onsdag 22 juni 2016

Om auktoritär populism

Den auktoritära populismens framväxt i Europa behandlades i ett seminarium denna vecka. De grekiska erfarenheten visar på att bilden är komplicerad, mot bakgrund av Syrizas tid vid makten.

Grekland sticker ut. Tillsammans med Ungern och Polen hör Grekland till de länder i Europa vars "politiska landskap numera helt domineras av auktoritär populism". Detta enligt det index som en tankesmedja presenterade den 20 juni. Författarna till den rapport i vilket indexet presenteras drar slutsatsen att populismen växer sig starkare i Europa.


Det är för Greklands del ingen nyhet. Det är mycket i linje med den slutsats som till till exempel Open Europe drar, och som man kan läsa mer om i detta inlägg som skrevs för drygt ett år sedan. Populism är en strömning som återfinns i grekisk politik sedan lång tid tillbaka.



                      (Ovan: Open Europes kategoriserng av det grekiska politiska landskapet)

Man skulle även rent av säga att populism präglar grekisk politik av idag: Vänsterpopulistiska SYRIZA sitter i regering tillsammans med högerpopulistiska Oberoende greker sedan ett år och två val tillbaka. Därutöver återfinns auktoritära Gyllene Gryning och KKE i det grekiska parlamentet. Dessutom knackar ett antal mer eller mindre populistiska partier på dörren in till parlamentet. Räknar man dessutom in populistisk retorik, så går det att sträcka den populismens sfären ännu vidare ut.

Dock finns det anledningen att fundera över populismens framtid. Det är lätt att bli pessimistisk när man tar del av slutsatsen i indexrapporten. Författarna skriver: "populismen är inte en tillfällig utmaning utan ett permanent hot. Det finns ingenting som tyder på att stödet skulle minska på kort sikt. Det är inte ens särskilt troligt att ökningen kommer att avta. De populistiska partierna är här för att stanna. De auktoritära idéernas genomslag är däremot i högsta grad en öppen fråga."

Det är möjligt att så är fallet och att författarna får rätt. Men samtidigt finns det stråk av erfarenheter som ger upphov till eftertänksamhet. Hur annars ska man tolka följande? Efter ett år vid vid makten kan man konstantera att premiärminister Tsipras, nästan på punkt efter punkt, genomfört precis den motsatta politik som han gått till val på. Jämför man idag med valet i september 2015 har popularitetssiffrorna för Syriza sjunkit avsevärt; mer än hälften av väljarna har försvunnit. Under denna tid har Syriza splittrats: Folklig enhet och Frihetlig färd är partier som brutit sig ur. På senare tid har dessutom en rörelse - "Paraitithite" - dykt upp som kräver att regeringen och premiärministern avgår. Allt detta ledar fram tilll att frågan om den auktoritära populismens framtid och framväxt i högsta grad är obesvarad. Den grekiska erfarenheten visar hur nyckfull dess öde är.

Om auktoritär populism

Den auktoritära populismens framväxt i Europa behandlades i ett seminarium denna vecka. De grekiska erfarenheten visar på att bilden är komplicerad, mot bakgrund av Syrizas tid vid makten.

Grekland sticker ut. Tillsammans med Ungern och Polen hör Grekland till de länder i Europa vars "politiska landskap numera helt domineras av auktoritär populism". Detta enligt det index som en tankesmedja presenterade den 20 juni. Författarna till den rapport i vilket indexet presenteras drar slutsatsen att populismen växer sig starkare i Europa.


Det är för Greklands del ingen nyhet. Det är mycket i linje med den slutsats som till till exempel Open Europe drar, och som man kan läsa mer om i detta inlägg som skrevs för drygt ett år sedan. Populism är en strömning som återfinns i grekisk politik sedan lång tid tillbaka.


                      (Ovan: Open Europes kategoriserng av det grekiska politiska landskapet)

Man skulle även rent av säga att populism präglar grekisk politik av idag: Vänsterpopulistiska SYRIZA sitter i regering tillsammans med högerpopulistiska Oberoende greker sedan ett år och två val tillbaka. Därutöver återfinns auktoritära Gyllene Gryning och KKE i det grekiska parlamentet. Dessutom knackar ett antal mer eller mindre populistiska partier på dörren in till parlamentet. Räknar man dessutom in populistisk retorik, så går det att sträcka den populismens sfärens ännu vidare ut.

Dock finns det anledningen att fundera över populismens framtid. Det är lätt att bli pessimistisk när man tar del av slutsatsen i indexrapporten. Författarna skriver: "populismen är inte en tillfällig utmaning utan ett permanent hot. Det finns ingenting som tyder på att stödet skulle minska på kort sikt. Det är inte ens särskilt troligt att ökningen kommer att avta. De populistiska partierna är här för att stanna. De auktoritära idéernas genomslag är däremot i högsta grad en öppen fråga."

