har nog koll på vem han är. Papademos var ekonomen som med tämligen kort varsel fick hoppa in som premiärminister sedan Georgios Papandreou hastigt fick lämna posten i samband med den turbulenta hösten 2011 (därav liknelsen med Bartlett).

Uppgiften Papademos hade att lösa var att ordna så att landet inte gick i konkurs, en uppgift få förmodligen skulle sett fram emot att ta sig an. I denna artikel kan man läsa mer om hur det gick för honom och den balansakt han hade att hantera:
"In the face of a looming national default his words might seem rather optimistic. Yet there is a motive to be found lurking behind Greek PM Papademos' seemingly cheerful exclamation in his speech to a troubled Greek nation: "if we all work together systematically and decisively we can create conditions for an exit from the crisis". His words are very much part of a balancing act"

lördag 17 januari 2015

Tydlig risk för en svekdebatt

Den regering som tillträder efter valet den 25 januari ser ut att få en tuff start. Dessutom är risken för en svekdebatt överhängande då det kan bli mycket svårt att infria de vallöften som ställts ut. 

Misslyckandet att säkra ytterligare finansering från den s.k. kallade trojkan i samband med den gemensamma utvärderingen i september har medfört att den grekiska regeringen står utan 7,2 miljarder euro. Dessutom löper fristen ut för förlängningen av bail-outen i slutet av februari. Landets ekonomi befinner sig för övrigt i en utsatt situation (även om det finns tecken på en återhämtning), vilket ytterligare ställer till det. Med andra ord finns det en tydlig risk att en finansieringskris kan uppstå för den nytillträdda regeringen.

En sådan kris gör det svårt att uppfylla vallöften. Båda sidor har i den pågående valrörelsen ställt ut ett antal sådana. Mest prekär är dock situationen för Syriza och för dess partiledare Alexis Tsipras. I den partikongress som hölls 2013 gjordes nämligen ett antal utfästelser som snabbt kan slå tillbaka. Partiledare Tsipras var i kongressen med och att slå fast att  "his party [Tsipras, min anmärkning] resolved unequivocally to cancel the memoranda and the implementing laws” and undo the reforms mandated by our creditors." [...] “The first step will be the restoration of employment relations, collective bargaining, minimum wages, minimum pension, unemployment benefit, and family allowances to pre-memoranda levels.” Furthermore, “In our perception of the public sector as a lever of reconstruction, all the employees who have been laid off are necessary and will be hired back.”

Sedan kongressen har Syriza sökt tona ned sina krav. Det hotar inte längre att lämna euron. Memorandumet ska avvecklas. Samtidigt så kvarstår ett antal frågetecken. Det första rör sig om vad som gäller idag: är det kongressens beslut eller de vallöften som lämnats? Det andra har att göra med hur de vallöften som lämnats ska finansieras, inte minst med tanke på de ekonomiska realiteter som föreligger i händelse av en valseger. Med andra ord, hur Tsipras än gör riskerar han att göra antingen sina partimedlemmar besvikna eller sina väljare.

fredag 16 januari 2015

Krig, kärlek och kampanjaffischer

Allt är tillåtet krig, kärlek och politik, har det sagts. Gissa vilket parti som har gjort den ena kampanjaffischen (till vänster) och vilket som gjort den andra (till höger), som ett svar på den första?

(Översättning: "Hoppet kommer")                 ("Sanningen om hoppet, lär dig den här")

torsdag 15 januari 2015

Väljare som ännu inte bestämt sig kan avgöra valet

Ju närmare valet vi kommer, desto större roll kommer de väljare som ännu inte har bestämt sig att spela. 

Opinionsundersökningarna duggar tätt för tillfället. En hel del av dem pekar på ett övertag för Syriza. Den här nedan är tämligen representativ för hur det ser ut för närvarande:

SYRIZA 30.2%
ND 27.2 %
Potami 5.8 %
Gyllene gryning 4.8%
KKE 4.4 %
PASOK 3.6 %
Självständiga greker  2.7 %
Kinima/Papandreou 2.3 %

Övriga 3.8 %
Ännu inte bestämt sig 13.2%

(Källa: Rasmussen, publicerad 13/1)

Det intressanta med denna, och andra mätningar, är att de pekar på två saker som har bäring på valet:

1) Syriza ser ut att komma nära men inte få egen majoritet i parlamentet, även om man räknar in de femtio bonusmandaten som tillfaller det största partiet.

2) Den förhållandevis höga siffran av väljare som ännu inte har bestämt sig.

Dessa två aspekter av mätningarna är viktiga för sammanhanget. Om en stor del av de obestämda väljarna går till Syriza kan det få vågskålen att tippa över till Syrizas favör. Om Ny Demokrati lyckas övertyga samma grupp av väljare, så kan det leda till att spelplanen förändras: problemet för Syriza är nämligen det att det är tveksamt till om det kan få någon koalitionspartner om det inte får egen majoritet. KKE har uppvaktats men har avstått. De möjligheter till att förbättra förutsättningarna i mandatstriden som fanns verkar ha uttömts. Övriga partier har, som ett resultat av mätningarna, börjat ställa sig allt mer kallsinninga eller har skapat egna allianser och koalitioner. Därför försöker SYRIZA nå upp till egen majoritet. Som en konsekvens av dessa politiska realiteter pågår det därför intensiva försök från båda sidor att mobilisera väljare och förmå dem till att välja sida.

Det finns ytterligare en aspekt som är värd att föra fram: de frekventa opinionsundersökningarna för med sig ett ökat intresse för de partier som befinner sig nära treprocentspärren (vilken avgör om ett parti kommer in i parlamentet eller ej). Ett antal partier befinner sig relativt nära spärren.

Denna faktor kan påverka den slutliga mandatfördelningen och, vilket är av särskilt intresse, det antal mandat som behövs för att uppnå en enkel majoritet i parlamentet. Enkelt kan det uttryckas på följande vis: ju fler röster på partier som hamnar utanför parlamentet, desto färre röster behövs det (i relativa termer) för att få egen majoritet. Detta illustreras av bilden här nedan.

I och med att så många av de närmare 10 miljoner väljare som väntas rösta den 25 januari ännu inte har bestämt sig är det fortfarande höljt i dunkel hur det kommer att gå. Därför kan denna räkneexercis framstå som överflödig. Och samtidigt tämligen, till och med synnerligen, relevant.

onsdag 14 januari 2015

Valkompasser

Vad vore val utan valkompasser? 

Nästan 15 procent av väljarna har ännu inte bestämt sig. Det är en öppen fråga om en valkompass kan hjälpa en väljare närma sig ett beslut eller inte.

Att ta del av en valkompass kan dock ge en inblick i vilka frågor som är politiskt heta i Grekland och engagerar väljarna för närvarande. Det är så att så att säga markörer av sin tid. Frågor om memorandumet, privatiseringar, rätten till abort, samkönade äktenskap, seperation mellan stat och kyrka med mera, är några av de ämnen som diskuteras i Grekland idag.

Därför kan det vara intressant att tipsa om två stycken valkompasser, dels för att visa på vilka frågor som debatteras i dagsläget och dels för att visa på hur partierna ställer sig:

- Help me vote har tagits fram av Aristotelesuniversitet.
- Choose4Greece är ett samarbete mellan ett antal universitet och institutioner.

Frågorna i båda valkompasserna är på grekiska (beroende på använd webbrowser kan det förmodligen  gå att ställa in att  så att texten översätts från ett språk till ett annat). Det överlåts dock till läsaren att avgöra huruvida svaren i valkompasserna är tillförlitliga.

tisdag 13 januari 2015

21 partier, 4 koalitioner och en oberoende kandidat

I valet till parlamentet den 25 januari ställer 21 partier, 4 koalitioner och en oberoende kandidat upp. Kandidaterna är i det flesta fall de väntade, men en kombination väcker uppmärksamhet.

Koalitionen mellan De Gröna (ett miljöparti) och Demokratisk vänster är vid en första anblick överraskande. Ur en ideologisk synvinkel är skillnaderna mellan de två partierna stora. Därför borde en sådan kombination inte vara möjlig. Vid en andra anblick framstår denna konstellation som mer logisk: det gäller rimligtvis att öka chanserna till att komma in i parlamentet. Båda partierna befinner för sig närvarande under treprocentsspärren. Tillsammans är tanken, får man förmodda, att 1+1=3%.

Bakom namnet Συνδυασμός Ανεξάρτητων Υποψηφίων «Αξιοπρέπεια» (ung. "Värdighet") står Δ. Κλαπάκης som ensam kandidat för partiet. Klapakis är den enda oberoende kandidaten i parlamentsvalet. Om han lyckas övertyga ungefär 200 000 väljare att rösta på honom, så har han nog goda chanser att komma in parlamentet.

Hela förteckningen över kandiderande partier hittas för övrigt här (på grekiska).

måndag 12 januari 2015

Första mätningen: två antagonister och en turbulent valrörelse

Valrörelsen ser ut att stå mellan Syriza och Ny Demokrati. Den ser även ut att bli turbulent och engagera väljarna på djupet. Det visar den första mätningen som bloggen Politik i Grekland och textanalysföretaget Gavagai har tagit iniativ till.