Det är möjligt att så är fallet och att författarna får rätt. Men samtidigt finns det stråk av erfarenheter som ger upphov till eftertänksamhet. Hur annars ska man tolka följande? Efter ett år vid vid makten kan man konstantera att premiärminister Tsipras, nästan på punkt efter punkt, genomfört precis den motsatta politik som han gått till val på. Jämför man idag med valet i september 2015 har popularitetssiffrorna för Syriza sjunkit avsevärt; mer än hälften av väljarna har försvunnit. Under denna tid har Syriza splittrats: Folklig enhet och Frihetlig färd är partier som brutis sig ur. På senare tid har dessutom en rörelse - "Paraitithite" - dykt upp som kräver att regeringen och premiärministern avgår. Allt detta ledar fram tilll att frågan om den auktoritära populismens framtid och framväxt är obesvarad. Den grekiska erfarenheten visar hur nyckfull dess öde är.

lördag 18 juni 2016

Krisen tillfälligt uppskjuten

I torsdags kväll godkändes en utbetalning på 7,5 miljarder euro till Grekland. Därmed undviks en upprepning av 2015, men frågetecken kvarstår om krisen blott har skjutits upp.


Efter en period av utdragen väntan kom så beskedet; Grekland bedöms ha klarat sitt beting. Kommissionär Klaus Regling gjorde detta uttalande i samband med beskedet:
“Today’s decision to disburse €7.5 billion to Greece is a recognition of the Greek government’s commitment to carry out essential reforms. It has passed legislation that will: reform the pension and income tax systems; establish a new privatization and investment fund; enable the sale of non-performing loans; and introduce an automatic fiscal adjustment mechanism to be triggered in case fiscal targets are not met. Thanks to these measures and other reforms implemented in recent months, Greece is on track to return to economic growth."
Därför kommer den grekiska staten att få en utbetalning på 7.5 miljarder euro, som därmed kan klara av sina låneåterbetalningar i juli månad. En upprepning av samma scenario som för ett år sedan undviks.

Problemen är dock inte lösta även med gårdagens besked. Kvar återstår frågan om hur situationen kommer att se framöver då de höjda skatterna och de sänkta pensionerna - som ingick i det beting som premiärminister Tsipras lotsade igenom det grekiska parlamentet - slår igenom. Prognosen ser oroande ut. Till exempel skriver Bloomberg skriver följande om Greklands framtid:
"To keep European creditors onside, though, Greece must maintain a budget surplus before interest payments equal to 3.5 percent of its gross domestic product. It’s a target that Mitsotakis, the governor of the Bank of Greece and the International Monetary Fund all say is unattainable".
Premiärminister Tsipras har satsat mycket politiskt prestige på att få igenom betinget. Det kommer att hjälpa Grekland att påbörja ett nytt kapitel, intygar Tsipras.

Satsningen har dock kommit med en politisk kostnad. Tsipras parti, SYRIZA, har tappat i opinionen. En ledning har inom loppet av ett år förvandlats till ett gap upp till oppositionspartiet Ny Demokrati på 7,5%, enligt denna färska mätning. Tsipras popularitetssiffror har sjunkit under samma tid. I onsdags hölls dessutom en demonstration med slagordet "Paraitithite" - Avgå! (se bild här ovan). Även om demonstrationen samlade blott en skara på ca 8000 personer (siffrorna varierar) så kan det dock ses som ett tecken på ett växande missnöje med premiärminister Tsipras.

Det återstår således att se om han kan vända den kritiska opinionen framöver, om han kan slutföra kommande beting som ska vara klart i höst, och om han klarar av stå emot de tilltagande spekulationerna om nyval. Torsdagskvällens besked kan mycket väl komma att i efterhand framstå som en respit.

fredag 17 juni 2016

37 Days

Om en persons dröm. About one person's dream.

English version

Could I help one person's dream come true? The dreamer is Nikoleta Leousi (pictured left), who hopes of turning a dream she saw into a short feature film named "37 Days". Nikoleta sent me a request this morning to help her realize her dream.

Nikoleta's request seemed a bit odd: this blog focuses mainly on the political developments in Greece. However, Nikoletta's project (which is presented here) touches upon the personal effects of political outcomes following the years of crisis in Greece.

Therefore, Letou's project is of interest to this blog and might also be of interest to the readers of this blog. By raising enough funds, you could help Nicoleta's dream see the light of day.


Svensk översättning

Kan jag hjälpa förverkliga en människas dröm? Drömmaren är Nikoleta Leousi (på bilden här ovan till vänster) som hoppas att överföra en dröm hon en gång såg till en kortfilm med namnet "37 dagar". Nikoleta skickade mig en förfrågan i morse för att hjälpa henne förverkliga sin dröm.

Nikoletas begäran verkar vara lite udda: den här bloggen är främst inriktad på att bevaka och kommentera den politiska utvecklingen i Grekland. Men Nikoletas projekt (som man kan läsa mer om här) berör de personliga erfarenheterna av politiska beslut i ett Grekland präglat av en långvarig kris.