Syriza (35%) och Ny Demokrati (28,3%) står ut jämfört med övriga partier i antal omnämnanden i mätningen, vilken har följt utvecklingen i en veckas tid. Debatten kretsar mellan dem två, vilket bilden nedan visar. Övriga partier har hamnat i skymundan. Undantaget utgörs av PASOK.

PASOK har dragits in i en debatt om dess framtida existens, mycket beroende på den socialdemokratiska partisplittringen som blev definitiv för en vecka sedan. PASOK har utgjort en av de två masspartier som dominerat grekisk politik sedan diktaturens fall. Nu är det oklart hur det ska kunna ta sig ur den kris som det befinner sig i. PASOK, tillsammans med Kinima, KKE, To Potami och Gyllene Gryning (XA) har allt mer marginaliserats nu när valrörelsen ser ut att bli en kamp mellan två antagonister, Syriza och Ny Demokrati.

Denna kamp, om det är rätt ord för att beskriva det som utspelas i valrörelsen, ser ut att lämna få väljare oberörda. Det är en annan aspekt som mätningen har fångat upp och som återspeglas i de tre nedanstående bilderna. I synnerhet engageras väljarna av Syriza. Partiet omnämns i positiva (45,3%), skeptiska (56,9%) och negativa ordalag (39,5%)  i en omfattning som inte står i proportion till dess storlek i opinionen. Det är en mycket intressant aspekt som är värd att föra fram.



En anledning till varför partiet engagerar väljarna är att det har hamnat i centrum för debatten om huruvida en eventuell valseger för Syriza skulle leda till att Grekland lämnar euron. Oron för en så kallad Grexit är således en av anledningarna till att valrörelsen ser ut att bli turbulent. Samtidigt infinner sig en rad frågor för hur valrörelsen kommer att utvecklas framöver:

- Kommer Syriza att rycka åt sig en ledning i opinionen och fortsätta engagera väljarna?
- Kommer Ny Demokrati kunna att hejda och vända på utvecklingen och även sluta gapet gentemot Syriza?
- Kommer exempelvis intresset för Kinima, Papandreous avknoppning från PASOK, att stiga eller kommer det att sjunka när nyhetens behag har lagt sig; samt vad kommer att ske med PASOK?

Förhoppningsvis kan den kommande mätningen ge ett par ledtrådar.

Not: Mätningen har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

söndag 11 januari 2015

Söndagsläsning: Det (kanske) mest otacksamma jobbet i Grekland

En av de största och mest krävande politiska utmaningarna som Grekland står inför är att återställa tillit och bekämpa korruption. I detta inlägg (på engelska) har jag utvecklat hur denna utmaning ser ut; i centrum står  Leandros Rakintzis och det arbete som han och flera andra utför. Som generalinspektör med uppgift att bekämpa korruption har han förmodligen ett av de mest krävande (och kanske även otacksamma) jobb som finns:

"As challenges go, Mr Rakintzis has a mountain to climb. Since his appointment in 2004 as general inspector of the public system, Mr Rakintzis has investigated over 5500 cases of corruption and sent some 2400 cases to the public prosecutor."

Artikeln hittas även här. Den är skriven 2011 men är relevant än idag.

lördag 10 januari 2015

Marginalanteckningar

Igår spikades valsedlarna. Ett par av de namn som presenterades har fått ögonbrynen att höjas. Det finns anledning till att titta lite närmare på dessa.

Presentationen av partiernas kandidater inför ett val får vanligtvis inte så stor uppmärksamhet. Egentligen vore detta blogginlägg överflödigt om det inte vore för vilka namn som presenterades till parlamentsvalet den 25e januari och turerna bakom:

- En stor överraskning igår var beskedet att Rachil Makri ställer upp för Syriza. Makri har tidigare hört Självständiga greker, men har fått lämna partiet. Det anmärkningsvärda med beskedet ligger i att Makri går från ett konservativt parti som befinner sig tämligen långt ut på högerkanten till ett parti som befinner sig tämligen långt ut till vänster. Det är en vandring som heter duga.

- En annan överraskning är att biträdande kulturministern för PASOK, Angela Gerekou, ställer upp för Ny Demokrati. Övergången har rört upp en del känslor och kan komplicera en eventuell regeringsbildning. Likt Makri är det ett byte från ett ideologiskt läger till ett annat.

Det finns ett antal överraskningar till, som dock inte tas upp i detta inlägg. Det intressanta med dessa ovannämnda övergångar och de som inte omnämns är, förutom att de ställer frågor kring representativet gentemot väljare och om ideologisk stringens, att de säger en del om förutsättningarna inför valet den 25 januari:

Man kan tolka det som att kampen om mandat hårdnar; varje parti söker så långt det är möjligt stärka sina chanser till att vinna valet. Man kan dessutom även tolka det att som att avståndet mellan den som vinner respektive förlorar i valet den 25e förväntas vara litet. Då kan även dessa övergångar och värvningar av kandidater, även om de sker så att säga på marginalen, få stora konsekvenser.

fredag 9 januari 2015

Mandatkampen

För närvarande försöker alla partier stärka sin position inför valet. En konsolidering pågår. Det som driver på denna utveckling är den krassa realiteten att varje mandat kan vara avgörande.

Valrörelsen håller för närvarande på att utvecklas till ett race mellan två partierna Syriza och Ny Demokrati, enligt de senaste dagarnas opinionsmätningar. Det är en ovanlig situation. Allt sedan diktaturens fall på 1970-talet har det i valrörelserna stått mellan PASOK och Ny Demokrati. Så är inte läget nu. Den här färska mätningen från Palmos bekräftar den trend som andra mätningar har visat:

SYRIZA 28.1%
ND 22.6%
Gyllene gryning 6.7 %
Potami 5.5 %
KKE 4.3 %
Självständiga greker 2.3%
PASOK 2.1 %
Soc dem. rörelsen/Papandreou 1.5%

Ej bestämt sig: 14.8%

(källa: Palmos)

En sak är intressant med mätningen från Palmos: den redovisar även siffrorna i antal mandat. Om man bortser från Självständiga greker, som rimligtvis inte borde få några mandat om det befinner sig under treprocentsspärren, så ser läget ut på följande vis:

SYRIZA 146 mandat
ND 79
Potami 21
Gyllene gryning 21
KKE 15
PASOK 10
Självständiga greker 8 (?)

Med andra ord, vad mätningen visar är att inget parti kommer att få egen majoritet i parlamentet om de rådande opinionssiffrorna står sig. (För detta behövs 151 av de 300 mandat som finns i parlamentet).

Det är förmodligen denna realitet som kan förklara de senaste dagarnas ageranden från de olika partierna. Det pågår försök till- och överenskommelser sluts som syftar till att locka över mindre partier till de större. Logiken är att detta anses öka chanserna till att vinna valet samt, vilket är kanske ännu viktigare, att samla tillräckligt med mandat för att uppnå egen majoritet i parlamentet.

Det är så till exempel talet om ett samgående mellan Demokratisk vänster och Syriza ska ses (det finns ett antal fler exempel som inte tagits upp i denna blogg). Detta har att göra med den grundläggande insikten att varje röst räknas. Hur liten och obetydlig den än tycks vara.

torsdag 8 januari 2015

Ekonomisk bakgrund



I tidningen The Economist återges en ekonomisk bakgrund till krisen i Grekland och hur den har påverkat landet. Den genomgången kan vara användbar för att förstå förutsättningarna inför valet den 25 januari.

Även den svenska sajten Ekonomifakta har lättillgänglig ekonomisk information där Grekland presenteras ur ett antal aspekter. Båda sajterna rekommenderas varmt.

Ett val med två poler?

Även om det ännu är ett par veckor kvar till valet så kan man redan nu skönja att valet kommer att stå mellan två partier.

De här två färska opinionsundersökningarna här nedan pekar på en trend som kan bli allt mer tydlig och markerad ju närmare valdagen vi närmar oss: valet kommer att stå mellan Syriza och Ny Demokrati. De två partierna kommer antagligen att utgöra varandras motpoler i väljarnas ögon. I synnerhet pekar mätningen från ALCO att de två partierna vinner röster på de övriga partiernas bekostnad. 

De övriga partierna som ställer upp i valet får förmodligen inrikta sig på att försöka bli tredje största parti. Som sådant kan det nämligen påverka vilket parti som bildar regering, om det uppstår ett läge där det största partiet inte har tillräckligt med mandat (de femtio bonusmandaten inräknade) för egen majoritet. Det är en inte en helt osannolik situation.

Notera även siffrorna för Papandreous nybildade parti. Knappt en vecka efter att det bildats börjar det närma sig treprocentsspärren. Det är inte orimligt att anta att det nya socialdemokratiska partiets vinst har varit det gamla socialdemokratiska PASOKs förlust. (PASOK är det parti som Papandreou lämnat för att bilda ett eget). Det återstår att se hur det kommer att gå. Det är en öppen fråga om båda partier återfinns i parlamentet, eller om den socialdemokratiska partisplittringen kommer att leda till att båda partier hamnar utanför. Väljarna tycks vara ombytliga.