Därför är hennes projekt av intresse för den här bloggen, även om det inte följer huvudfåran för inläggen i den. Det kan också vara av intresse för läsarna av den här bloggen. Genom att samla tillräckligt med pengar, kan du hjälpa Nicoletas dröm se dagsljuset.

tisdag 14 juni 2016

Om den föreslagna vallagen

De föreslagna smärre förändringarna i vallagen kan få stora konsekvenser. Framför allt påverkar de möjligheterna att bilda regering. Koalitioner snarare än en enpartiregering kan bli följden av vallagen.

Vallagen kan komma ändras, och ändringen kan komma snabbt. Redan i juli föreslås en ny vallag lämnas fram till votering i parlamentet, enligt uppgifter i Kathimerini. Då kan den nya vallagen tas i bruk i händelse av ett utlyst nyval. 

Det kan ske inom en snar framtid. Sannolikheten för ett nyval är rätt hög. Den nuvarande regeringskoalitionen har en majoritet med tre mandats övervikt. Två mandat har fallit bort sedan valet i september förra året. Oppositionspartiet Ny Demokrati, som för närvarande har vind i sina segel, trycker på för nyval. Därmed kan den förändrade lagen påverka utfallet av ett nyval när en ny regering ska bildas.

Förändringen av antalet bonusmandat har uppmärksammats som den stora nyheten i den föreslagna vallagen. Bonusmandaten föreslås reduceras från 50 till 30. Detta får konsekvenser för vad det blir för en typ av regering. Mest rimligt är att koalitionsregeringar kommer att bli ett permanent inslag. Den förändrade vallagen höjer nämligen tröskeln (se även bild här ovan) för ett parti ska få egen majoritet. Fler röster behövs för att så ska ske. 

Det har spekulerats i varför premiärminister Tsipras lägger fram ändringen av vallagen. Den riskerar att drabba hans egen koalition: skulle den ha använts i valet i september skulle inte koalitionen mellan SYRIZA och Oberoende greker vara möjlig. Ytterligare partier hade behövs för att kompensera för bortfallet av mandat.

Samtidigt kan den förändrade vallagen ses som att bryta upp ett potentiellt scenario där Ny Demokrati och PASOK (numera rejält reducerat) återigen turas om att styra Grekland, som de båda partierna gjorde fram till inte så länge sedan. Detta kan ses som en trolig tolkning av Tsipras initiativ.

Den förändrade vallagen medför nämligen att inslaget av majoritetsval minskar och inslaget av proportionella val ökar. Detta kommer att leda till att nya koalitioner kommer att uppstå för att bilda regering. I sin tur får detta seismiska återverkningar tvärs över det grekiska politiska landskapet. Det kommer att förändras. Återigen, kanske man ska tillägga.

lördag 11 juni 2016

Opinionsmätning

Regeringspartiet SYRIZA befinner sig i fortsatt i motvind i den första mätningen sedan skatte- och pensionspaketen röstades igenom i parlamentet.

Motvinden för SYRIZA fortsätter. Avståndet upp till oppositionspartiet är Ny Demokrati 7.5 procentenheter, enligt den mätning som ALCO genomfört (mellan 30 maj och 2 juni) och som publicerades i Proto Thema. Vore det val i Grekland i dag skulle respondenterna rösta på följande vis:

Ny Demokrati 25,4%
SYRIZA 17,9%
Gyllene Gryning 8,1%
KKE 6,5%
Demokratiska Koalitionen 4,3%
Folklig Enhet 3,1%
Centerunionen 3,0%
Oberoende Greker 2,5%
Frihetsfärden (Plefsi Eleftherias) 2,4%
Floden 2,2%

Mätningen visar på ett antal intressanta rörelser i opinionen. Den juniora partner i regeringskoalitionen, Oberoende greker, befinner sig numera under treprocentsspärren. Under spärren befinner sig nu även Floden; partiet är dessutom klart minst i mätningen. 

Vän av ordning noterar även att Demokratiska Koalitionen samlar 4,3% av rösterna i mätningen. Det är den valda partibeteckningen för koalitionen mellan socialdemokratiska PASOK och ett ubrytarparti från SYRIZA, Demokratisk vänster (DIMAR).  

På väg in och upp är istället två utbrytarpartier ur SYRIZA: Folklig enhet, som leds av det tidigare statsrådet Lafazanis, tar sig över treprocentsspärren och skulle ta sig in i parlamentet om val skulle hållas idag. 


På väg in i parlamentet tycks även det nyligen bildade partiet Πλεύση Ελευθερίας (ungefär Frihetsfärden) vara. Det består för närvarande av den den tidigare SYRIZA-medlemmen och förra parlamentsordföranden (talman) Zoe Konstantopoulou (i bilden här ovan) och den mellan partier vandrande Rachel Makri.

Uppgången för Folklig Enhet och Frihetsfärden - två partier med SYRIZA-kopplingar - kan tolkas som att väljare med vänstersympatier tycks överge premiärminister Tsipras, som för övrigt noterar mycket låga förtroendesiffror enligt ovannämnda mätning. 75% uppger att de inte litar på premiärministern. Det är en tydlig och mycket skarp kontrast jämfört med 2015.