Syriza 31.6% (+3.6)
ND 28.6% (+5.4)
Potami 4.2% (-0.1)
Gyllene Gryning 4.1% (-1.3)
KKE 3.8% (-0.5)
PASOK 3.6% (-1.1)
Papandreou 2.5%

(Källa: ALCO)

Syriza 28.5%
ND 25.3%
Potami 5.8%
KKE 5.7%
Gyllene Gryning  5.4%
Pasok 5%
Sjävlständiga greker  2.7%
Socialdemokratiska rörelsen (Papandreou) 2.6%

(Källa: GPO)

onsdag 7 januari 2015

Liberalism i Grekland

Ett par läsare undrar över utsikterna för liberalismen i Grekland. Utsikterna får sägas vara oförändrade. Det sker dock rörelser på den politiska arenan som är intressanta att uppmärksamma.

I likhet med valet 2012 finns det potential för liberala partier inför valet den 25 januari. Det är dock (i likhet med 2012) mindre troligt att potentialen förverkligas och resulterar i att ett renodlat liberalt parti återfinns representerat i parlamentet. I opinionsmätningarna verkar inte något av de uttryckligt liberala partierna Drasi, Fileleutheri Symmachia och Dimiourgia Xana vara i närheten av att passera treprocentspärren för att kunna komma in i det grekiska parlamentet. (Det gäller även den grekiska motsvarigheten till Piratpartiet, för den som räknar in det partiet till den liberala fållan). Utsikterna är, precis som det har varit tidigare, oförändrade.

Mest talande för liberalismens utsikter är Drasis besked den 5 januari i år att det väljer att stödja To Potami. Det kan tolkas som att Drasi ser små utsikter att själva återfinnas i parlamentet efter den 25 januari. Det kan dock även tolkas som att To Potami anses ha störst möjlighet att lämna ett liberalt avtryck i det grekiska parlamentet. I beskedet motiveras stödet med att To Potami arbetar med samma ambitioner och målsättningar som liberaler. To Potami pendlar för övrigt kring 5-6% i opinionen för närvarande. Räknar man in To Potami som ett liberalt parti, så kan utsikterna ses som goda. Denna klassifikation låter sig dock inte enkelt göras.

To Potami utgör nämligen något av ett ideologiskt frågetecken. Är det ett liberalt, ett center-, eller ett progressivt parti? Partiets agerande har bidragit till att sådana frågetecken har uppstått. Det blev särskilt tydligt i efterspelet till Europarlamentsvalet förra året då To Potami först meddelade att det ansluter sig till den liberala gruppen, bara för att någon dag senare meddela att det istället väljer att förena sig med den socialdemokratiska och progressiva gruppen. Därmed är det svårt att sätta en etikett på partiet.

Intrycket att To Potami har liberala stråk har dock kunnat skönjas i vilka som ansluter sig till partiet. Anmärkningsvärd i detta sammanhang var Antigone Lyberakis övergång. Lyberaki var vice ordförande för det liberala partiet Drasi, innan hon valde att förena sig med To Potami.

I slutändan är det dock den politik som ett parti förespråkar och genomför som avgör ett partis ideologiska hemvist. Med tiden kommer det bli tydligt i vilket idelologiskt läger som To Potami hör. Det är inte omöjligt att det rör sig i en mer liberal riktning. Det återstår dock att se.


Lästips. För den som vill fördjupa sig i liberalismens förutsättningar i Grekland kan den här artikeln i Liberal Debatt var en användningsbar introduktion.

tisdag 6 januari 2015

Om en eventuell Grexit och dess följder



Återigen har debatten om en Grexit väckts. Denna gång som en möjlig konsekvens vid en eventuell valseger för den grekiska oppositionen. Även om sannolikheten för att ett sådant scenario inträffar inte ska överdrivas bör man inte heller underskatta de ekonomiska och politiska följderna om en Grexit förverkligas. Dessa kan vara långt större och omfatta långt fler än vad som framkommer vid en första betraktelse.

Bakgrunden till att det åter igen pratas om en Grexit har att göra Syriza och dess vallöften. Inför valet den 25 januari har partiet lovat att omförhandla och skriva ned Greklands skulder. Tillsammans med partiets övriga vallöften om lättnader och lindringar för ekonomiskt utsatta grupper samt en allmän återställarpolitik som rullar tillbaka många av de reformer som genomförts har det väckt reaktioner såväl i Grekland som i omvärlden. Främst har reaktionerna från Tyskland noterats: förbundskansler Merkel har sagts vara beredd på att låta Grekland lämna Eurozonen om landet inte håller sig till den överenskomna saneringspolitiken. Detta har fått talet om en Grexit att ta fart de senaste dagarna.

Det finns i skrivande stund en uppenbar risk att allt tal om en Grexit blir till en självuppfyllande profetia. Bloomberg rapporterar att tre miljarder euro netto har tagits ut ur bankerna i Grekland under december månad. Om oron för en Grexit stiger och blir påtaglig kan det få fler att vilja ta ur sina pengar ur banken, eller föra ut dem utomlands där de står säkrare. Detta kan i sin tur bidra till att en process sätts igång som leder till att Grekland lämnar euron och återinför drachman. Ingen vill förmodligen stå med svarte petter när alla andra ser över sitt eget hus.

Samtidigt finns det anledning till att se mer nyktert på talet om en Grexit. Under 2014 har Grekland brutit med den nedåtgående ekonomiska utvecklingen som landet upplevt i över fem års tid. De statliga finanserna uppvisar för 2014 ett primärt överskott innan betalningar för räntor och skulder görs (vilket är väsentligt både för den som har fordringar på landet och för den som kan tänkas vilja investera i det). Därtill väntas den grekiska ekonomin växa under 2015 och 2016. Arbetslösheten har (även om den är mycket hög) sjunkit något och kan sjunka ännu mer under 2015 om den för landet viktiga turismsektorn får upp farten igen. Den ekonomiska-, politiska- och, inte minst, sociala situationen i landet är fortfarande allvarlig. Det är dock långt ifrån den akuta situation som landet befann sig 2009-2012. Allvarligt, men på väg att bli något bättre. Så kan nog läget i landet sammanfattas.

Läget kan dock snabbt förvärras om talet om en Grexit eskaleras och blir till verklighet. En Grexit skulle innebära att drachman åter införs. Sannolikt skulle den nyintroducerade drachman snabbt sjunka i värde (med uppemot 60% procent om denna tankesmedja har rätt). Initialt behöver ett sådant utfall inte vara negativt för ett land: en billigare drachma för det goda med sig att grekiska varor och tjänster blir billigare och efterfrågas av omvärlden. Det skulle i sin tur bidra till att återhämtningen i landet förenklas och snabbas upp. Den utvecklingen vore i så fall även mindre plågsam än det saneringsprogram som Grekland har genomfört de senaste åren.

På lite längre sikt gör sig dock de negativa konsekvenserna påminda. En billigare drachma innebär i praktiken att importen blir dyrare. Utländska lån, varor och tjänster blir dyrare då de ska betalas med utländsk valuta - med en drachma som tappat i värde. Dessutom leder det till att den relativa fattigdomen ökar i förhållande till omvärlden. Detta är ett fenomen som alla blir påminda om när man reser utomlands och kronan sjunker: man får mindre valuta för pengarna.

Utöver detta kan den negativa ekonomiska utvecklingen leda till kompensationskrav och till krav på högre löner och ersättningar. Det leder i sin tur till att grekiska varor och tjänster blir dyrare och efterfrågas mindre. Därmed är man tillbaka på ruta ett. Med tillägget att man har blivit fattigare. Utan att ha genomfört nödvändiga ekonomiska reformer för att landet ska komma på fötter igen. (Det är dock på sin plats att påpeka att allmän ekonomisk teori säger att en strategi med en sjunkande valuta har bäst utsikt att lyckas om den kombineras med ekonomiska reformer och stigande produktivitet). Hur man än vrider och vänder på det är Grexit en riskabel strategi som kan bli både dyr och plågsam.

Det är dock inte bara Grekland som har att förlora på en Grexit. Det finns ekonomiska och politiska risker som kan drabba omvärlden. Krisen kan lätt spilla över till andra länder. "In the short run, it would be Lehman Brothers squared,” är den varning som Barry Eichengreen, ekonomiskhistorisk professor vid Berkeley, lämnar. Inne på samma spår är även The Economist, som är en tongivande aktör i den ekonomiska debatten. En Grexit skulle bli dyr för samtliga inblandade:
Everyone agrees that a Grexit would impoverish Greece in the short-term and only few voices warn that a Grexit might not be smooth sailing for the Eurozone. But no one seems to remind the Northern champions of a Grexit that a Grexit would entail great costs for Northern tax payers as well.
Tillsammans med de ekonomiska riskerna kommer de politiska. Peter Bofinger, ekonomisk rådgivare åt förbundskansler Merkel, anger till Bloomberg att "even if the economic impact could be contained, the political consequences would be unpredictable. The EU would become even more fragmented, making separate countries more vulnerable to outside influences." I ett läge där Europa oroas av händelserna i Ukraina och Ryssland är en Grexit förmodligen en ovälkommen utveckling. En Grexit skulle kunna följas av andra länders utträde. Det skulle även öka spänningarna inom eurozonen. Kanske kommer euron rent av kollapsa.

Av denna anledning kan man de senaste dagarna börja skönja tendenser till att vilja kyla ned talet om en Grexit. Igår kväll  rapporterade Sveriges Radio att EU-kommissionen lämnat beskedet att inget medlemsland kommer att tillåtas lämna eurosamarbetet. "Ett euromedlemskap är oåterkalleligt", har EU-kommissionens talesperson Annika Breidthardt meddelat. Detta kan tolkas som att talet om en Grexit bör ses som ett mindre realistiskt utfall.

Därutöver bör man uppmärksamma det uttalande som tyska SPD lämnade häromdagen. SPD är koalitionspartner till CDU, med andra ord den ena parten i den regering som styr landet under förbundskansler Merkels ledning. “Europe can’t afford a Greek exit”. Det är det besked som Joachim Poss, biträdande ekonomiskpolitisk talesperson för SPD, lämnar. Att CDU ensidigt skulle ta beslut om att tillåta en Grexit får därmed ses som mindre troligt.

Allt detta leder till att talet om en Grexit inte bör överdrivas. Samtidigt bör inte heller de ekonomiska och politiska följderna vid en Grexit underskattas. Det finns all anledning att följa utvecklingen i ett land vid Europas rand med ett mått av sans och balans.

Uppdatering 8/1: Förbundskansler Merkel tonar nu ned hotet om en Grexit och vill att Grekland stannar kvar i eurozonen.

måndag 5 januari 2015

Om det politiska landskapet i Grekland: förändring är den enda konstanten

Den långvariga krisen i Grekland har varit något av en katalysator för den politiska aktiviteten: Många nya partier dykt upp på den politiska arenan i Grekland. Nästan lika många har försvunnit under samma tid. Förändring tycks vara den enda konstanten i grekisk politik.

Den här färska opinionsundersökningen (som mäter slutet av december, det vill säga perioden i samband med att beskedet om nyval lämnades) kan användas som en utgångspunkt:

SYRIZA 30,4%
ND 27,3 %
KKE 4,8%
Potami 4,7 %
Gyllene gryning 3,8%
PASOK 3,5 %
Självständiga greker 2,5%

(Källa: Rasmussen)

- SYRIZA var innan valet 2012 ett parti som befann sig långt ute i vänstermarginalen. Idag samlar det mest röster i opinionen och utmanar på allvar om makten.

- Över 40% av väljarna röstade på PASOK i valet 2009. Efter valet om ett par veckor kan partiet mycket väl ha hamnat utanför parlamentet. Det vore ett anmärkningsvärt utfall för ett parti som, parallellt med Ny Demokrati, dominerat det politiska livet i Grekland allt sedan diktaturens fall.

Detta är en fingervisning om den dynamik som finns i grekisk politik. Det stannar dock inte där:

- Ovannämnda källa, Rasmussen, rapporterar att 6,1% av väljarna kan tänka sig lägga sin röst på Georgios Papandreous parti; med andra ord, drygt var tjugonde väljare kan tänka sig rösta på ett parti som för en vecka sedan inte ens existerade.

- Ibland är uttrycket "upp som en sol och ned som en pannkaka" särskilt träffande: Självständiga greker bröt sig ur Ny Demokrati i februari 2012 efter det att Panos Kammenos röstade emot sitt eget parti i en förtroendeomröstning, blev utesluten och startade eget (tillsammans med ett par andra ledamöter från Ny Demokrati som anslöt). I valet några månader senare röstades partiet in i parlamentet. Nu är Självständiga greker på väg ut ur samma parlament.

- Samma uttryck kan även användas om Demokratisk vänster (DIMAR). Partiet knoppades av från SYRIZA, anlade en pragmatisk mittenväg i debatten för eller emot memorandumet och hamnade i regeringsställning efter valet 2012. För ett och halvt år sedan hoppade partiet av koalitionsregeringen och påbörjade en färd nedåt i opinionen som inte tycks ha ett slut. Idag syns partiet inte ens i mätningarna.

- Partier kan även bildas av vanliga icke-politiskt aktiva medborgare och snabbt få en skjuts uppåt: To Potami, som bildades i början av förra året som ett slags protestreaktion mot det rådande tillståndet i den grekiska politiken, är på väg att bli en nyckelspelare som har ett avgörande inflytande över vem som får styra efter valet. (Dock är det en öppen fråga om partiet kan överleva långsiktigt).

Allt detta är en indikation på den dynamik som finns i grekisk politik. En dynamik som gör den särskilt intressant att följa.

söndag 4 januari 2015

Nytt samarbete för att följa valrörelsen i Grekland

Hur kommer det att gå i valet? Bloggen Politik i Grekland kommer att samarbeta med textanalysföretaget Gavagai för att följa hur samtalet kring de politiska partierna utvecklas och på så vis göra antaganden om hur det kan tänkas gå i valet. Resultatet av samarbetet kan förhoppningsvis bidra med intressanta inblickar och tolkningar i ett ovisst val.

Valet 2012 var något av ett genombrott för SYRIZA. Partiet gick på ett par veckor från att befinna sig i periferin i det grekiska landskapet till att vandra in i dess mitt. För många var det en överraskning. Egentligen var SYRIZAs växande opinionsstöd långt ifrån en överraskning: med hjälp av olika sökverktyg som följer samtalet på olika sociala medier kunde man följa denna stigande utveckling och uppmärksamma SYRIZAs färd i god tid innan valdagen.

I samma val samarbetade denna blogg med textanalysföretaget Gavagai för att följa det politiska samtalet. (Gavagai är, för den som inte är bekant med det, ett företag som utvecklar teknik för textanalys av stora datamängder, för att på så vis se strömningar och trender i dataflödet på nätet från till exempel sociala medier). Resultatet av samarbetet gav intressanta inblickar i SYRIZAs, och andra partiers utveckling, i samband med valrörelsen 2012.

I samband med valet den 25 januari är det glädjande att idag kunna meddela att samarbetet med Gavagai förnyas. En första mätning kommer - preliminärt - att publiceras om en vecka. Det ska bli mycket spännande att se vad den har att berätta.


lördag 3 januari 2015

Socialdemokratisk partisplittring

I ett tidigare inlägg denna vecka nämndes det att de grekiska socialdemokraterna har sina utmaningar att hantera utöver det förestående nyvalet. Dessa utmaningar har i ett slag blivit mer påtagliga. Igår meddelade Georgios Papandreou, ex-ordföranden för PASOK, att han startar ett nytt parti som direkt konkurrerar med hans gamla. Därmed splittras socialdemokraterna i Grekland.


Det har gått rykten den senaste tiden om att Papandreou umgåtts med tanken att lämna sitt befintliga parti och starta ett nytt. Igår tog dessa rykten en konkret gestalt. Då tog nämligen Papandreou steget fullt ut och meddelade att han bildar ett nytt progressivt inriktat parti, Kinima allagis (Rörelsen för förändring), som bygger på värderingar som förknippas med den socialdemokratiska ideologin (något som även görs tydligt i och med valet av logotyp). Idag kommer Papandreou hålla ett slags linjetal där han anger inriktningen för det nya partiet. Partisplittringen inom den grekiska socialdemokratin blir då ett faktum.

Papandreous initiativ har, av naturliga skäl, inte tagits emot väl av hans gamla parti (det parti som för övrigt hans far, Andreas Papandreou, var med om att bilda och även vara ordförande för). PASOK har beskrivit Georgios Papandreous agerande som "omoraliskt och irrationellt".

Initiativet gör även att läget för PASOK förvärras. Tre stycken PASOK-ledamöter har sagt sig vilja ansluta sig till det nya partiet. Fler kan följa. Det underminerar situationen för partiordföranden Venizelos. Kanske är även det avsikten med Papandreous drag? Med fyra procent i opinionsstöd kan PASOKs situation gå från att vara besvärligt till att bli desperat. Papandreou kan bli en svårhanterad konkurrent att ha att göra med i samband med valet den 25 januari.

Kommer Papandreou att lyckas? Risken är snarare att hans nya parti stjäl röster från hans gamla, med följden att båda partier hamnar utanför parlamentet.

Uppdatering: Papandreous nya parti kommer att få namnet Kinima dimokraton socialiston (ungefär Den Socialdemokratiska rörelsen) istället för Kinima allagis, som det ursprungligen döptes till. Möjligen kan namnbytet ha hämtat inspiration från Papandreous tid i Sverige.

PS. Notera även bytet av logotyp.

 

fredag 2 januari 2015

En blivande nyckelspelare

I och med kampanjen inför valet den 25 januari nu sakta kommer att dra igång kommer ett parti att hamna allt mer i fokus: To Potami kan komma att avgöra, eller åtminstone ha ett stort inflytande, över vem som kommer att styra landet efter valet.

Skulle någon för ett år sedan påstå att ett parti, nyligen bildat av en journalist som saknar politisk erfarenhet, ett år senare skulle kunna fälla avgörandet i bildandet av en regering och dessutom även kunna ha ett inflytande över den politik som förs så skulle den personen avfärdas som orealistisk, för att uttrycka det milt.

I takt med att Stavros Theodorakis parti - journalisten som startade projektet - växer i opinionen blir det svårt att undgå att Floden (som partiet översätts till svenska) kommer att bli en nyckelspelare efter valet. Partiet fick 6,6% av rösterna i Europaparlamentsvalet och kretsar för närvarande kring 5-6%. Trots att To Potami ännu inte helt utvecklat sina sakpolitiska ställningstaganden (det kan ses som ett slags centristiskt-/mittenparti), så har det tydligen fångat en opinion som delar partiets politik. För den som vill veta mer om To Potami så kan detta inlägg vara en intressant introduktion.

För övrigt vill jag passa på och önska alla läsare en god fortsättning!

Ta leme!